Aftonbladet – 16 januari 1855, sida 1

Älskar du mig Verkligen då så mycket, min Alexis, att du är bekymrad för min säkerhet ? frågade hon. Ack, ser du det gör mig lycklig och uppfyller hela mitt. hjerta med sällhet! Se blott jå honom, Lestoeq, hur skön han är och säg mig sedan om man väl kan förvägra dessa himmelska ögon och vackra läppar en bön ? Du vill alltså uppfylla min önskan ? jublade Alexis. Nå ja då, jan, sade hon ömt, då det icke gifves något annat medel för ait åter göra dig nöjd och lycklig, så måste jag väl besluta mig att.uppiylla din bön och icke låta mina fiender undkomma, om det nemligen ännu är möjligt att qvarhålla dem., De hafva gjort mycket korta dagsresor ochäro knappast ännu komna till Riga, der de skola rasta i flera dagar, sade Lestocq. Det är alltså ännu tid att skicka en kurir efter dem med kontraorder. Och det niåste genast ske utropade Alexis, tryckande ezarinnanschänder till sina läppar. .Ännu i denna stund skall min ynnestfulja, goda. kejsarinna underteckna arresteringsordren för Anna Leopoldowna samt hennes: gemål och son., Åter; . underteckna1 suckade Eiisabeth. Gud, hvad ni plågar mig med dessa eviga underskrifter! Skall det aldrig aga slut? Jag börjar redan hata mitt namn, emedan jag så ofta måste sätta det under edra gamla förhatliga akter! Hvarföre skulle också kejsarn, min salig herr fader, gifva mig ett så långt namn! Om mitt namn nu vore hälften kortare, skulle jag ha hälften mindre .besvär. Men oaktadt denna klagan underskref likväl Elisabeth en fjerdedels timma sednare den befallning, som gjorde regentinnan, hennes gemål och son till fångar, och som tills vidare inneslöt dem på Riga fästning. Se så, nu hoppas jag att du är nöjd, sade Elisabeth, . bortkastande pennan och seende k Razumovsky.. Kom, jag -har nu gjort allt vad du önskade, låtom oss nu vara glada. Och medan Elisabeth skämtade och skrat