Aftonbladet – 23 december 1854, sida 2

Efäru det skall gå till? begär rätt och slätt audiens. Petter, nu är du ej beskedlig!, utropade Noiraud ; jag ber dig hjelpa mig, och du gör narr af mig, i stället för att ge mig ett godt räd. Men jag kan ej ge dig något annat råd, invände Chottart. Huru! skulle det då vara alldeles omöjligt att få tala med hans höghet kardinalen ? Omöjligt. Jag sjelf, som nu talar med dig, fastän jag hör till kardinalens betjening, ser honom dock aldrig., Verkligen? Och likväl ser du att jag ändå har förtroende att tillaga hans chocolade., Aha! det der är således förste ministerns shocolade, utbrast Julius, och såg med detsamma på en silfverkastrull, ställd öfver et. fyrhål. På minuten, återtog Chottart, skall jag tömma den uti den der förgyllda tekoppen, sedan så ringer jag på en betjent, som går till hans eminenssrum, uppför den der trappan, och hvilken, då han hunnit till stora förstugan, ö verlemnar brickan i kammartjenaens händer.p Således är det blott denne sistnämnde som får nalkas hans eminens? om Endast han; men tyst, der ha vi ju signalen., . En ringklockas ljud hördes ock i detsamma. Petter Chottart skyndade sig att hälla i tekoppen, som han sedan satte på en bricka med illt erforderligt tillbehör, och gick derpå in i västgränsande rum för att hevata en damastservet med kardinalens vapen. . Denna frånvaro ingsf Julius ett hastigt beslut, som han på ögonblicket utförde. Han sprang till sumrnet, dit kocken nyss ingått, och stängde dörren i dubbelt lås, derpå stör