Aftonbladet – 9 december 1854, sida 1

hade röda halfstöflor, vida rödoch hvitrandiga pantalonger, en helt kort robe med guldpaljetter, tillhållen om lifvet genom en schal af bjerta färger. På hufvudet bar hon en gul schal,hopvriden till turban så att de gyllene fransarne på densamma blandades med hennes svarta hår. Detta var sammanflätadt med ett öfverflöd af blommor och band samt nedföll på ryggen i två tjocka flätor. På fingrarne hade hon guldringar och på armarne braceletter af samma metall. — Slutligen Höll äfven hon i handen ett radband af bernsten, och det var säkert icke af fromhet. Den slösande rikedomen i denna kostym klädde ganska väl en sådan flicka af en taskspelareslägt. Marioula helsade mig med titeln herre och kysste min hand. Ni vet att det är bruket hos oss. Det är sålunda våra slafvar och våra domestiker helsa oss; det är till och med på det sättet vi helsa hvarandra. Jag var icke van vid dessa bruk, och denna så simpla handling förvirrade mig. Jag qvarstod stum af öfverraskning vid beröringen af hennes brännande läppar, hela min kropp skälfde, och jag spratt till som om jag fått en elektrisk stöt. Jag tyckte att hjertat sönderslets i mig. Min onkels grofva röst väckte mig ur min domning. Nå, skall du icke komma fram ? Jag skyndade till honom och förde mina läppar till hans hand, som han räckte mig under det han omfamnade mig. Du har väl snart blifvit led vid Paris, mitt barn. Huru, min onkel, jag har ju varit der fena. år An sen! du är ju blott tjugo år. Hvad: ämnar du göra här? Föra ett sysslolöst osh lättjefullt lif. Det är alltid tidigt nog att börja sådant. Men tro ej att jag ämnar hålla moralpredikningar för dig. Jag ber dig icke att du skall begrafva dig här. Du vet, att jag är van att lefva ensam; således inga skrupler; du skall icke försumma mig. Återvänd när du vill till Jassy. Gör dårskaper,