Aftonbladet – 28 december 1854, sida 3

net förmärkte hon professor Retzii närvaro i det run der hon läg, men hon pästår att han aldrig undersökt hennes tillständ under hennes vistande å Pro Patria utan gick allenast hastigt genom rummet der bor låg, och då tjenstgörande sköterskan underrättade ho nom om hennes värk, ordinerade hr professorn endast en spansk fluga på högra axeln. Värken tilltog emellertid och sträckte sig ända nedåt högra höfter och benet. Dä hon för professorn klagade öfver sin nöd, uvppgifver hon att han svarade ordagrannt sälunda, att det ej blir någon smörja af, utan det får värka tills det tar sig igen. Efter 13 dygns vistande på Pro Patria, och då hennes tillständ dagligen förvöärrades, hemtades hon på egen begäran derifrån af sin man, för att på annat ställe erhålla den vård och hjelp, hvarom hon der förgäfves anropade, deruppå hon, efter att hafva vistats i hemmet en tid af åtta dagar under hr med. dokt. Keijsers vård, blef transporterad till Provisoriska sjukhuset. Sedan hon derstädes legat i elfva dygn förflyttades hon till Diakoniss-sjukhuset, hvarest hon låg en tid af sex veckor, och hvarifrån hon utskrefs så tillvida förbättrad att hon kunde gå med tillhjelp af kryckor. Efter bad i Norrtelje under loppet af sommaren har hon blifvit så äterställd, att hon kan gå utan kryckor, men är ännu behäfiad med ofärdighet i högra armen och sidan. På grund af de fakta hon sålunda uppgifvit, anklagar hon inför domstolen hr Retzius att hafva, genom grof och hjertlös försummelse i den läkarevård han varit skyldig att säsom öfverläkare och direktör vid barnbördshuset Pro Patria egna henne, förvällat den ofärdighet i högra armen och sidan, hvarmed hon numera och kanske för hela sitt lif förblir behäftad, derför hon yrkar ansvar och ersättning enligt lag. Notarien Beckman yrkade nu att hustru Bergström måtte sjelf få göra en muntlig berättelse om saken, då han förmodade att hon stod på den låga bildningsgrad, att hon ej kunde riktigt bedöma om den stämningsansökan hon undertecknat noggrannt ätergaf hvad hon ville uttrycka: men då hon förklarade att stämningen öfverensstämde med hennes uppgifter till hr Hjertström, förklarade domstolen att hon ej kunde äläggas göra nägon vidare redogörelse för förloppet. Hr Retzii förklaring i detta mål inskränkte sig dertill ait han bestridde stämningens innehäll under uppgift att rummet ej varit kallt, utan eldadt, och att hon blifvit väl värdad, hvilket bäst bevisades deraf att hon ander uttryck af största tacksamhet lemnade inrättningen. På särskilda frågor förklarade vidare hr Relzius att nan undersökt hennes tillständ och alla dagar besökt nrättniogen, att han icke haft yttrandet det får rärka tills det tar sig, så mycket mindre, som han 2j förstod hvad ett sådant yttrande skulle innebära. Bergström anmärkte att rummet möjligen varit el ladt, men att dörren, straxt innanför vid hvilken hennes säng stod, icke hölls tillsluten, utan hade hennes man hvarje gäng han besökte henne funnit den öpoen. För öfrigt medgaf hon det väl vara möjligt att ar professorn dagligen besökt inrättningen, men hon i sitt sanslösa tillstånd hade ej märkt honom. Äfven detta mäl uppsköts för justering och vittens hörande.