Aftonbladet – 23 december 1854, sida 1

Aha! ni kommer från hr grefven? afbröt Colbert, hur mår han nu för tiden? Förträffligt, nådig herre. Jaså, han mår förträffligt, upprepade kommendör Souvr6; då vill jag slå vad att han hittat på någon ny elakhet emot hans eminens.n Om han hittat på! utropade Julius, ekrattande; jo, det må herrarne tro, ban sjöng för mig en julpsalm, tjugo verser ling, om kardinalen. Huru, han skulle vågat ... afbröt Dubo s förargad. Jo minsann, har han icke detv, återtog JuJius; han till och med ville lära mig den — få se nu, den gick på melodien till Halleluja — vänta lite.n Mäster Roullarl hostade och blinkade för att varna Julius; men denne sednare begrep ingenting. Det hade blifvit en så inrotad vana att tala illa om kardinalen hos guldsmeden, att det aldrig ens kunde falla Julius in att man ändrat åsigter; efter en stunds lectande utropade han: Nu har jag en versa! Och han började sjunga: Halleluja för Mazarin, Den äldsta sonen af Scapin, I säck han Frankrike stoppa ska Halleluja! Julius! skrek mäster Roullard, darrande af ångest Låt honom varan, inföll kommendören, hvilken, ehuru han öppet förklarade sig er af kardnalens anhängare, likväl ej ogerns såg, som fr:nsk adelsman, att kardinalen stundom var ett mål för åtlöje; jag är alldeles galen i lustiga infall, och jag har en hel samling mazarinader.n Alideles gom patron,, återtog Noiraud; ph