Aftonbladet – 11 december 1854, sida 2

last stor tapperhet och kallblodighet. General dA urelle har denna dag bevisat sig ega stora militäriskainsigter. General Lourmel, som, ehuru svårt sårad, icke lemnade sitt befäl, förrän krafterna alldeles; t röto honom, var ett föremål för allas beundran. Han hiw dött af sina sår. Jag kan icke nog tolka min. sm ärta öfver denna förlust; i honom förlorar hären, en general, hvars ridderliga tapperhet icke kände någr. hinder, och en anförare, hvilken tycktes hafva. en höj? bestämmelse för sig. Utaf antalet af de stu-pade och särade officerarne kan ni, min general, . finna, avt de voro ett synnenligt mål för fiendens ku-. lor. De franska officrarne äro så mycket stoltare deröfver, som de icke, i likhet med fiendens, gömde sig under nagra soldat-kapotter. General Forey. Chef för belägringskåren. Från lägret utanför Sebastopol skrifves till Patrie den 17 Nov.: Sedan slaget d. 5 har fienden försökt flera uttal , men blifvit tillbakaslagen af vårt infanteri, som ingifver honom en obeskriflig fruktyn. Under natten emellan d. 12 och 13 gjorae ryssarne ett utfall mot det stora -marinbatteriet, och inom mindre än en half timma blefvo deras trup-. . per slagna och drogo sig i oordning till-. baka till karantänsfästet. Under natten emellan d. 14 och 15 begagnade de dew häftiga. orkanen, som räckte i 26 timmar, för ett nytt försök, men ledo likväl ett förnyadt cch ännu. värre nederlag. Man försäkrar att de lemnat 200 döda på platsen och förlorat 150 fångar. ,törande de olyckor, som drabbat franska. och engelska skepp på Svarta hafvet, finner: man mt åtskilliga uppgifter. Den enda offi-. ciella underrättelse man har derom består i följande at Monitören meddelade depesh från general Canro!bert, daterad högqvarteret utan-. för Sebastopol den 17 November: Vi ha den 14 haft en ytterst häftig orkan. Åtskilliga fakta bevisa att dess häftighet varit alldeles utomordentlig till och med för närvarande månad. För flottorna kunde man frukta en katastof. En sädan har icke inträffat, ehuru Vi ha att beklaga nägra olyckshändelser och betydhiga skador. Jag har kommit öfverens med amiralerna att endast behälla. qvar det antal af skepp som är o ndgängligen nödigt för vär säkerhet. Denna pröbring skall icke: störa vära operationer; de gå sin gång. Fienden har: icke angripit oss sedan slaget vid Inkernvan; han sy-nes inskränka sig till defensiven. Angående dessa förluster skrifver Cours. de Marseille: De förluster som de allierade flottornas transport-och krigsfartyg lidit äro visserligen kännbara och obehagliga, men man har till och med i Konstantinopel öfverdrifvit dem. ÅA engelska sidan utgöras de aå följande: Vid Balaklava kastades 10 transportfartyg? på stranden och 7 förlorade masterna, och vid Kat-scha krossades 5 transportskepp; flera fregatter och: linieskepp fingo betyliga skador. Fransmännens för-luster äro mindre kända; likväl vet man att deras: små transportfartyg lidit mycket. Henri IV kasta-des på strand på ett ställe, der vattnet var blott 8 fot djupt, eh mar har ännu icke förlorat hoppet att äter kunna taga den flott. Angkorvetten Plutons är i en lika svårt läge. Turkarne hafva lidit i pro: portion härefter. En egyptisk skrufregatt har helt och hållet förolyckats. Enligt telegrafdepeseher, som ankommt till England om förlusten af transportskepp i stormen den 14 Nov. hade vid Katscha 5 transportfartyg strandat och ett uppbrunnit; manskapet räddadt. Vid Cap Cherson har ett transportfartyg strandat, hvars manskap hlifvit räddadt. Vid Eupatoria sutto 5 transportfartyg fast; de hade förlorat masterna, men folket var ännu ombord; två transportfartyg, som kommit flott, hade till en del för-lorat sina master. Hufvudsakliga förlusten: var vid Balaklava. Der hade 7 transportfartyg, bland dem Prince, krossats mot klipporna; största delen af manskapet tycks vara omkommna. Ett antal af de transportfartyg, sem legat i sjelfva hamnen vid Balaklava, hade blifvit skadade ehuru icke betydligt. Oesterr. Soldatenfreund berättar följande från Krim: De allierade ha efter bataljen d.en: 3 befästat sin position vid Balaklava och för-sett den med vallar och grafvar, och under: denna ansträngande sysselsättning har belägringsarbetet endast svagt blifvit fortsatt. Stormen den 14 skakade på ett fruktansvärdt sätt armåens basis, flottan. Af lifsmedel funnos visserligen tillräckliga förråder i lägret, men icke af kol och ved. Under de fem dagar stormen varade kunde de skepp, som i Varna och Sinope intagit ved, icke landa; man måste tillgripa husens tak och fönsterkarmar, för att få bränsle att koka maten vid. Den 19 anlände i de sydliga hamnarne på Krim 16,000 man friska trupper, proviant, ammunition och trettiotvå skepp, lastade med ved, vatten och fårpelsar. ermed har nöden genast nått sitt slut. Ryktet om en fäktning den 13 har visat sig vara ogrundadt; det hela inskränkte sig till ett litet utfall, som ryssarne gjorde nattetid, hvarvid de blefvo tillbakaslagna med en förlust af 300 man. Enligt underrättelser från Konstantinopel af den 20 hade Turenne och Donauwerth den 18 med 2500 man gått genom Bosporen. Man hade lyckats rädda materielen från Henri IV,. Belägringsarbetena hade framryckt till Sv m tres från fästningen. Men det låg i de belägrandes plan att tills vidare inställa dem, Fremdenblatt berättar från Odessa, att stormen den 14 på den tauriska steppen öfverraskat och förstört en rysk transport af flera hundra vagnar med lifemedel och ammunition. Enligt franska berättelser voro den 15 de cireumvallationsarbeten fulländade, genom hvilka de allierade hädanefter äro fullkomligt skyddade för angrepp af furst Menschikoff i flanken eller i ryggen. Times korrespondent i Balaklava skildrar i ett bref af den 7 Nov. en promenad öfver slagfältet vid Inkerman: Tätast lägo liken på sluttningen som ryssarne klättrat uppföre till andra divisionens tält. De engelska gardernas välbekanta björnmössor, britiska infanteriets röda och de fraoska jägarnes ljusblåa rockar betecknade de punkter der striden varit som hetast. De döda sågo nöjda ut — det glaslika ögat, den jemna pannan, de till hälften öppnade läpparne visade hur lugnt man kan dö på slagfältet, när en gevärskula träffar en i hjertat. Dock buro många britter och fransmän, som blifvit mördade af ryssarne under det de lågo sårade på marken, spår på sina anleten af en förfärligt plägsam dödskamp. Några hade upprifvit jorden och de mot himlen utsträckta händerna höllo ännu det uppryckta gräset mellan fingrarne. Alla döda, hvilkas anletsdrag sågo förvridna ut af smärta hade blifvit ibjelstuckna med bajonetten; de andra, de med det eviga leendet på läpparne, voro skjutna. Men de särade! — Under två dagars tid förblefvo flera af dem liggande på samma punkt der de fallit. De voro ganska få, det är sannt, men med 1 uävt OÄlanda hal .