Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 2

vre !e, och i edra förskräckta anletsdrag läser jag bekräftelsen på mina ord. Se eri spegeln, och ni skall förgäfves söka motsäga mig. Men det är här icke fråga om hvad jag kanske en gång tänkt, utan om det som ers höghet lofvade mig; jag har nu uttalat min första begäran. Det beror på ers höghet ätt uppfylla den, och i stöd af sitt hertigliga ord utnämna mig till generalissimus.s Aldrig, aldrig ! svarade Biron i bestämd ton. Ni gaf edert hertigliga ord! aJag gaf det såsom hertig af Kurland. Regenten är icke förpligtigad att hålla hvad hertigen lofvade. Jag gjorde er till regent.s a Och jag gör er icke till generalissimus., Ni bryter ert hedersord. Nej. Men begär någonting annat och jag skall uppfylla det. Jag måste sjelf vara generalissimus öfver mina härar, ty endast derigenom kan jag vara herrskare. Begär alltså något annat.o Minnich teg. En truktansvärd rörelse målade sig uti hans anletsdrag och hans bröst häfde sig våldsamt. Slutligen sade han: Jag har icke någonting vidare att begära.s Men jag will bevilja er-en nåd, utan att ni beder derom,, sade hertigen stolt. Herr grefve Männich, jag stadfäster er uti edra embeten och värdigheter, och för att visa er mitt obetingade förtroende, så skall ni förblifva hvad ni under kejsarinnan Anna varit: föltmarskalk i ryska hären.n Jag aekar ers höghet,, sade Männich! lugnt. Det är mer än ädelmodigt att ni icke: i anledning af min djerfva begäran förvisar mig ifrån ert hof och sääder mig i landsflykt.. Derpå fattade han hertigens fram