Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 3

Gud skall vaka ötver Peter den stores dotter I Och sedan, om jag verkligen blir kejsarinna,, sade Elisabeth tankfullt för sig sjelf, phuru skall det då blifva? Det ligger ingeu lycka deri. Man gifver mig en annan titel, man sätter en krona på mitt hufvud och binder mig vid en tron. Jag skall icke mer vara fri att handla och lefva som jag will. Tusende spioner skola lura omkring mig, tusende blickar följa hvarje mitt steg, och tusende öron uppsnappa hvarje mitt ord, för att tyda dem och finna en hemlig mening deri. Man skall kalla mig kejsarinna, menjag skall i sjelfva verket vara slafvinna, en slafvinna som man fängslat med gyllene kedjor, och på hvars hufvud man s-tt en gyllene törnekrona. Och dessa många besvärligheter och arbeten! Dessa tråkiga ministerkonseljer, underskrifter och befallningar ! Det är förfärligt. Lestocqp, ropade prinsessan hastigt, om jag ständigt skall sysselsätta mig med alla dessa bestyr, så vill jag icke blifva kejsarinna, nej, aldrig någonsin ! Ni skall blifva kejsarinna blott för att njuta lifvet i sin högsta glans. Vi, edra tjenare och slafvar, vi skola arbeta för er., Svär mig det, Lestocq; svär mig att man icke tvingar mig att arbeta, svär mig att j viljen regera för mig, på det jag må hafva tid att njuta mitt lif. Jag svär er det vid allt hvad heligt är! Nå, då vill jag blifva czarinnal svarade Elisabeth belåten. I detta ögonblick öppnades en hemlig dörr, och Alexis inträdde. Vid hans åsyn erinrade sig Elisabeth sina rödgråtna ögon och den sköna grefvinnan Lapuschkin. Hon fästade en pröfvande, genomträngande blick på Alexis, och det s ntes henne, säsom betraktade hän henne mindre ömt än eljest. Opb, sade hon stolt, i det hon vinkade sin älskling till sig, och lätt kyste honom på pannan, o, jag vill redan tvinga dig att tillbedja mig. När en kejsarkrona omger min panna, då måste du tillstå att jag är skönast