Aftonbladet – 14 december 1854, sida 1

STOCHKEOLR, den 14 Dec. Svenska Tidningen försökte häromdadagen att i viss mån modifiera den fördömelseakt mot riksdagsoppositionen hon utfärdat iett par föregående nummer, och på hvilken vi i tisdagsbladet kastat en flyktig återblick. Ursökterna synas hafva blifvit framkallade af någon öfverlöpare från de liberala, som varit något mer diplomat än Sv. Tidn. och lärer tyckt det vara temligen oförsigtigt alt kasta öfver bord allt hvad vid föregående riksdagar blifvit, måhända äfven af iuterlokutören sjelf, uträttadt i förberedande väg och derjemte göra sig helt och hållet säker att oppositionens tid numera för alltid vore försvunnen och att man för framtiden kunde silta trygg i vassen och skära pipor. Vibefara likväl att det gamla ordspråket här kar vinna en förarglig tillämpning: nqui sexcuse saccusen; ty sannerligen ursäkten förbättrar saken, utan snarare försämrar densamma. Vår afsigt är emellertid icke att inlåta oss i polemik med Sv. Tidn. om det sätt, på hvilket oppositionen blifvit vid och emellan riksdagarne idkad., Att detta varit misshagligt för Sv. Tidn. och hennes själsförvandter är lika naturligt som det är säkert att hvilket annat sätt som blifvit begagnadt skulle varit ungefär lika missbagligt, såvida nemligen derigenom en verklig opposition framstått emot styrelsen, dess system och felsteg. Det mest påkostande af ull opposition är likväl alltid om oppositionen har rätt, och isynnerhet om hon lyckas derom öfvertyga den upplysta och tänkande allmänheten. Denna har likväl det ledsamma felet, att den mera ser på saken än på sättet, så att de mest hofmanslika, artiga och fina manår, det mest vältaliga och hyfsade, språk, användt för att försvara en dålig handling eller en sjuk sak, verkar betydligt mindre till allmänhetens öfvertygande än till och med rätt råa, fasoner och ett enkelt oförblomeradt framställningssätt vid bekämpandet af orättvisorna, maktmissbruken, eller den blinda hårdnackenheten att icke gå tidens behof eller folkets billiga önskningar till mötes. Deruti ligger oppositionens egentliga styrka; och det är således icke värdt att förgrufva sig öfver sättet, emedan detta i det bela betyder rätt litet, såvida oppositionen har orätt. Tvärtom blir oppositionens inflytande derigenom så mycket mindre fruktansvärdt -och styrelsens seger så mycket säkrare. Således lemna vi helt och hållet äsido den för ömtåliga öron mer eller mindre behagliga tou, hvaruti oppositionen vid föregående riksdagar eller inom pressen kan hafva uppstärut sina visor. Denna ton måii öfrigt hafva varit burudan som helst, så daterar den sig visst icke först från året 1815; ty utan tvifvel är det för Sv. Tidn. bekant att den tillförene, just under ståndsrepresentationens mest lysande blomstringsperiod, varit ojemförligt mera både rå och bitter, och att tider funnits då partierna stodo väpnade mot hvarandra snart sagdt såsom på ett slagfält, och då motståndarne visst icke vägde ord för att uttala sin mening mot hvarandra på ett sätt, hvarpå man under vårt nuvarande stats. kick saknar hvarje exempel. Vill man fördenskull skiifva riksdagspartiernas eller oppositionens — till och med riddarhusoppositionens — historia, så är det allt för ensidigt, att icke säga enfaldigt, att börja med grefve Fredrik Bogislaus von Schwerin och fortsätta med grefve Anckarsvärd, Anders Danielsson, hr Petr och prosten Ödman. Äfven under den tid som benämnes frihetstiden måste styrelsepersonalen inskränka sitt försvars till riddarhuset och sekreta utskottet, der deras excellenser voro skyldiga att afgifva skriftliga förklaringar i de mest underdåniga ordalag öfver hvarje aldrig så liten anmärkning som af utskottet framställdes; de fingo icke ens utan utskottets särskilda permission aflägsna sig från bufvudstaden, emedan de alltid skulle vara till hands att lemna de upplysningar det rådande partiets hufv: dmän äskade; ja det gick den tiden så långt att det understundom icke tilläts konungen att sjelf öppna de till utrikes kabinettet ankomna bref utan att dessa förut voro granskade i sekreta utskottet. Med sådana historiska minnen af vår glorvördiga ståndsrepresentations ställning till konungamakten och styrelsepersonalen,, yckes oss Sv. Tidn. icke böra allt för käckt anfalla den opposition, eller den politiska skola, som under den nuvarande dynastien uppträdt, sklingg RTR TAN en ma RS