Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 3

Bidrag till diskussionen om unionsförbållandena mellan Sverge och Norge. Enligt löfte återkomma vi i dag till den i sista häftet af månadsskriften Ställningar och Förhållanden insända uppsatsen rörande unions-angelägenheterna, och införa ett utdrag deraf, som angår mellanriks-anordningens uppkomst och betydelse, emedan vi föreställa oss att den här gifna utredningen skall undanrödja åtskilliga missförstånd i afseende på förmodade orättvisor både från norska och svenska sidan. Sedan författaren sökt visa, att unionens ifrågasatta upplösning icke borde möta något hinder deri, att Norges bidrag till det kungliga apanaget försvunne, då detta bidrag företrädesvis är afsedt att depenseras i Norge, fortfar han: En invänning af mera vigt vore der, att såsom följd af unionens upplösning mellanrikslagen och dåe genom den nu i trettio är stadgade handeis. och sjöfartsförbindelser mellan rikena kunde löpa fara att äfven omintetgöras. Men också denna invänning förlorar vid närmare undersökning hela sin vigt. För att rätt förstå detta, är det likväl nödigt att klart fatta huru mellanrikslagen tillkommit, hvarigenom man först inser hvad den är. Ty lagens betydelse ligger egentligen deri, att den lofvar eller framställer i perspektiv oändligen mycket mera än den i sjelfva verket innehåller. Mellanrikslagen och de grundsatser, hvarifrån den