Aftonbladet – 15 december 1854, sida 1

ra VR RO OB a I poska revolutionsfesten i London d. 29 Nov. höll han åter ett af dessa glödande tal, hvari Han, firande lord Dudley Stuarts och de pol!ska patrioternas minne, sökte bevisa nödvändigheten af Polens återställande för att vinna en varaktig fred, och slutligen ingick i en ganska sträng kritik öfver de allierades krigförande på Krim. Det är märkligt att se huru liten anklang dessa uppmaningar för närvarande synas vinna i England. Tidningar af alla partier, med Times i spetsen, angrepo den berömde magyaren för detta tal, och sjelfva den radikala Daily News ytirar sig derom på följande skoningslösa sätt: Vid det möte som hölls i S:t Martins Hall till minne af polska revolutionen 1830, inlät sig hr Kossuth i åtskilligt temligen tydligt uttaladt klander mot engelska statsmän, engelska krigsbefälbafvare och engelsmän i allmänhet. Deremot ha: man ej ett ord att invända. Det är sannt att engelsmän hafva, med rätt eller orätt, en föreställning att de kunna sköta sina egna affärer utan fremlingars biträde, men de låna villigt sitt öra åt råd och erinringar, hvarifrån de än må komma. Naturligtvis skall hr Kossutb, som tåligt och uppmärksamt blifvit af engelsmän afhörd, fägna sig att af dem tillbaka tilltalas med samma nppriktighet. Hr Kossuth inledde sin kritis öfver de allierade befälhafvarnes på Krim åtgärder med cen anmärkningen a:t han icke var soldat; men att ersätta denna brist hade han egnat en stor del af sin lediga tid under landsflykten åt militäriska studier. Föll det ej hr Kossuth in, att det för honom att med stöd af sin kammarlärdom kriticera praktiska och erfarna soldater vore detsamma som om nybegynnaren, som läst Phillidors hardbok i schackspel, ville ge sig till stt kriticera mästerspelarne på Londons eller Pa-l sis schack-klubbar? Utan att för närvarande ingå på någon undersökning om lord Raglsns eller gener-1 Canroberts lämplighet för högsta befälet, n åste vi tillåta css den anmärkningen att Kossuth ådagalagt de blotta teoretiska studiernas otillräcklighet för ett rätt bedömande af deras strategiska skicklighet. I Kossuth tadlar de allierade bef Ihafvarne för det de vid Alma togo oxen i hornen, då de genom en röcelse längre in åt la det skulle hafva kunnat öfverändakasta den ryska positionen. Han glömmer att de genom ett längre inträngande i landet skulle hafva utsatt sig för att afskäras från kom, munikationen med skeppen. Kossuth skulle flytta armderna såsom oöfvade Phididors-läsare flyttade sina schackpjeser, och utsätta sig för att bli matt, under det han gjorde något! drag af underordnad betydelse. Kossuth häntydde på att Ungern föll emedan han ickel var någon soldat. Himlen hjelpe Ungern, när ! det reser sig igen, om det förlitar sig på KosI: suths ur böcker hemtade krigskunskap. Kos-! suth var fullt ut lika sträng i sitt klander öfver franska och engelska regeringarnes politik som öfver deras fältherrars strategiska mått och steg. Efter hans åsigt var det en galenskap att anfalla ryssarne på Krim eller vid Kronstadt, hvaremot det vore en god politik att anfalla dem i Polen. Kossuth synes förbiee det faktum, att de för att komma till Polen måste marschera genom Österrikes eller Preussens områden. De torde få vänta längel, nog på endera maktens frivilliga medgifvande att genomtåga dess länder, och för att tilltvinga sig en sådan tillåtelse erfordrades attl, slåss icke blott med Ryssland utan också med dessa båda stater. Frankrike och England hafva anfallit Ryssland der de kunde träffa det, utan att bero af någon annan makts godtycke och utan att oundvikligen inblandas i stridigheter med någon annan makt. Sanningen synes vara den att hr Kossuth misstager sig om det direkta och omedelbara ändamålet med kriget. Det direkta och omedelbara ändamålet dermed är att upprätthålla det ottomaniska väldets okränkbarhet och nationalitet, och det vore helt visst vansinnigt å Englands och Frankrikes sida att åsidosätta det hufvudsakliga och omedelbara ändamålet med kriget och kasta bort sin kraft på försök att vinna endast medelbart önskvärda och möjliga fördelar. Kortligen, Kossuth vill förändra hela karakteren af kriget från ett krig till försvar för ottomaniska väldet till ett för återuppväckande af konungariket Ungern, hvars andedrägt för ögonblicket är qväfd. Detta är förlåtligt hos hr Kossuth, som sjelf är ungrare; men å franska och engelska statsmäns sida vore det att försumma verkliga och förhandenvarande affärer, för att gripa efter osäkra och vanskliga resultater. I sjelfva verket kan engelska folket i detta fall sägas hafva tvingat dessa åsigter på sina motspänstiga statsmän. Frankrikes och Englands folk äro beslutne att det valda sättet för ett anfall på Ryssland skall hafva rent spel, och deras styrelser arbeta af alla krafter för att det skall lyckas. Ingenting leder så säkert till misslyckande och nederlag, som att för hvarje nytt teoretiskt vindkast ändra om folkens rådslag. Att blindt och oförvöget störta sig i handling, förråder brist på omdöme; att ändra ett efter moget betänkande fattadt beslut, att vackla i dess utförande, förråder brist på omdöme och dertill karaktersgvaghet. Kossuths klander af de allierades politik tjenar till ingenting i verlden, utom att gifva ovännerna till den sak vi omfattat medel i händerna att splittra och upprifva nationens rådslag. Han går i sjelfva verket, fastän, såsom vi tro, utan att veta det, Rysslanda ärender. Väntar han att genom ett sådant uppförande vinna Englands och Frankrikes benägenhet och goda vilja för sig sjelf och sitt eget land? Det är några uttryck i Kossuths tal, hvilka, i gig sjelfva af mindre betydenhet, icke äro ovärdiga uppmärksamhet. England, säger han, ger sig blott alltför mycket min af att se ned på oss med ömkans förakt, hvad politiIce ken angår, emedan jag, eller Mazzini, eller r Ledru-Rollin, eller dessa herrar här, eller hvilken fördrifven fosterlandsvän från hvilket land som helst, endast äro fattiga landsflyktingar. Vi måste säga att en sådan anklagelse mot! England är groft orättvis, och från hr Kossuths sida isynnerhet groft otacksam. Ärjs detta tacken för den hyllning hvarmed han Z blifvit mottsgen i hvarje del af vårt land som : 7 4 f 1