Aftonbladet – 28 december 1854, sida 3

i proportion af det inbetalta kapitalet, delegare i alla de förmåner och rättigheter, som bolaget, till följd af de den 2 Juni 1801 af K. M:t i näder faställda bolagsreglor, kommer att ätnjuta. Linköping den 16 Februari 1802. C. E. Öronhjelm. F. Wrede. L. Lindblom. S. Montgomery. And. Arehn. 4. Tillander. RÄTTEGÅNGSocaPOLISSAKER. Ransakningen angående väckta åtal om oordningar å barnbördshuset Pro Patriap. I de båda nya mål, som blifvit instämda mot hr Retzius, voro snickaregesällen Carl Hindrik Liljeblad och arbetskarlshustrun Brita Maria Bergström kärande. Notarien Hjertström framlemnade fullmakter äfven af dessa båda parter, som likväl voro personligen tilistädes. Under det domstolen var upptagen af scenen med fru Döhle, då hon föll i vanmakt, och ordföranden derefter uppläste fullmakterna och de nya stämningarne, sökte Liljeblad framräcka ett dokument, men kom sig ej för dermed förr än redan hans stämping var uppläst. Hufvudinnehället af Liljeblads stämning var: En dag kl. ungefär 10 på aftonen uti Mars månad innevarande är intogs hans hustru Sofia Carolina Liljeblad ä barnbördshuset Pro Patria, der hon dagen derpä kl. emellan 2 och 3 på morgonen uti ett enskildt eller kacheradt rum förlöstes med ett ännu lefvande flickebarn. Efter trenne dagars förlopp angreps hon af en frossa med åtföljande feber, som sedan oafbrutet forifor. Genast efier insjuknandet tillsades både genom hennes och mannens försorg såväl förestånderskan fru Döhle, som sköterskorna i öfrigt derstädes att anskaffa läkare, hvarpå genmältes att, som orden föllo, det behöfs intet, det gär nog öfver och skall ha sin tids. Då hennes sjukdomstillstånd allt mer förvärrades och syntes blifva af högst betänpklig art, gjordes ytterligare påminnelser om läkarebiträde, hvarå slutligen svarades att professor hetzius vore sjuk, så att han af sådan orsak vore förhindrad att komma tillstädes. Sedermera, och efter det sådant förelupit, ordinerade fru Döhle sjelf grötomslag på högra låret, som under tiden blifvit svärt inflammeradt med en hård svullst. Dessa grötar ombyttes blott en, mera sällan tvä gånger om dagen, hvarigenom de blefvo torra och härda. Enär tillståndet under tiden allt mer och mer förvärrades och ingen läkare kunde erhållas, nödgades mannen att frän barnbördshuset, nio dagar efter hennes ankomt dit, afhemta och till hemmet äterföra sin hustru i den kalla årstiden, under febertillständ, smärta och ytterlig svaghet. Uti hemmet sköttes hon i tre dagar af hr medicine doktor Anjou, men som hennes sjukdomstillständ redan antagit en svårare natur, än som inträffat om hon genast erhållit nödig läkarevärd, mäste mannen, som i sina fattiga omständigheter för längre tid ej kunde väl värda henne hemma, slutligen föra henne till kongl. serafimerlasarettet, der hon, intagen och omsorgsfullt skött på utvärtes-afdelningen, efter 3 veckors förlopp afled. Med stöd af dessa uppgifter anklagar han nu kommendören och riddaren hr professor Magnus Christian Retzius att hafva, genom försummad läkarevård under den tid hans aflidna hustru varit ä Pro Patria intagen, i mer eller mindre mån vållat hennes förtidiga död. När stämningen var uppläst lyckades Liljeblad fästa ordförandens uppmärksamhet på sig och fick nu aflemna sitt papper. Detta innefattade en äterkallelse af målet; uppgifvande Liljeblad deruti att han ej tilltrodde sig kunna bevisa sin angifvelse. Nu uppträdde notarien Hjertström med en utförlig redogörelse för tillkomsten af Liljeblads stämning och fullmakt samt hemställde dessutom om ett mäl af denna beskaffenhet kunde nedläggas. Notarien Beckman erinrade att det tydligt syntes att Liljeblad ej kunnat författa stämningen samt bestred dess upptagande bäde på grund af nu gjorda återkallandet och på den grund att stämningens för: fattare ej ätecknat sitt namn. Då hr Hjertström upplyste att han vore författaren, och Liljeblad medgaf att stämningen blifvit uppsatt i fullkomlig öfverensstämmelse med de uppgifter han gjort till hr Hjertström, samt dessutom allmänna äklagaren hr Mellbin bestämdt bestridde sakens nedläggande, enär af stämningen man fått erfara att doktor Anjou skulle kunna lemna upplysningar, så fordrade äter hr Beckman att stämningen ej skulle upptagas sedan angifvaren dragit sig tillbaka, med mindre hr Mellbin iklädde sig angifvareansvar. Härpå lemnade hr Mellbin intet direkt svar utan yrkade att saken skulle fortgä, åberopande han sig på den redan gjorda angifvelsen ; och domstolen förkiarade med stod af 1 kap. 1 S straffbalken att ransakning i målet skulle fortgå, hvaröfver notarien Beckman anmälde missnöje. När nu hr Retzius skulle afgifva förklaring öfver stämningens innehåll, inskränkte sig denna förklaring I dertill, att hr Retzius aldrig känt hustru Liljeblad, aldrig sett henne, aldrig vetat att hon funnits på Pro Patria eller att hon varit sjuk. Vid detta förhållande yrkade hr Mellbin vittnesförhör med doktor Anjou, hvarföre mälet blef uppskjutet. Den andra stämningen af hustru Bergström innehöll hufvudsakligen: Den 2 sistl. Maj kl. 4 eftermiddagen intogs hon ä barobördshuset Pro Patria,, dervid på så sätt tillgick, att hon blef genast efter ankomsten införd uti ett kallt, oeldadt rum, detsamma hvaruti förlossningarne bruka verkställas, och der hon blef kl. 2 på natten förlöst med ett dödfödt gossebsrn. Straxt efter fostrets framkomst verkställde fru Catharina Engfholm, som för tillfället tjenstgjorde i stället för fru Döhle, vid förlossningar vanliga åtgärder, men hustru Bergström kände dervid nägot i sitt inre liksom brista, och afsvimmade, men hörde derunder ea person säga till den andra, som orden föllo, nu är det snart slut med henne, tag en filt och lägg öfver henne; nu får ni skicka till professor Retzius,, hvarefter hon hett och hället förlorade sansen, utan medvetande om hvad som under tiden föregick omkring henne. Sedan fick hon qvarligga i omförmälda kalla rum i ett och ett halft dygn utan medvetande om sitt tills änd. Haruppä och efter det sådant förelupit inflyttades hon uti det så kallade allmänna rummet. Efter det hon der legat ett dygn började hon, sem hon säger, tro1. ligen i följd af kölden uti det rum, hvaruti hon förut legat, känna en olidelig värk i högra axeln och hvilEen värk sträckte sig utåt hela armen. För att lindra densamma anhöll hon hos sköterskan Lovisa Fernström att orhålla någon smörja, för den värkande armen, på hvilken anhälian bon till svar erhöll att Pro Patria, ej bestär nägra medikamenter. Hon anrhöll då att ätminstone för egna penningar erhålla kamfertsolja, nägot hvaraf Fernström väl för desamma skaffade henne, men sade sig ej våga, som orden föllo, smörja mycket ef fruktan för att professor Retzius skulle känna lukten.. Först på fjerde dygETEN RAN SSVEESEEERR RN Fa Noiraud hade just slutat att uppräkna summan, då hr Dubois helt andtruten inträdde. Ni har seorat. hr Noirand,. sade han. med