Aftonbladet – 9 december 1854, sida 2

sysselsättningar eller den musikaliska konstens ädla njutningar förjaga den dödande tanketomheten, som eljest så ofta yttrar sig i en för värt land föga hedrande råhet och förunderliga okynnen; då den söker väcka till medvetande anlag, som eljest måhända för alltid skulle stanna i dvala eller ledas på af-. vägar? : I hufvudstaden finnes säkerligen ett stort antal af vältänkande män, som ega tillräcklig vetenskaplig underbyggnad och för öfrigt befinna sig i en ställning, som lemmar dem tillfälle att med sina insigter kunna gagna denna förening. Mä de icke invända, att det kunskapsbegär, som med hvarje dag blir allt lifligare, alstrar ett ytligt sätt att se, hvarur många förvillelser kunna uppstå. De böra inge, att detta kunskapsbegär icke kan med kall förnämhet afvisas, att den rörlighet som eger rum i den stora allmänhetens tankelif står i nödvändigt sammanhang med hela den nya kulturutvecklingen, och att det bästa eller enda sättet att förebygga skadliga och ytliga föreställningar ligger, icke uti att uppstämma en litania öfver halfbildningen,, utan: deri att hvar och en i sin mån bidrager till att skänka den stora mängden en sund, andlig näring. Jag slutar derföre denna korta framställning med en bön till de ärade gäster, som vi i dag ha den glädjen att se ibland oss, att de äfven en och annan gång måtte komma hit upp i våra vanliga sammankomster. Om de någon gång skulle känna en kallelse att meddela litet af sitt rikare kunskapsförråd eller att yttra några lifvande och uppmuntrande ord till arbetsklassen, så skola. dessa ord här mottagas med den lifligaste tacksamhet. Och den som med insigter — de må vara af hvilken art som helst — förenar en gann kärlek till upplysning och fosterland, han skall alltid finna ord som, enkelt och i välmening uttalade, skola behjertas och bära frukt längt rikligare än han måhända kunnat föreställa Fig. En innerligare och förtroligare samverkan mellan de skilda sambhällsklasserna är nödvändig, om vårt land skall kunna göra några betydande framsteg i andlig och materiell utveckling. Sverges fattigdom har blifvit mycket omtalad, till och med firad och besjungen på vers och prosa. Detta sednare dock utan skäl. Det är sannt att det gifves en fattigdom, som icke är någon skam. Den oförvållade, med mannamod buraa fattigdomen är ett kors, som många af jordens herrligaste män med ära burit. Men den svenska fattigdomen beror till största delen på omständigheter, som borde kunna afhjelpas, på några bedröfliga nationallyten, dryckenskapslasten, lusten för skryt och flärd, att synas i stället för att vara, samt på bristande intellektuell och teknisk bildning hos de arbetande klasserna. . Om man någonsin skall kunna komma till något bättre, så är det till en början nödvändigt, att den fördomens klyfta försvinner, som ännu från hvarandra skiljer de förr så kallade bättre och sämre, klasserna. Det är nödvändigt att de bättre inom alla klasser sluta sig närmare tillsammans, att de ha mod att göra gemensam sak, mod att sätta sig öfver det fåkunniga grinet och öppet bekänna de grundsatser de i sitt hjerta omfatta. Om arbetet hos oss någonsin skall komma till sin tillbörliga heder, så är det nödvändigt att de verkligen arbetande inom alla klasser, från den högsta embetsmannagraden till daglönaren, gemensamt söka bekämpa den sjelfbelåtna egoismen, den tomma skrytsamma flärden och den råa njutningslystnaden, hvilka hos oss uppträda med stora anspråk på aktning och berättigande, men i sjelfva verket äro vårt lands kräftsår. Genom dylika fosterländska förbund kan det bli möjligt att efterhand fot för fot urdika och uttorka de andliga träsk och moras, som lägga hinder i vägen för vår högre odling och för vårt folks höjande till den ståndpunkt det genom sina ädla anlag och sin historiska utveckling är kalladt att intaga. tt— LL -se—— .;