Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 2

töl Aftonbladet för sin sats vidare velat hemta från lagberedningen tror ins. skola ramla, om man närmare undersöker förhållandet. Det äår väl sannt att, m Aftonbladet säger, lagberedningen i sina r enämn beredningen föreslagna andet, att viderbos och npabos lösningsrätt borde nskräokas till de fall då försäljningen sker utom börd, för en ny bestämmelse; men man beböfver blott sa dessa motiver till slut för att finna attlagberedningen med detta uttryck ny bestämmelse alldeles icke, såsom Aftonbladet förmodar, menar att det ifråsavarande stadgandet innefattade en för vär nuvarande lag främmande nyhet, utan blott att det ej förefanns i lagkommittåns förslag ; hvilket bäst synes deraf att lagberedningen säsom skäl för det gjorda tillägget just äberopar att det öfverensstämmer med syftningen af 7 kap. 14 Jordabalken af nu gällande lag. Om, säsom ins. förmodar, det, efter hvad ofvan blifvit anfördt, kan såsom ostridigt antagas att vår nuvarande lag, på sätt Kongl. Maj:t yttrat, ej medgifver lösningsrätt åt viderbo och nabo i de fall, då försäljningen sker inom säljarens börd, uppstår den frågan: Är det nödigt eller lämpligt att deras 1lösningsrätt utsträckes äfven till dessa fall, om bördsrätten upphör? I likbet med såväl lagberedningen som högsta domstolen har Kongl. Maj:t med nej besvarat denna fråga. Emot de skäl Kongl. Maj:t härför i sitt svar anfört har Aftonbladet ej framställt nägon anmärkning, och nägon giltig sådan lärer. äfven vara svär att finna. Att nemligen en far, då ban till sin son säljer sin egendom, åtnöjer sig med mindre köpeskilling än han vid försäljning till en oskyld skulle kunnat betinga sig, lärer ej sällan inträffa; och obilligt vore i sanning då om en oskyld granne skulle, på den grund kanhända att han hade en trång gård eller något dylikt skäl, få utan förhöjning af priset öfvertaga egendomen. I sitt försök att vederlägga den af Kongl. Maj:t emot förslaget gjorda anmärkning, att den viderbo och nabo medgifna tid för anställande af lösningstalan var längre än bebofvet päkallade och ändamålsenligt vore, synes Aftonbladet äfven hafva låtit nägra felaktiga uppgifter komma sig till last. Aftonbladet har nemligen invändt att den tid ständerna föreslagit (12 veckor frän tredje uppbudet) skulle vara 2 veckor kortare än den nuvarande lag utsätter och lika lång med den Isgkommitten och lagberedningen tillstyrkt. Att enligt nu gällande lag, tiden för anställande af lösningstalan för viderbo och nabo ej tilländagär förr än 14 veckor efter tredje uppbudet är visserligen sannt; men dervid torde ej böra förbises att af denna anständstid 12 veckor äro beräknade för bördemännen och endast 14 dagar för viderbo och nabo. I fråga om hvad lagkommitten och lagberedningen i detta hänseende föreslagit, lärer deremot Aftonbladet hafva betydligen misstagit sig. Dessa förslag lemna nemligen ej viderbo och nabo längre rådrum än tre månader från det lagfarten sökses, då deremot ständernas förslag medgifver lika lång tid från tredje uppbudet; hvaraf säledes sig visar, att, då minst 8 veckor förflyta emellan första och tredje uppbudet, ständerna föreslagit minst två mänaders längre tid än lagkommitteen och lagberedningen ; och då man besinnar ä ena sidan, att viderbo och nabo, till hvilka hembud före första uppbudet skall ske, ej synas behöfva en sä lång tid som fem månader atwt derefter bestämma sig om de vilja lösa eller ej; och å:andra sidan åter huru vigtigt det är att köparen. ej längre än nödigt är lemnpas i ovisshet om han får bebålla egendomen, helst han derförinvan ej vägar derånedlägga nägra kostnader och således ej kan af densamma draga all den fördel han åsyftat, synes Kongl. Maj:t baft full anledniog att, såsom högsta domstolen äfven tillstyrkt, låta det föreslagna stadgandet äfven uti ifrägavarande hänseende förändras. Att emellertid, dä Kongl. Maj:t yttrat sig vilja i ämnet aflåta kontraproposition, en sådan blifvit aflemnad till ständerna redan innan de denna gång ätskiljdes, hade utan tvifvel varit ganska önskligt. Ins., Fönk ej är i tillfälle att bedöma beskaffenheten af de hinder som deremot må hafva mött, vill fördenskull hvarkea klandra eller försvara justitieministern för dröjsmäl i detta hänseende; men anser sig dock böra att den tidar S manader, Som ATtonpimact antager att justitieministern skulle haft på sig att utarbeta en sådan proposition, torde böra betydligen förminskas, när man ihågkommer, att ständernas skrifvelse sannolikt ej inkom till justitiedepartementer samma dag den beslöts, och att någon fråga om kontraproposition ej kunde uppstå innan nämnde skrifvelse blifvit inför Kongl. Maj:t i statsrådet anmäld; ständernas förslag i denna och andra frågor blifvit högsta domstolen föredragne; högsta domstolen deröfver afgifvit utlåtande; detta blifvit justeradt och ärendet derefter underställts Kongl. Maj:ts afgörande; hvart:ll kommer att, sedan förslag till kontraproposition blifvit färdigt, utlåtande deröfver ånyo skolat af högsta domstolen afgifvas och att först sedan de anmärkningar, som dervid kunde ifrågakomma, blifvit af Kongl. Maj:t granskade samt ständerna i plenum plenorum erhållit del af Kongl. Maj:ts afslag på deras förslag i ämnet, kontrapropositionen kunnat till ständerna aflemnas. Om likväl, såsom Aftonbladet antager, till kontrapropositionens författande ej behöfts mera tid än till sammanskrifvande af motiverna för afslaget, borde propositionen väl i allt fail hafva hunnit blifva färdig; men om en sådan skyndsamhet vid författandet af vigtiga lagförslag är att rekommendera lemnas derhän. Hvad angär ständernas förslag angående oäkta barns rätt till afliden moders qvarlåtenskap, så ehuru ins., lika med Aftonbladet, anser nuvarande lag vara särdeles obillig emot de oäkta barnen och gerna önskar att någon utsträckning af deras arfsrätt må kunna ät dem beredas, kan han likväl icke undgå att erkänna vigten af de anmärkningar, som emot det nu ifrågavarande förslaget blifvit gjorda.Att i ett land, säsom hos oss, der en ogift qvinna eger att ä okänd ort, utan att någon efterfrågan om hennes person ens får ske, framföda sitt foster, och bevisning om moderskap således ofta är svår, förslagets antagande skulle kunna gifva anledning till många obehöriga och ömtåliga rättegångar synes med skäl kunna befaras. Om enahanda förhållande eger rum i de andra länder, der, efter Aftonbladets uppgift, oäkta bara nu ega arfsrätt, är ins. ej i tillfälle att kontrollera; men så mycket vet han att åtminstone i en del af dessa länders lagar de oäkta barnen tillerkänts rätt till föräldrars qvarlåtenskap endast i fall de blifvit af föräldrarne i laga ordning erkände; genom hvilket stadgande de befarade rättegängarne äro förebyggde. Kopgl. Maj:t har dessutom för sitt afslag anfört ett annat skäl, å hvilket Aftonbladet ej fästat nägonuppmärksamhet, men hvilket, enligt insändarens omdöme, ensamt bordt vara tillräckligt för afslaget. Detta skäl är att i förslaget saknas bestämmelser för ordnandet af flera rättsförhållanden, sem deraf kunde framkallas. Så lemnas nemligen oafgjordt om och i hvad mån det oäkta barnet, som, enligt förslaget, ej skulle blifva modrens arfvinge, utan blott ega att åtnjuta hvad hon till annan ej borttestamenterat, borde anses behörigt att, utan hinder af stadgandet i 18 kap. 4 S Ärfdabalken, klandra ett af modren gjordt testamente, och inom hvilken tid sådant skulle ske; huru med den aflidnas egendom borde förhållas under den -tid af ett år de oäkta barnen egde att anmäla sina anspråk och under hvilken tid särskilda pretendenter på olika tider kunde framstå; huruvida ett beslut, hvarigenom en person blifvit förklarad för barn till den aflidna, vore a erste AT I KIL FE a RF ET Kn TE