Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 2

ärligen. Åtgängen af vatten och de med anskaffande omfånget af den handtering eller rörelse som bepå sådana ställen förhållandet understundom är mycket olika, så attt. ex. familjer, boende iegendomar, som ligga vid sjöstränder, ofta betala 1 rdr 32sk. å2 rdr bko i månaden endast för handräckning vid vattens uppbärande. Emellertid stämma de kommiten tillhandakomne uppgifter i allmänhet öfverens deruti, att, då vattenhemtning icke verkställes af egna tjenare, utan måste betalas, så erlägges vanligen 2 sk. rgs å 2 sk. bko för ett par ämbar och 12 sk. bko för en tunna vat ten, samt att, med beräkning häraf, kostnaden för en af 5 till 3 personer bestående familj af medelklassen uppgår från 10 rdr till 24 rdr bko om året, äfven dä tvätten icke verkställes hemma. I större handtverkshus omvexlar kostnaden så betydligt, att denna för kommiten angifvits från 12 rdr ända till 70 å 80 rår deraf förenade utgifter bero här, likasom vid fabriker, till hufvudsakligaste delen af beskaffenheten och drifves. Vid 2:ne å södermalm belägna sockerbruk, dit vatten forslas med egna dragare, skall, enligt af egarne sjelfve lemnade uppgifter, ärliga kostnaden kunna uppskattas vid den ena till icke mindre än 800 rdr och vid den andra till omkring 600 rdr bko. I na meddelade uppgifter ingår icke kostnaden för dricksvatten, hvilket visserligen i de flesta hushåll hemtas af tjenstfolket, men hvarför i ätskilliga betalning understundom ocksä erlägges. Äfven detta behof är den nu föreslagna vattenledningen afsedd att fylla, enär det derifrån tillförda vattnet förut . skulle filtreras och blifva jemväl till dryck användbart. Till hvad pris vatten från en här anlagd vattenledning skulle kunna lemnas har för kommiten ej varit möjligt att nu på förhand få till siffran bestämdt; men att detta pris måste komma att understiga nuvarande kostnaden ärjalldeles påtagligt, dels att dömma af förhällandet i andra länder, der vatten irän ledningar erhälles mot jemförelsevis ytterst billig betalning dels emedan det ligger i sakens natur, att en vattenlednings egare, för vinnande af största möjliga afsättning, nödsakas att sälja vattnet till ett pris under det i allmänhet gängbara, desto helre som erfarenbeten städse ådagalagt, att en låg konsumtionsafgift just utgör bufvudsakligaste, om icke enda verkande skälet tör flertalet af en stads befolkning att af vattenledn ngsanläggningar sig begagna. Ibland de flera uppgifter, som till stöd för nu yttrade äsigter blifvit i det afgifna förslaget framlagda, anser kommiten sig blott böra anföra, hurusom det i Stockholm vanliga priset af 12 sk. bko för en tunna (eller omkring 60 kannor) vatten är 9 gånger högre, än det, hvarför vatten kan säljas i London, och mer än 30 gånger dyrare, än det som erlägges till åtskilliga, efter nyare systemer, i England tillvägabragta vattenledningar, hvilka ändock för deras egare medföra vinst. Då man nu tillika besinnar, att, i följd af den otillräckliga och obeqväma tillförseln, förbrukningen af vatten till husbehof för det närvarande merendels inskränkes till det nödvändigaste, hvilket, i förening med vattnets i allmänhet mindre goda beskaffenhet, ej kan annat än menligt inverka på sundbeten och helsotillständet, men att en anstalt, sådan som den nu föreslagna, deremot skulle i hvarje hus för relatift ringa kostnad, komma att tillföra godt och för alla behof användbart vatten till huru stor myckenhet som helst; så lärer den ekonomiska vinst, en dylik anstalt skulle tillskynda konsumenterna, vara obestridlig. Att denna vinst skulle tillgodokomma egentligen medelklassen, men hvarken den mera förmögne och rike, som med begagnande af eget tjenstfolk och dragare kan fylla sitt vattenbehof, eller den mindre bemedlade och fattige, som, utan att kunna lega derför, sjelf måste hemta vattnet till sin bostad, är visserligen en mening, som stundom blifvit yttrad; men häremot torde med skäl kunna erinras, dels att äfven, när vattenhemthing verkställes med tillhjelp af egna tjenare och dragare, ifrägakomma vissa utgifter, som i allmänhet icke beräknas, t. ex. för anskaffande samt reparation och underhäll af erforderliga åkdon i och för vattenköring m. m., hvilka kostnader tilsammanlagde, sinnolikt uppgä till icke så obetydliga belopp under äret, dels ock att den tid, hvilken för omförmälde bestyr nu upptages, skulle af den mindre lyckligt lottade oftast kunna användas till sysselsätt ningar, medförande en inkomst som fullt betäckte en för vattnets tillbringande hemma i hans bostad bestämd låg afgift. Må man i detta afseende blott betänka huru mycken tid, som åtgår för vattens trans: porterande till vissa aflägset belägna stadsdelar, och man skall finna hvad arbetskraft, under nuvarande :Örhållanden, på dylika sysslanden försrpilles. För fabriker jemte industrien i allmänhet synes vinsten af en vattenlednings-anläggning vara uppenbar; liksom kommiten tror sig endast behöfva antyda att, genom tillvaron af en sädan anstalt, betydlig besparing i utgifter för vattens anskaffande skulle åtskilliga allmänna inrättningar, sjukhus m. f. beredas. Vid besvarande äter af frågan om och i hvad män en vattenledning må medföra ekonomisk fördel äfven för dess egare, mäste utländsk erfarenbet rådfrägas. Af denna vill det emellertid synas vara satt utom tvifvel, att vattenledningar utgöra lönande företag, ehuru väsentlig skiljaktighet härvid sig företer emellan ledningar, tillvägabragta enligt äldre eller nyare systemer, enär de förra oftast fått betala en dyrköpt erfarenhet, hvaraf man vid de sednare vetat att sig begagna. Isådant afseende har hos kommiten blifvit upplyst, att i England anläggningskostnaden mångenstädes varit tre gånger större för äldre, än för nyare ledningar; att dessa sednare gifva ea god inkomst, uppgående i allmänhet till 6, 8 å 10 procent af ananläggningskapitalet, samt att en eller annan vattenledning finnes, hvari aktieezarne tillgodonjutit en ärlig utdelning af ända till 16 procent. Huru lönande företag vattenledningsanläggningar måste anses va a, torde äfvea kunna i nägon män bedömmas af de vilkor, som för icke länge sedan blifvit enligt kontrakt bestämda, i fråga om en sådan anläggning i staden Berlin. Af detta kontrakt. afslutadt den 14 December 1852 emellan kongl. polispresidenten von Hinckeldey å kongl. preussiska regeringens vägnar, samt hrr Charles Fox och Thomas Russell Crampton, i egenskap af entrepenörer, har kommiten förskaffat sig del oci deraf inhemtat, att de uppoffringar, staden Berlin gör för en vattenlednings erhällande, synas vara af föga betydenhet, i jemförelse med de skyldigheter och förbindelser, som entrepenörerna sig åtagit. De förra inskränka sig, med få ord, till berättigande för entreprenörerna att för ändamälet begagna kringliggande vattendrag, stadens torg, gator och underjordiska kanaler samt expropriera nödig jord och mark. Kostnaden för hela anläggningen jemte nödiga förberedande ätgärder drabbar uteslutande entreprenörerna, dem det jemväl skall! äligga att, utan betalning, icke allenast förse de ställen, der rören framledas, med det till gatusköljniog och renhållning äfvensom till eldsläckning erforderliga vatten och detsamma i sådan myckenhet tillhandahälla, att det öfverhufvud på hvarje 480 fot kommer att finnas ett vattenrör (Wasserstock), som gifver tillräckligt vatten för gatornas öfversköljning och rännstenarnes rengöring, samt emellan hvar och NN a RA ENNENS STIOEEETPT IRON EN Herr PE RNE SERVERS SENSE SAN det majestätiska ansigtet på bergets sida icke var särdeles träffande. Folket upphörde således redan under hans lifstid att ära honom och öfverlemnade honom helt lugnt åt glömAv