Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 3

svenska iartyg Ifrån vära egna hamnar. . Om, såsom det är att förmoda, man vid medgifvandet åt norrmännen af lika rä ttigheter med -Sverges. egna söner, hvad tvJloch skeppsumgälder angår, tilläfventyrs beräknat att den svenska handelsflottan, som dock uli vår prohibitiva näringslagstiftning hade stora svårigheter att bekämpa, skulle draga motsvarande fördelar af. den fria sjöfarten på Norge, har man-alltför mycket bedragit sig; ty ännu år 1852, då den norska seglationen Pp Sverge uppgick till en drägtighet af 220,107 läster, steg den svenska på Norge blo tt till 26,171, och hela dess tillväxt under cle 24 åren sedan 1828 utgjorde blott 8,996 läster eller 52 procent. Det betydande insteg norrmännen sållundes vunnit i handelssjöfarten på Sverge har , na turligtvis icke kunnat blifva utan inflytande på den svenska frakthandeln å fr 2mmiwnde länder, då den stora mängd norska far tyg, .som utgå med last från. våra hamnar, ku unat på sina destinationsorter erbjuda jiägre frakter, än de svenska, som dit ankommit i barlast och hvilka under sådana förhållanden: icke heller kunnat blifva särdeleg talrika; oclh våra grannar hafva derföre numera slagit 088 ur brädet icke blott i farvattnen från Öste rsjön till Nordsjön, utan äfven i britiska och holländska m. fl. hamnar, från Tyskland till och med Gibraltar; de täfla med oss i Medeloch Svarta hafven, der de ännu år 1837 blott bade 110 fartyg af 9305 lästers drägtighet, e mot 189 svenska fartyg af 20,787 läster, men år 1852 deremot 369. fartyg af 37,858 läster e mot 305 svenska skepp om 36,791 lästers drägtighet,: och det är endast på stora oceanen — i de amerikanska och ostindiska farvattnen — som den svenska flaggan ännu bibehåller sin fordna öfverlägsenhet. Hvad slutligen beträffar de båda rikenas handelsflottor, inhemtas af de officiella berättelserna, om vi blott taga den tiderymd i betraktande för hvilken man eger fullständiga uppgifter om svenska handelsflottan, att, medan denna under perioden 1830—1852 förökat sig från 72,074 till 116,291 läster eller med 61 procent, har, den norska (från 1831 till 1851) stigit från 76,645 till 148,305 kommersläster — en tillökning af 93 procent. Går man deremot tillbaka, närmare föreningens början, för hvilken tid de svenska uppgifterna endast omfatta stapelstädernas fartyg, hvarföre vi dervid måste inskränka jemförelsen till dessa, finner man att antalet af de till utrikes sjöfart begagnade svenska fartyg från 1820 till 1852 förökats med-allenast 231 om 22,543 läster, under:det att motsvarande norska fartyg! från 1814 till 1851, vunnit en tillväxt af 1759 om 66;010 läster; eller; med andra , ord; att -denna: del: af den svenska handelsflottan förökats, hvaddlästetalet angår; med ellanast 43: procent, medan den motsvarande norska stigit med 114 procent; Då man nu känner att mer än hälften af den nörska fraktfarten (1852: 220;107 läster af 421,878) går på Sverge, att -de, blott sedan 1830, förmnskat vår egen flåggas :ahdel i den svenska imoch exporthandeln från 58 till 39 de samt att de svenska stapelstädernas handelsflotta under de första 25 åren efter föreningen icke, oaktadt fölkmängdens och produktionens betydande tillväxt under samma period; förmådde höja sig med en enda läst, men deremot någon tid till och med aftog, är det påtagligt att såväl den svenska handelsflottans ringa tilltagande, som de norska rederiernas förkofran hufvudsakligen är att tillskrifva de stora förmåner som de sednare, i följd af unionen, erhållit i våra hamnar — förmåner, som i visst hänseende öfvergått dem de svenska rederierna åtnjutit . Naturligtvis finner hvar och en att den svenska liberaliteten emot norrmännen; genom sådana medgifvanden som de sistnämnda — hvarigenom norska fartyg i våra egna Hamnar erhållit större förmåner än svenska — gått för långt; men i öfrigt torde man fråga, hvar: före, då vi i anledningen till denna uppsats beklagat att icke en fullkomlig tullförening egde rum emellan de bädarrikena; vi nu antyda ett ogillande af de förmåner norrmännen erhållit i vårt land, så väl i handelsväg som i sjöfartsförhållanden ? Vi förmoda, att de fleste :af våra läsare, som med någon uppmärksamhet följt. vårframställning, redan insett att någon verklig motsägelse emellan våra yttranden och de grundsatser vi bekännt, icke härvid -eger rum, men vi. vilja dock med några få ord söka nämare förklara vår uppfattning af dessa förhållandens Det är icke de friheter och förmåner i och för, sig, som blifvit. norrmännen beviljade, öfver hvilka vi-ansett svenskarnehafva skäl att beklaga sig; tvärtom skulle vi, -under -förbehåll af en-sann och fullkomlig reciprocitet, önskat att dessa. förmåner varit ännu--större; men: det är de undantag till Sverges nackdel från den genom mellanrikslagen principitlt stadgade ömsesidiga handelsfrihet, somivi ansett anmärkningsvärda; och det är endastsaknaden af full jemlikhet i vilkor. för en täflar emellan de förenade rikenas -handelsflottör, som. vi beklaga, hvad sjöfartsförhållandehå beträffar... .Det är nemligen naturligt att fri. heten att segla med lika rättigheter på samma hamnar icke är tillräcklig, för ätt med fördel kunna konkurrera med fremmande fartygsvutan att dertill äfven fordras en lika frihet i afseende på sättet för denna navigation, som den medtäflaren åtnjuter. Men en sådan jemlikhet med norrmännen i vilkor hafva svenskarne aldrig åtnjutit. Då nemligen införseln af skeppsinventarier är i Norge fullkoröligt fri, samt inköpta utländska fartyg kunna 0 En införas antingen (från vissa länder) helt. Joh hållet tullfritt eller emot låg tullsats (nemligen..5 s speciedaler-.pr --läst för far yg. under 100 -könmersläster och 2 specisqaler för fartyg deröfver), hafva hös 043 alla materialier till fartygs utrustning varir, belagda med:dryga tullafgifter, och all Paturalisation af fremmande fartyg har (med undantag af norska, som sedan 1825 fått utan afgift här införas) från 1815 ända till 1841 varit förbjuden. Först I godnava fw KITS I IR RR