om hvad som föregick föredragets afslutande, hvarigenom denne berömde statsman söker bereda sig en upprättelse för det han i Wien blef lurad och lemnad utan afseende. Allt detta har beredt det neurala ryska partiet ett ögonblicks vederqvickelse. På samma gång fortfara fredsförboppningarne i det ministeriella lägret; och det officiella och halfofficiella Preussen låter ingen ta ifrån sig den öfvertygelsen att angelägenheten nu är så godt som bragt till ända. Till all olycka för dessa filantropiska svärmerier vilja nu vestmakterna icke höra det ringaste talas om dessa fredsgrunder. De fordra en varaktig och pålitlig fred, den upprigtiga och klara tolkningen af de fyra punkterna i deras ursprungliga vesterländska mening och derjemte en passande ersättning för det spillda blodet och de oerhörda uppoffringarne. Sålunda äro de engelska ministrarnes yttranden att förstå, och de halfofficiella förklaringarne från Paris. Också fortsättas ju ansträngningarne för krigets fullföljande efter en ofantlig måttstock. Mot dessa faktiska förhållar.den kunna alla neutrala luftbilder och alla ryska uträkningar, hvilka äfven hänga sig fast vid en obestämd fras om fred i det svar som engelska drottningen afgaf på parlamentsadressen, ingalunda hålla stånd. Afven vi hade i går en adressdiskussion, eller rättare sagdt en diskussion öfver den frågan, huruvida en adress skulle ega rum eller ej. I mitt utförliga bref af den 27 November har jag meddelat er en analys af trontalet, hvarmed konungen öppnade kamrarne. Venstern i dess särskilda fraktioner ville besvara detta trontal med en adress, hvilken skulle hafva erbjudit tillfälle att gifva ett uttryck åt landets sinnesstämning i närvarande ögonblick. För att ej alltför mycket afskräcka högra sidan, framlade hr voa Vincke endast en enkel motion om en adress, men : icke sjelfva förslaget till en adress. Derigenom var han visserligen i sitt tal myjeket inskränkt, måste ingå på formaliteter och reglementariska frågor, ock kunde icke skarpare fatta saken sjelf iögonsizte. Dock hade hans tal några sköna vändningar. Han frågade om man: i sjelfva verket fruktade att försvaga regeringen genom ait låta några olika meningar uttala sig; då måste hon vara den svagaste af alla regeringar i Europa, svagare än sjelfva San Marinos. Eller fruktade man att. det återljud, som öfverläggningarne om adressen skulle tinna i landet, kunde bevisa att när regeringen har majoritet i kamrarne hon icke har detsamma i landet? I hvilketdera fallet som. helst vore sådant en moralisk förkastelsedom öfver regeringens Derpå erinrade han derom, att hr von Manteuffel, under förlidet år då det var fråga om att vinna kamrarnes bifall till statslånet, förklarade att Preussen. endast skul:e handla i öfverensstämmelse med vestmakterna och på grund af Wienerprotokollen... Huru stå sakerna nu? Preussen och England förbigå hvarandra med tystnad i sina. respektiva trontal. Derpå omnämnde han med några ord den rad af diplomatiska handlingar, som bevisa att Preusgen följer en politik, som är en stormakt evärdig, och att dess anseende numera nedsjunkit till noll. Allt detta hindrade ej att hans andragande blef förkastadt med en majoritet af 58 röster. Det förtjenar isynnerhet framhållas, att utom de särskilda fraktionerna af högern endast polackarne röstade mot en adress som i sin innersta mening var riktad mot Ryssland ! Den polska fraktionens åtgörande i våra kamrar är öfverhufvud dunkelt och ger i sin gåtlikhet ingenting efter för katolikernas. Hr v. Bethmann-Hollwegh, chefen för den venstra centern, hade å sin sida ingifvit ett formligt adressförslag och motiverade detsamma i ett hofsamt men bindande och intrycksfullt tal. Han skildrade Preussens diplomatiska isolering och nödvändigheten för detta land att åter inträda i samverkan med de europeiska makterna. Ar v. Gerlach påstod med sitt bekanta öfvermod, att Preussen var i full enighet med Europa, ty det lefde i fred och vänskap med Ryssland, och Rysslands område var ju nästan lika stort som hela det öfriga Europa tillsammantaget. Också hade Ryssland 1813 och 1848 varit ganska europeiskt, under det man i London, Paris och tyvärr äfven i Berlin hade varit ganska litet europeisk. Hr v. Bethmann-Hollwegh tog då tillbaka sitt andragande, och en motiverad dagordning af katolikerna, som förnämligast syntes vilja understödja den österrikiska politiken, vann understöd endast af katolikerna sjelfva. Så föll då hela diskussionen samman till intet, och preussiska kamrarnes majoritet har återigen inför Europa gifvit ett nytt intyg om sin politiska fattigdom. Dessa kamrar ila öfverhufvud med snabba steg sitt slut till mötes. Ett i går inlemnadt lagförslag går ut på att ändra deras namn. Första kammaren skall heta )Herre-huset och den andra Representanternas hus,, men båda tillsammans skola kallas Allmän Landtdag. Sålunda hade vi vederbörligen blifvit återförda till institutionerna af 1847. Ty attsaken skall följa med namnet, det faller af sig sjelft. Den fordna herrekurian är redan återställd. Budgeten för år 1855 är fastställd till 111,841,581 thaler. Preussens anslutning till Decemberfördraget beror utaf tolkningen af de fyra garantierna. Jag återkommer dertill en annan gång. : Lo mA oh -— mn Pr JA fö PA fRe mn f Al a IR LR