Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 2

— Den så kallade Ultimus, vill göra skäl för namnet och går åter igen i Svenska Tidningen. I sin ifver att sköta sin tjenst såsom hr Gripenstedts vapendragare; beskyller han oss på ena raden att hafva förfalskat tvistefrågan, under det han likväl några rader förut förklarat sig erkänna med nöje, att Aftonbladet icke uteslutit eller vanställt någonting af hans resonnement och det just i den samma jrågan, nemligen angående den politiska hederns fordringar i afseende på en rådgifvares qvarblifvande vid konungens rådsbord under vissa omständigheter. Huru förlika påståendet i ena fallet med erkännandet i det andra? Huru kunna vi sägas hafva förfalskat den tvistefråga, som vi först och främst anfört med motståndarens. egna ord och i afseende på hvilken vi sedermera ordagrant upptagit allt hvad han sjelf hade att derom förmäla till svar, innan vi slutligen med några ord fästade våra läsares uppmärksamhet på haltlösheten af detta svar? Förfalskningen måste åtminstone då vara alldeles uppenbar för alla våra egna läsare, och det behöfves ingen vidare species facti för att hänskjuta det förmenta förfalskningsmålet till deras dom.