Aftonbladet – 23 december 1854, sida 1

STOTAROLH, den 23 Dec. Annalkandet af fridsfurstens högtid, för hvars nedstigande i verlden hiomelska härolder bjödo frid på jorden, leder oemotståndligt tanken på årets och dagens händelser, på det stora kriget, som efter fyratio års hvila uppflammat mellan östern och vestern, på blodströmmarne och jemmerropen i de för fredlig lycka herrligt utrustade nejderna, som skickelsen förvandlat i valplatsernas styggelse, och slutligen på det trotsande hotet, den brinnande förbittringen mellan de stridande, som är den skriande motsatsen af en god vilja ibland menniskor,. Kanske ännu samma heliga morgon, då folkens lofsånger 1 templen uppstiga för nåden, som är verid:n vederfaren, dåna kanonerna som vildast framför Sebastopol, rasa sjukdomarne och belägringens fasor som ohyggligast inom dess murar, egga de grekiska presterna som flitigast med bränvin och signelser besättningens motståndskrafter, medan vestländernas hörar å sin sida rusta sig till det afgörande blodiga anfallet och uppsända sina böner om seger öfver ovännen, fastän stundens betydelse borde mana allt folk att bedja om frid och försoning. För den ytliga åskådningen är folkens historia full af språng, kontraster och öfverraskningar. Hvem bade föreställt sig att det starka förbundet, som efter den förste Napoleons fall under ett heligt namn emellan Europas stormakter slöts i religionens, ordningens och fredens intresse, — hvem skulle hafva föreställt sig att detta förbund, som i sje fva verket mera än fyratio år försäkrat åtminstone en yttre fred åt Europa, som icke väsentligen stördes af den franska interve.tionen i Spanien eller ens af de revolutionära och nationella rörelserna 1830 och 1848, skulle med all sin storhet och makt ramla i stoftet för ett lumpet kif mellan några fanatiska munkar om några nycklar, en inskrift och en liten silfverstjerna uti ett grafkapell i Jerusalem? Men det är också endast för den ytliga betraktelseh som händelsernas kedja visar sig sålunda afbruten. För den djupare iakttagelsen röjer sig det fasta och ostörda sammanhanget af dess gedigna länkar. Denna pheliga alliane, som ville gifva sig skenet af att arbeta för religionen och ordningen, för nationernas frihet och för menniskovärdets fulla erkännande i de särskilda staterna, var sjelf ett revolutionsförbund, stif