med gevär, följde mig till valplatsen, som säg ohygglig ut. Flera friska grafvar och mycket blod i sanden och på stenarne. Jag stannade hos honom en dag, men kunde ej erhälla nägra oxar för annat än krut och detta hade jag i Cap förbundit mig att ej afgifva till några infödingar. Några fettsvansade fär erhöllos dock; detta var högst nödigt, emedan här uti landet vildt är temligen sällsynt. Jag begaf mig från honom direkte till hans fiende, hötdingen Willem Swartboy, och erhöll ett budskap till denne, att han genast skulle lemna landet och att Jonker efter någon tid skulle komma och se efter om han ätlydt tillsägelsen. Hos Willem Swartboy lyckades jag föga bättre; folket var i upplösningstillstånd och röfvarhorder kringströfvade på plundring. Jag fick dock 5 oxar af missionären Kleinschmidt, för varor. Getter och får häde jag nu tillbytt mig, så att jag hade en hjord af omkring 20 stycken!; getterna hufvudsakligen för mjölken. Äfven hos Jan Boois, en annan höfding, kunde jag intet erhälla. Vid vandringen härifrån kommo mina vägvisare vilse bland sanddyner och sandberg, så att vi först på fjerde dagen erhöllo vatten. En ridoxe stupade härunder, och nära hade det gätt sä med oss alla, om ej dä nöden var som störst, hjelpen hade kommit. Den ene Damaran var den förste som tillförde mig vatten och jag skänkte honom genast en skjorta, en stor present här. Vi ankommo nu till VKuisipflodens sandiga bädd, hvarest vatten börer till sällsyntheterna och blott kän erhällas genom djup gräfning. Alla floderna här i landet äro af denna beskaffenhet, de hafva rionande vatten endast under 2 å 3 månader af äret och ibland på flera år intet. Herrliga Acacia-arter växa i flodbäddarne och deras affallna skidor utgjorde nästan kreaturens enda kost; ty gräs fanns föga. Den 16 Juni ankom jag äter till Scheppmansdorf hvarest Lindholm och Jakob under min boriovaro, på tillsägelse upprättat ett litet packhus. 2:ne af mina hundar hade omkommit under vägen, den ena san nolikt dödad af en tiger. Jag hade sett temligen mycket vildt säsom Giraffer, Gemsbockar, Stenbockar, Klippspringare, Duykabockar, Zebror, Strutsar, samt spir efter Rhinoceros och Lejon, men gifvit mig föga tid att jaga derefter. Vilda fasaner och perlhöns säsom lättare ätkomliga fälldes under vägen till föda. Jag erhöll specimina af den sällsynta Falco semitorquatus, Lanioturdus torquatus, Canypha brevipes, Drymeca omlina, samt en, för mig ny fogel, hväfs slägte är mig obekant. Jag har nu fått tillsammans 5 köroxar och 2 ridoxar, men detta är längt ifrån 24 eller flera. Årstiden är ocksä så längt framskriden, att jag nu ej tänker på nägon färd inåt landet förr än mot Okt. eller något sednare, när regntiden inträffar. Jag skall under tiden samla bär i kustlandet. Karakteren af detta sednåre är den af en fullkomlig öeken, intet annat än flygsand i flera hundrade fot höga sandberg, intet vatten och föga vegetation; endast flodbäddarne göra härifrån undantäg. Regn hörer till sällyntheter, men detta ersättes af så stark dagg och dimma under nätterna, att marken är vät såsom efter regu. I flygsanden växer den högst värderika Nacusfrukten; växten är ljus . grön, bladlös, taggig, nägot nedliggande, blommorna nn gulgröna, frukten ett qvarter i diameter eller näot mindre, gulgrön, taggig. Den innesluter en mängd kärnor, likoande quittenkärnor, och dessa ligga i en saftig, gul pulpa, som har en gräddliknände angenäm småk, och är mycket närande men förtärd af ovana. personer förorsakar den hudlöshet i munnen. Kärnorsa torkas och ätas, de smaka som mandlar, och pulpan utbredes på flygsanden, torkas af infödingarne, samt användes till soppor etc. Hela stammar lefva nästan uteslutande af denna frukt. Jag hade mycket mer att skrifva om, men hinner nu ej. Jag har hittills haft mänga motgångar och fögakunnat samla, men jag är vid fullkomligt godt mod och helsa, och kan ännu intet säga om min återkomst till hemlandet ; jagten hänförer mig ännu och kraf. terna synas stå bi. Din tillgifne J. Wahlberg. banda ———— X AK