Aftonbladet – 18 januari 1855, sida 1

egnade sin dyrkan åt den solsom redan länge strålat emot dem. Catharina lade med gladt mod och ett stolt leende sin band i Peters, med den tanken att hon en gång skulle blifva kejsarinna, och att såsom första steget för ernåendet af detta mål man väl kunde underkasta sig att blifva denne ynglings gemål. Med sådana tankar trädde OCatharina till altaret med storfursten Peter, och då denne med ett högtidligt ja lofvade sin unga gemål en evig trohet, blickade han midt öfver till grefvinnan Woronzow, och begge vexlade med kärleksglödande blickar ett förstulet leende. Låt så vara att man kallar denna stolta Catharina min gemålv, tänkte Peter, jag skäll likväl aldrig älska henne, mitt hjerta tillhör för alltid min älskade Woronzow. Men Elisabeth har befallt att Catharina skulle bli min maka. Jag fogar mig efter hennes befallning och lyder nu för att framdeles kunna herrska. Men ve då den gemål, som man i dag påtvingat migl Då ceremonien var slut, emottog det nyförmälda paret med leende ansigten och strålande blickar hofvets lyckönskningar, hvilket i höga utrop af förtjusning prisade det unga sköna fursteparets kärlek och lycka. På samma dag firade man i kejsarpalatset en annan förmälning, väl icke så lysande, men säkerligen en mycket lyckligare, tydet var kärleken som här förenade makarne; kärleken hade förmått Elisabeth att öfvervinna sin afsmak för äktenskap, och hon beslöt att upphöja sin älskade Alexis Razumovsky till sin gemål. Kärleken, och äfven en smula vidskepelse. Ty den son, hvilken Elisabeth för några månader sedan hade framfödt, dog straxt efter sin föde!se, och Elisabeth trodde sig deri finna ett straff från himlen, som icke ville välsigna hennes förbindelse med Alexis. Hon tänkte rysande på de ord som Eleonora Lapuschkin hade uttalat, och fruktade i sitt hjerta för de barn, som framtiden kanhända kunde skänka henne.