Aftonbladet – 23 december 1854, sida 2

ets och i verldens aktning, än att kejsaren f Ryssland skulle kunna misstaga sig på andets opinioner och på arten af de före!rålser som rigtas mot regeringen., Fan ville cke försvara hvarje regeringens handling, ch trodde att om man kunde göra ånyo hvad om blifvit gjort sedan den 29 Mars, skulle tskilligt gtras annorlunda än som skett. fen han ville likväl rättfärdiga några af reeringens handlingar, och till en början ernra om de förhållanden under hvilka de förta åtgärderna vidtogos. Den ädle grefven, fullföljde han, synes mig reonnera mindre logiskt, då han säger att vi vid kriets början icke äsyftade nägot annat än Turkiets örsvar, men derefter tillägger, att vi ända till Silitrias belägring icke hade uppgjort någon plan. Jag vill då till en början nämna, att den ädle refvens första förmodan är rigtig. Vi ville verkgen understödja de turkiska stridskrafterna och kydda Konstantinopel mot de ryska armeer om stodo i furstendömena. Vi ville dessutom, edan kriget en gång blifvit förklaradt, förkaffa oss några garantier af fienden, för att för ramtiden förebygga ett upprepande af det onda som ndragit oss i kriget och af förnyade anfall på det )ttomaniska rike:s integritet. Härutinnan öfverenstämde vår politik med Frankrikes alltifrån de första inderhandlingarnes öppnande. Vårt förbund med fransnäunens store kejsare har varit fullständigt redan rän första stund. Aldrig har något förbund varit fatare, aldrig något beslut bestämdare än beslutet att ipprätthålla detta förbund är hos alla medlemmar af wennes majestäts regeriog. — — — Redan af den omständigheten att en fiotta skickaes till Östersjön borde den ädle grefven ha insett, tt vårt syftemål var tväfaldigt. Jag vet att den ädle orden skämtat i afseende på våra operationer på detta af. Jag har icke för afsigt att besvara dessa episrammer; men jag tror att om vi-än icke ernätt de esnoltater vi i början påräknade af dessa operationer, iafva de icke desto mindre medfört åtskilliga: förlelar. Det är sannt att Cronstadt och Sveaborg icke blifit förstörda, och att ryska Östersjöflottan ännu exiterar; men ers herrligheter kunna icke undgå att anmärka den förödmjukelse som blifvit Rysslands tolthet tillfogad. Denna flotta som förblifvit oskadd, nar aldrig kunnat anfalla oss, och den ryska hanleln bar varit helt och hället afbruten. (RopjafiNej! Nej !) : En ädel markis säger ait så icke förhållersig. Jag alar naturligtvis icke om den landväga handel som drifvits öfver ett neutralt land, utan om handeln ill sjös, och jag upprepar att dena ryska handeln varit afbruten, tillintetgjord. Jag ioser att man betraktar Bomarsunds intagande såsom en obetydlighet derför att det gick lätt för sig; men om ers herrligheter behbagen besinna hvad Bomarsund var och var på väg att blifva, så skola de nse att denna fästnings förstöring är en sak af stor vigt, ty denna fästning skulle blifvit mer än Sveaborg och Cronstadt, den skulle blifvit en hamn der slla Rysslands flottor kunnat finna skydd, en fästning som hade gjort Bottniska viken till en rysk sjö och lemnat Stockholm på näd och onåd åt alla ryssars sjelfber skare. Den ädle grefven har skämtat öfver våra truppers åtorvändande frän Malta. Jag vet icke hvar han hemtat anledning till denna fras, men så mycket är säkert, att vi aldrig haft för afsigt att återkalla våra trupper fråa Malta i annan bändelse än attfred hade blifvit afslutad. Vi afsände till en början 30,000 man, af hvilka 10,000 stannade på Malta för att afgå till Turkiet. Grefven bar skämtat öfver regeringens förmenta verksamhet öch yttrat att vi behöft tre månader för att afsärda dessa 30,000 man; må han tillåta mig erinra, att med undantag af två eller tre kavalleriregementen, var hela armeen afsänd till Turkiet före utgången af April månad, och ait den 22 April lord Raglan mottog befallning att afgä frän Gallipoli till Varna för att försvara denna plats och skydda Silistria. Jag bör tillägga, att vid denna tidpunkt inträffade i Grekland händelser, som gjorde det nödvändigt att den 20 Maj sända trupper till Pireus, för att försäkra oss om Greklands neutralitet. Den ädle lorden har citerat tvenne tal, det ena af min ädle vän lord Clarendon, det andra af lord Granville, för att bevisa det vi efter upphsfvandet af Silistrias belägring icke visste hvad vi skulle företaga oss. Han tillade, att vi anbefallde expeditionen till Krim, trots generalernas räd. Allt detta är blott en stor och fullständig villfarelse. Anfallet på Krim var beslutadt redan frän första stund. Jag önskade jag vore i tillfälle att framlägga de depescher som blifvit vexlade med lord Raglan och de instruktioner jag meddelade honom att göra sig underrättad om Sebastopols belägenhet, om de stridskrafter som funnos på Krim och utvägarne att bemäktiga sig denna halfö. Jag tillstär, att befallningen om expeditionens föreagande utgick från regeringen, men jag förnekar att den blifvit meddelad i strid mot generalernas rädslag. Tvärtom bafva generalerna, för så vidt de blifvit rådfrågade, varit gynpsamt stämda för expeditionen, och de få underrättelser som kunde erhållas voro sådana att de uppmuntrade till företaget. Den ädle grefsen säger, på grund af en tidningsuppgift, att befa!lniogen blifvit meddelad först i Juli månad. Detta är en ytterligare villfarelse. Så snart telegrafunderrättelse ingått att belägringen af Silistria blifvit upphäfd, församlade sig kabinettet och beslöt, ait som faran för det turkiska området nu var undanröjd, var ögonblicket inne att söka ernå hvad som var krigets stora syftemål, att rigta ett afgörande slag mot Rysslands makt och beröfva det de anfallsmedel hvaraf det hittills betjenat sig mot Turkiet. Den 27 Juni, blott sju dagar efter upphäfvandet af Silistrias belägring, afsändes ill lord Ragland en depesch som aubefallde invasi nen af Krim. Man anklagar oss nu atv icke ha haft tillräckliga stridskrafter. Jag svarar derpå, attiJuni månad fanns ingen i hela laadet som yrkade på förstärkningars afsändande eller som ansåg ett uppskof med operationerna vara af nöden. Den ädle grefven förgäter helt och hållet att kriget icke företogs ensamt med vär arme om 30,000 man, utan gemensamt med en stor militärmakt, och då man talar om krafternas otillräcklighet bör man äfven tsga de förbundna krafterna i öfvervägande. Sedan vi anbefallt expeditionen blef vår första omsorg att sammandraga förstärknisger. Så länge det blott gälide att försvara Balkanlinien, ansågo vi lord Raglans armå tillräcklig, och vi hade såsom:reserv uppställt en fjerde iofanteridivision jemte några artillerikompanier. Så snart armen erhållit befallning att samlas på Krim, beordrades denna armö att afgå unoder befäl af den iilustre generalkn sir G. Catheart, och man medsände 3 artillerikompanier, 2 kavalleriregementea och tvenne faltbatterier om 42 kanoner. Säkerligen ha aldrig tvenne så fullständigt utrustade batterier blifvit expedierade. Den ädle grefrven har talat om den tid som fick förflyta mellan den 27 Juni och truppernas inskeppning i Varoa. Den ädle grefven torde inse, att detta icke är armåens officerares fel. Månne det derföre är regeringens? Skådom fakta. Till en början förorsakades ett, obetydligt uppskof genom ERE TT EN ETEN EE EEE FE ITE AE tade han sig med brickan mot den honom anvisade trappan. Inom en sekund var han uppför den, gick sedan igenom flera gångar, kom till stora förstugan, der han skulle ringa på kammartjenaren, upplyfte, styrd af slumen, det första broderade dörrförhänge, som vg oc