Aftonbladet – 15 december 1854, sida 1

äro dess styresmän, så länge som de kunna bibehålla sig i sin ställning. Det är äfven troligt att de förnäma aristokratiska cirklarne i vestern hålla sig på afstånd från hr Kossuth; men borde den som så högljudt bekänner sig till demokratien bry sig derom, så länge han är i besittning af den stora massans sympatier? Denna klagan öfver att se ned är egnad att väcka smärtfulla misstankar att hr Kossuth är alltför lättretlig, hvad personlig fåfänga angår. Åter förklarar hr Kossuth att England behöfver Polen och Ungern bättre än Polen och Ungern behöfva England. Sådant skryt låter fremmande vid ett möte hvars erkända afsigt var stt förmå det mäktiga England att låna sin hjelp för att kalla Polen och Ungern til! lifs igen. Tror Kossuth att sådana stora ord äro rätta vägen att beveka England till ansträngningar och offer för honom och hans land? Med ett ord, hr Kossuths uppträdande i S.t Martins Hall är egnadt att minska hbans tjenstbarhet genom: att försvaga det allmänna förtroendet för hans sunda omdöme. Det är bedröfligt att nödgas sålunda tala om en, till hvilken man lärt sig att se upp såsom talismanen och standaret, hvarikring ungrarne brinna aflängtan att förena sig. Men rättvisa mot Europa, och mot Polen isynnerhet, tvingar oss att yttra dessa bittra sanningar. Aldrig sedan den första delningen har tidpunkten verit så lofvande för Polen som i detta ögonblick. Men för Polens återställande är det första och oundgängliga vilkoret att polackarne äro eniga sinsemellan. När polska nationaliteten blifvit återställd, må polackarne sins emellan kifvas och slitas så mycket de behaga om inrättningen af sin inhemska styrelse. Men intilldess Polen är återstäldt bör ingen sann polack vara endera aristokrat eller demokrat, utan helt simpelt och uteslutande polack; men dessa polackar, som lyssna till hr Korsuths råd, löpa omedelbar fara att blifva uteslutande demokratiska partimän, — ett Sonderbund bland de polska emigranterna, som motarbeta de bäs a ansträngningar af Polens vänner.