Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

redan svärdet på min hals. O, min Gud, hör du icke steg i korridoren? De komma allt närmare. Det är mina förföljare. De komma för att afhemta mig och föra mig till schavotten I Rädda mig, Alexis, rädda mig! Och med ett gällt ångestskri fasthöll sig prinsessan vid sin älskares hals. Dörren öppnades, och på tröskeln syntes Lestocq, ledsagad af Woronzow. Prinsessa Elisabeth, utropade Lestocq, jag kommmer att afhemta er! Tronen vänter sin kejsarinna., Upp prinsessa,, sade Alexis, sbemanna dig, min sköna kejsarinna, gif oss ett efterdöme af mod och beslutsamhet!, Prinsessan Elisabeth upplyfte långsamt sitt bleka ansigte från Razumovskys skuldra, och seende sig omkring med rädda blickar, sade hon matt: jag lider, jag lider förfärligt! Denna ångest skall. döda mig. Min. Gud, hvad j ären grymma som plågen mig så! Hvarföre måste jag nödvändigt blifva kejsarinna? För att icke blifva nunna,, sade Lestocq kort.! Och för att blifva den största och mäktigaste qvinna i verlden,, sade Woronzow, Och för att kunna upphöja till dig den, hvilken du älskar,, hviskade Alexis i prinsessans öra. : Elisabeth gaf honom en öm blick och nickade bifallande. . Jan, sade hon, för din skull, Alexis, vill jag blifva kejsarinna. Kommen, låtom osz3 gå! Men hvar är Gränstein 2 Han väntar med de trogna vid sitt regementes kasern. Dit begifva vi oss först. Så låtom oss går, sade Elisabeth; men då hon såg attäfven Alezis följde, stannade hon. Nej, sade hon, du får icke gå med. oss, Alexis. Skall jag ega mod att tala och handla,