Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

RN —— — —— A 2 2 tsk RI NR RN den dessa lyckligtvis isolerade blad, då han framställde det preussiska folket såsom ytterst begärligt på neutraliteten. Men då har den store mannen med bomull om hjertat illa valt de källor ur hvilka ban inhemtat upplysning i detta hänseende. De verkligt oberoende ha ingenting att ekaffa med dessa neutrala och ministervänliga expektorationer. De låta icke heller narra sig af börsmännens fredsförhoppningar, hvilka önska freden till hvilket pris som helst och derföre kasta längtande blickar mot Wien och begärligt uppfånga och lägga utomordentlig vigt på hvarje liten notis derifrån om furst Gortschakoffs görande och låtande. Berlin d. 5 Jan. 1855. Vi gå utan tvifvel stora händelser till mötes, äfveni Preussen, der man eljest älskar att göra politik med små medel och med små menniskor. Österrike har verkligen ställt till Preussen en uppmaning om skyndsam mobilisering. Det har förklarat, att om dess nuvarande sista fredsföreök misslyckas, nödgas det bekriga Ryssland för att tvinga det till fred. Då det redan nu från ryska sidan hotas med krigsfara, så begär det af Preussen och tyska förbundet en mobilisering af de i militärkonventionen för händelsen af ett fientligt angrepp på österrikiska området bestämda stridskrafterna. Denna militärkonvention innehåller nemligen, enligt såsom det synes fullt tillförlitlig uppgift i Journal de Francfort, att om Österrike hotas af Ryssland i Polen, skall Preussen på Österrikes uppmaning uppställa 100,000 man i Schlesien och Posen, inom 36 dagar efter erhållen anmaning, och sedermera ytterligare 100,000 man på de derefter följande trenne veckorna. Nu har Österrike ställt denna anmaning till Preussen. Enligt uppgifter i ministeriella blad grundar Österrike sin fordran på hotande trupprörelser i Polen; på dislokationer af ryska trupper i Podolien och Volhynien, slutligen på hela sakernas nuvarande ställning. Deremot påstås uti de ministeriella bladen att någon fara icke är förhanden, att trupprörelserna, dislokationerna o. s. v. icke existera annat än i tidningsartiklar, och att Ryssland icke tänker på att angripa Österrike. Denna tvist beror nemligen åter på en af dessa underbara tyska scholastiska subtiliteter, hvaraf vi sedan början af det vänskapliga kifvet emellan Preussen och Österrike sett så många prof. Innan tilläggsartikeln kom till stånd ville Preussen endast hjelpa Österrike i händelse af ett icke framkalladt angrepp. Preussen visade det opraktiska i denna distinktion. Hvem skulle undersöka och afgöra, om ett angrepp vore provoceradt eller icke? Skall måhända, då armåerna närma sig till gränsen, hr v. Bismark, preussiska sändebudet vid förbundsdagen i Frankfurt, i sin guldbroderade uniform begifva sig till gränsen och midt ibland förposterna, för att passa på hvem som kommer att skjuta första skottet och sedermera skrifva en diplomatisk not derom. Preussen gaf slutligen efter och lät distinktionen bortfalla. Det heter nu i tilläggsartikeln endast, att Preussen och tyska förbundet, inseende de faror som ett angrepp på de österrikiska trupperna icke ensamt mom Österrikes gränser, utan äfven i Donaufurstendömena skulle medföra för Tyskland, åtagit sig för dessa fall förpligtelse til gemensamt skydd. Härpå stödjer sig nu Preussen för att sä, till Österrike : jag kan visserligen icke neka dig min hjelp, om du blir angripen, till och med om du sjelf provocerat detta angrepp. Men om du direkt angriper Ryssland, utan att det förut, trots.dina provocationer angripit dig, så är jag icke förpligtad att lemna dig någon hjelp. KR Visserligen medgifves tillika på den preussiska sidan, att om Österrike hotas af Ryssland, Preussen måste skynda till hjelp, emedan, om man i. sådant fall skulle vänta till dess sjelfva angreppet skedde, hjelpen lätt kunde komma försent. Men nu bestrida de ministeriella bladen, som sagdt, att Österrike är hotadt. Vid utrymmandet: af Donaufurstendömena har Ryssland förklarat, att det framgent skulle hålla sig fullkomligt defensift. Mot denna förklaring har Ryssland hittills icke handlat i strid; det har till och med, då Österrike yttrade betänkligheter i afseende på trupprörelser vid österrikiska gränserna på Preussens begäran inhiberat dessa truppmarscher. Samma ministeriella preussiska blad åberopa sig på ryska kejsarens nu offentliggjorda manifest och söka genom detsamma bevisa hans fredskärlek. Ett dylikt språk, som det man finner i detta manifest är tillräckligt, för att öfvertyga de ministeriella kretsarne i Preussen om Rysslands böjelse för fred och en billig uppgörelse. Det goda Ryssland tänker visst icke mot Ryssland och rysk politik, på sista fiden i en och annan artikel söker väcka ovilja och misstroende mot Österrike och vestmakterna och med detsamma indirekt försvarar ministerens pa :3 anm.