Aftonbladet – 16 januari 1855, sida 1

RNA befinna vi oss nu, efter sådana föregåenden som förliden sommar inträffade, i en vida ofördelaktigare ställning såsom säljare af den ifrågavarande klassen af landtmannaprodukter, än förlidet år; ty man har förlorat förtroendet genom det (rent ut sagdt) skamliga beteende som flera af de spekulanter, hvilka åtogo sig att förse de främmande flottorna med slagtboskap, låtit komma sig till last; och detta förlorade förtroende är ej lätt att återvinna. Omöjligt bör det dock ej vara, men beror likväl ej ensamt på den svenska landtbrukaren eller de svenska boskapsHandlarne i allmänhet. Om de personer, hvilka å de utländska flottorna tafva uppdrag att sörja för anskaffandet af lifsmedel, antingen slls icke vända sig till Sverge, utan taga sitt behof från Darmark och Tyskland, eller, om de vilja-taga det från Sverge, ånyo vända sig till mindre samvetsgranna personer, som förnya det förra årets uppträden), så blir utan tvifvel den sista villan värre än första. Det var ej den svenska landtmannens fel att proviantförsäljningen till de utländska flottorna medförde så bedröfliga resultater, och landtmannen kan ej heller för den kommande sommaren emotse något både för konsumenten och producenten fördelaktigare resultat, om flottornas intendenter gå till väga med samma lättsinne då, som i fjol. — Vi förutsätta derföre att utlänningen, varnad af erfarenheten, använder mera omsorg på satt : erhålla ärliga, redbara och med:kreaturshandelnmera bekanta leverantörer, än förlidet år. Att sådana finnas lider intet tvifvel,. och vi skulle för .vår del, och endast drifna at nit för svenska landtbrukets intresse, gerna vilja bidraga till den goda sakens framgång, genom att uppgifvasådane-personer: Sker detta, då — och först då —berorsdet på sveska landtmannen att bereda tillgångepå goda. produkter, och han kan det; då-han bär kan påräkna satt erhålla et: mot varans värde svarande pris. Antaga vi nu att ofvanstående förutsättningar förverkligas — och det bör ju vara hopp derom, då både -konsumenternas och producenternas intresse derigenom skulle befrämjas — såvåterstår-den frågan: Hvad har då landtmannen å-sin-sida att -iakttaga? Vi. kommainu till det-hufvudsakliga föremålet för denna uppsats. Landtmannen måste till en början och för att begynna sina fillgöranden i rätta. ändan, icke grunda. sitt förfaringssätt på fördomar och förutfattade -falska-åsigter;såsom At. ex. att Han tenerhålla orimliga priser för medelmåttig eller dålig vara, Flott för det att bans afnämare äro utlänningar. Han bör tvertom ;besinna, att utlänningen förstår bandeln ganska välsoch att om prisernaiäro fer höga, så vänder: han sigtillandra, gom lemna lika god eller bättre vara, till:billigare pris. Deremot är det visserligen en sann åsigt, att utlänningen hetalar en god och utmärkt vara relatift högre-än-som sker här i landet, . och landtmannen : bör aderföre beflita sig att frambringa frodukter af utmärkt god beskaffenhet. Det är för att erinra här: m samt för att gifva några ;vinkar om. sättet, som .vi här hafvs fattat pennan. Hvad pu först gödboskap beträffar, så bör landtbruksren dervid iakttaga både ett förståndigt urval af de djur hantill gödning uppställer, och en ändarålsenlig behandling under sjelfva gödningen, såväl i afseende på uffodringen som .djurens skötsel och vård Hvad urvalet avgår, så .hvarken tan eller får han mycket bekymra sig om djurets race, ty vi hafva i-detta fall icke mycket att välja på. Dermed är dock ingalunda sagdt att boskapsgödaren, ifall tilifälle gifves att få djur af en race, som är känd såsom lättgödd, icke bör begagna sig deraf. Men dels äro sådana tillfällen i-vår: land ännu gällsyntaydels lemnar den svenska boskapen i allmänhet ett ganska godt kött, då den rätt behandlas, jemförl gt med köttet från Skottlsnd, som i London erhåller de högsta prisen. Men angeläget är att icke till gödning för nämnde ändamål utvöälja gamla kor eller oxar eller utkörda: dragare. De djur som uppställas böra vara unga och i allmänhet icke öfver 6 rår gamla. För öfrigt ju yngre ju bättre, blott manvinser att djur som ännu icke äro fullt u vexta behöfva vida starkare fodr.ng, emedan de påsen gång.s ola vexa och sätta kött och talg. Att för öfrigt djur af samma ålder, kön och storlek, hafva mycket olika lätthet att taga hull; det känner -hvar och-en som något sysselsatt sig med kreatursgödning, äfvensom de tecken hvaraf man slutar till de?) Enligt en allmänt utbredd berättelse, gjordes till engelska flottan vid ett tillfälle en leverans af slagtkreatur, hvaribland flera voro så utmagrade, att engelsmännen, efter att hafva betalt dem, -kastade dem i:hafvet, under utrop af meat for the dogs ! (Endast hundföda!) Det säges att en oxe, nyss förut såld af en vid kusten boende landtman, simmade i land och återvände till sin gamla egare, som naturligtvis emottog honom med nöje. ER LA FP Mä PER er SVR FURL RET Ad TERS