Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 2

in ny historia om ett statskyrkligt barndop. Under denna titel meddelar Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning följan e upprörande berättelse: De flesta af våra läsare hafva sannolikt med oss under bekymmer, kanske blandade med någor ovilja, läst berättelserna om huru barn genom kronobetje nings handräckniong blifvit antingen hemtade ur föräldrarnes hus för att döpas, eller ock i samma myndigheters närvaro döpte i hemmen, ehuru mot föräldrarhes vilja. Med skäl har. man ansett ett sådant våldförand: af samvetsömma föräldrars känslor i hög grad upprörande och yrkat förändring i de lagar, son. kunna göra detta mot den sanna kristendomen siridande våld möjligt. Men har man funnit ett sädant förfarande mot oliktänkande (dissenters) betänkligt. huru skall man då bedöma följande handling inom statskyrkans eget sköte? Tilldragelsen, rörande hvilken dels en insänd berättelse, dels de offentliga handlingarne i målet liggs framför oss, är följande: Den 6 sistl. Juni framfödde handlanden J. Jacobssons i Fjellbacka hustru ett svagt flickebarn, och inom 8 dagar derefter skref tit. Jacobsson ett vördnadsfullt bref till sin församlings pastor, kyrkoherden J. H. Holmqvist, med begäran att denne ville infinne sig i Jacobssons hem, för att döpa det nyfödda barnet, antiogen på torsdags eller fredags eftermiddag, hvilketdera kyrkoherden behagade bestämma; med anhållan tillika att kyrkoherden sjelf ville göra Jacobsson den äran att förrätta dopet, och med förfrågan i sä fall antingen kyrkoherden ville begagna egen häst eller önskade blifva hemtad med häst och åkdon. På detta bref lemnade kyrkoherden till budet det muntliga svaret, att Jacobsson finge låta sitt barn döpas i kyrkan. Efter denna vägran vände sig Jacobsson till kapellanen, som äfven vägrade, emedan han ej, utan pastors skriftliga hänvisning, vågade åtaga sig en dylik förrättning. Som Jacobsson emellertid ej ville utsätta det sjukliga barnet och dess moder för den irefjerdedels mil länga vägen till kyrkan och dessutom ej ansåg brädska af nöden, alldenstund det, såsom bekant är, ofta händer att barndop i de s. k. bättre klasserna uppskjutas flera veckor — med kungliga barn har det i värt land dragit ut flera månader — sä lät han saken dervid bero, afvaktande barnets tillfrisknande, innan han efterkom befallningen att föra detsamma till kyrkan. Härmed kuvde dock kyrkoherden Holmqvist ej låta sig nöja, utan sökte han, då barnet var 18 dagar gammalt, utan att fråga efter dess helsotillständ och utan att, såsom en värdig själasörjare egnat, hafva på förtrolig väg genom råd och förmaning sökt förmå Jacobsson sända sitt barn till kyrkan — Göteborgs domikapitels åtgärd till erhållande af nödig handräckning för barnets inställelse i kyrkan. På domkapitlets begäran expedierade ocksä landshöfdingeembetet den 7 Juli en skrifvelse till kronolänsmannen Pettersson, med befallning att vidtaga erfordelig ätgård för barnets skyndsamma inställelse någon söndag i Qville för det heliga dopets emottagande. — Emellertid förskaffade sig Jacobsson ett betyg af en läkare, som förklarade att barnet ej finge lemna hemmet, och begärde ånyo skriftligen den 14 Juli pastors biträde för barndopets förrättande i sitt eget hem.