Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 3

som äskådaren Icke skonjer nägot motiv for detsamma. M:ll J. Holmlunds Shakesgpeare i gin studerkammare är en genretafla, utförd med preciös sorgfällighet i det glatta fransyska maneret. Den store brittiske skalden sitter bär vid ett bord, klädd som den mest fulländade sprätt, stödjande sitt hufvud mot handen ooh blickande tankfull framför sig. Det finnes ingenting, som ger karakteristik och individuellt Nif åt denna figur; ingen tanke, ingen känsla är i densamma uttryckt; af Shakespeare finns ingenting annat än namnet, ingenting som erinrar om hans egendomlighet; man kan lika väl tänka sig Dante, Tasso, Ariosto, ja vår egen Böttiger eller Malmström placerade på alldeles samma sätt och med samma uttryck och ingifvande betraktaren lika mycket eller lika ringa intresse. Referenten har också för icke längesedan varit i tillfälle att se en tafla af parisaren Lariviere, som framställde alldeles samma situation och till stor del samma detaljer och hvilken benämndes Tasso i klostret S:t Onofrio,. M:ll HSolmlund har nedlagt mycken flit i detaljoehandlingen, men det hela smakar alltför mycket af modemagasinselegans och röjer tillika en sentimentalitet, som verkar lika skadligt inom måleriet som uti poesien. Hr Wahlboms häststycken ha rättvisligen tillvunnit sig mycket beröm; konstälskaren har dock stundom beklagat att konstnären på sednare tiden alltför mycketse eftersträfvat yttre effekter och liksom något braverat med sin stora virtuositet i att bebandla hästfiguren i de mest olika och ovanliga ställningar. Sådant innebär visserligen lockelser för den stora, för ytliga effekter känsliga publiken, men är äfven i afseende på densamma mindre väl beräknadt, ty publiken ledsnar omsider vid effekter, i hvilka konstnärn oaflåtligt måste söka att öfverbjuda sig sjelf, Ettaf hr Wahlboms nu exponerade stycken är ett dylikt; en häst är upprest så, att han behöfver ett klippstycke till stöd under ena foten, alldeles som vissa monumentala statyhästar. I tvenne stycken har br Wahlbom utom hästarne framställdt romerskt bondfolk; men dessa figurer förete en viss stelhet i kompfo sition och gruppering, liksom de äfven äro hårda i färgton och modellering. Af-hr Eskilsson förekomma tvenne figurstycken, en dal-ulla och en vhessisk bondflicka,. Den sednare, som är målad i Disseldorf ett år sedfiare än den förra, :öjer de betydande framsteg konstnärn redan gjort under sitt korta vistande i konstskolan v:d Rben. Aneigtet är måladt med en ganska lätt och spirituell p nsel; i händernas behandling röjer sig ännu någon bristfällighet, och vecken å skjortärmarne äro alltför hårda för att vara naturliga. En romersk interiör, af Lindholm, hör icke till denne i förtid bortgångne hoppgifvande konsinärs utmärktare-arbeten. Af lr Scholander förekomma sju architekturstycken med figurer, i aquarell. Denna genre är särdeles tacksam, liksom den numera, sedan en mängd planschverk öfver olika länders. architektur och olika tidebvarfs drägter utkommit, icke företer några utomordentliga svårigheter; men hr Scholander utvecklar dock i dessa stycken en verklig genialitet i förmågan att åstadkomma en rik och sann effekt med det i tekniskt hänseende inskränkta material han begagnar. Haus tafior äro alltid behandlade Med smak, sorgfällighet och en oklanderlig noggranhet i archeologiskt hänseende. Förtäffl gt behaodlar han i-sina interiörer dagrar och skuggor, och oaktadt den trogna utarbetningen af de. : chitektoniska detaljerna, drages dock ögat icke genom dem eller genom figurerna från detmystiska intrycket af det stora hela. Bland exteriörerna finnes en särdeles intressant framställning af Lybecks gamla mnnesrika, om så olika tidehvarf och byggnadsstilar vittnande rådhus, der -fordom under. hansefört undets blomstringstid dess deputerade samlades. Utanföre på gatan ser man en stor militärisk ståt från medeltiden: en fältherre med Jysacde. svit, som rider fram i spetsen för en trupp. Landskapsmålningarne utgöra det öfvervägande antalet af tafior på denna liksom på tera. föregående expositioner. De utgöra tillika den hugneligaste sidan af vår inhemska konstskolas verksamhet; man behöfver blott jemföra de bättre af våra yngre konstnärers arbeten i detta fack och det friska lif, som i dem uppenbarar sig, till följd af att de med kärlek studera naturen, med det konventionella maner som tillhörde en föregående period:-och som ännu uppenbarar: sig i en och annan tafla.Men äfven de bästa af denna vår yngre landskapsskola böra akta sig väl att aflägsna sig alltför långt från naturens reala grundval, att tro sig någonsin ha fullbordat och afslutåt sina naturstudier otch att de sedermera dessa förätan kunna med fördelutföra det ena motivet efter det andra, hemtadt ur egna gamla skizzböcker. eller ur utländska planchverk. Detta är rätta vägen till det inbitna manåret; ur hvilket man sedermera får svårt att lösa sig. Herr Stäck har lemnat 4 stycken. De äro målade med herr Stäcks vanliga talang och gedigna stil. Et: stort vinterlandskap har med ; rätta tillvunnit sig mycken uppmärksamhet. Det företer i behandling af is och träd mycken naturillusion, vittnar om ädel småk och är ganska effektrikt, men saknar dock, så synes det oss, den poetiska flägt som skulle låta det hela göra intrycket. af. ett harmoniskt kändt och afslutadt helt. Hr Palms ,bandskap vid Angermannaelfven är ett-intagande stycke, utmärkt genom god disposition af planerna, vacker kolorit och hr Palms vanliga redbarhet i utarbetningen af detaljerna; detta; såsom så många andra af hr Palms landskapsstycken, bär vittne derom att denne konstnär outtröttligt studerar naturen, icke blott med ritstiftet, utan äfven med pensel och palett i hand. Hr Andersons landskap med kreatur har stora förtjenster. Denne konstnär har mycket. sinne för lokal esendomlighet och