Aftonbladet – 18 januari 1855, sida 3

räknelig rikedom. Af de 400 millioner diamanter, som Brasilien gifvit sedan dess upptäckande; har Matto Grosso ensamt lemnat 60 millioner. Det är sorgligt att nödgas tillägga, att dessa rikedomar, i likhet med alla sådana, som endast ha menniskans fåfinga till grund, endast bidragit att förstöra sina egare. Hafvande slumpen mer än arbetet att tacka för sin tillkomst, gifva de endast näring åt spel och orgier. I Cuyaba äro sederna kanske sämre än i någon annan del af Brasilien. Tvertemot hvad man ser i missionerna i ödemarken ges det onda exemplet här af presterna, sum ej sky att begagna sig af sitt religmösa inflytande för att tillfredsställa sina passioner. Bland den glesa befolkniogen i Matto Grosso är den indianska rscen ännu den förr herrskande. En dag förde man till vår resande fera Apiacasindianer. En af dem hade mycken intelligens och talade en temligen begriplig portugisiska. Hen gaf fölande deta om sina landsmän: Apiacas, som be derna af Armos och Juruena, äro ej hämmande för ett bofast lefnadssätt. De erkänna ett högsta väsende och uppsända böner till bonom. De tro på själens odödiighet, hvilken efter deras tanka efter döden beger sig till sköna fält, der de herligaste frukter växa utsn odling. Detta oaktadt döda Apiacas alla sita krigsiöngar, utom barnen, som de uppfogsira tillsammans med sina egna tills de nött t: l4:de år, då de döda äfven dem — guld i ymnighet i Apiacas land, men de bry sig ej derom, påstående att det är de hviuas Gud. Det låg i Castelnaus plan att göra för Cuyaba detsamma som han redan gjort för toyas, eraligen att öppna den en naturlig farväg för dees produkter i seglingen på Paraguay. Efter några utöykter. som hade till ändamål: att uppsöka deana flods källor på en platå, som ufven sinder sitt vatten till Amazonflo dan, for han Paragusy utför med föresats att om möjligt försöka intränga i den af doktor Franca grundade klosterrepubliken. (Fortis. följer.)