Aftonbladet – 7 december 1854, sida 3

fattaren, då vi anse redaktionen genom artikelns upp tagande i bladet vara den egentliga angriparen. Vi hade föreställt oss, att redaktionen, utan en allt för stor begärlighet att fortskaffa detta prof af kär lek till nästan, möjligen bort finna betänkligt att antaga artikelförfattaren säsom i verkligheten befullmäktigad att föra talan för en hel provins, och ati uttala hvad provinsen önskar eller icke önskar, i fråga om landshöfdingebeställningens tillsättande. Vi hade föreställt oss att redaktionen borde tvekat, att utan förbehäll göra sig medskyldig uti uttrycket, att det ej hör till sällsyntheterna att landshöfdingeplatserna behandlats såsom blotta brödstycken, bestämda för personer dem regeringen ur ett eller annat skäl velat gynna, som bidrag för pensionsanstalterna och såsom reträtter för kasseraue statsråd. Vi hafva ingen anledning att tro Göteborgs, Westeräs och Mar estads läns invänare hafva att beklaga sig öfver sina kase rade statsråder; och om ett eller annat r.indre lyckligt val vid landshöfdingoplatsernss tillsättande egt rum, sä lärer väl sådant vara oskiljaktigt ifrån det menskliga omdömets ofullkomlighet, äfven der det kallas högst upplyst; och torde oeftergifligen böra föras på räkningen af den ännu icke allmsn: fräntrödda tolkningen af 4 regeringsformen, att kovungen eger allena styra r.ket — under åsidosättandet af slutmeningen, eller på det sätt denna regeringstorm föreskrifver. Vi hade föreställt oss att redaktionen uti artikeln icke bort förbise osammanhanget i det platta smickret för den nu regerande dynastiens visade påtagliga förkärlek för Örebro län och stad, såsom skälig anleduing till länets befriande ifrån en landshöfdingutnämning, hvilken uppgifves säsom för länet allmänt förhatlig. Oss veterligen hafva likväl alla de uti artikein titulerade odågor såväl verklige som tillförordnade landshöfdingar, hvilka sedan friherre Lövenskjölds afgång, beklädt platsen, varit utnämde af den nu regerande dynastien. Vi hafva svårt att föreställa oss, ati hr statsrådet Gripensted: varit i någon vid sträcktare, om ens i nägon så beskaffad beröring med prester, borgare, näringsidkare, landibrukare och embetsmän inom Nerike, ait derifrån kunnat hamias ens nägon skenbar anledning till den opinionsyttrivg den så kallade Nerikesartikela innebär; och i följe häraf anse vi det blott kunna sättas på ilskans före. tagsamhet, då man tilltrott sig kuona gifva sin lilla enskilta missbelåtenhet med eu person stämpeln af ett enhälligt inom alla folkklasser af en provins rådande hat, och om förfarandet icke är n.got mera, så innebär dei ätminstone icke nägon humanitet, att begagna den förskotterade oviljan emot hr Gripenstedt, för att vid tillfället och lik opäkalladt som opassande djupt sära den åldrige landshöfdingen, hvilken säkerligen är mera oskyldig i afseende ä sina möjliga brister, än dynastiens stiftare, som med all sin förkärlek för Örebro län och stad, emot hela det dåvarande statsrädets yttrade mening utnämde honom till platsen. Har redaktionen sig bekant om hr statsrådet Gripenstedt sökt Örebro län? Har han icke gjort det, så är det af redaktionen en mindre ädel handling, att på en ogrundad anledning, inför hela svenska allmänheten framställa honom såsom en förhatlig, och så batad person, som den ifrågavarande artikeln ohemult nog uppgifver. Hånet emot löjtnantsgraden inom embetsmannahierarkien torde icke heller täla någon grundligare undersökniog, i fall den yngre generationen jemföres med de äldre, på embetsmannabanan längre fram kxomne. — Att statsrådet Gripenstedt ifrån löjtnant klef in uti konseljen, bör icke läggas honom till last annorlunda, än i den mån han icke svarat emot förtroendet; och huru härmed sig förhäller, är tvifvelsutan alltför objektift för att blifva föremäl för ett peremptoriskt omdöme, då tankarne härutinnan naturligtvis mäste blifva delade; men att vid granskning af personlighetens moraliska egenskaper ingenting kan komma att ligga den till last, på sätt som lämnar ringaste rättmätiga anledning till det uti Nerikesartikeln nog egenmäktigt uttryckta provinshatet, derom äro vi fullkomligt öfvertygade; ehuru det kan vara rätt tvifvelaktigt huru värt omdöme i politiskt hänseende kunde komma att gestalta sig. I allmänhet tro vi ej, att den summariska missbelåtenheten med offentliga personer, yttrad uti allmänt tryck, är det rätta. — Klandra, ogilla, på grund af oftentliga fakta, framställ statsrådena Palmstjernas och Gripenstedts tillgöranden, exempelvis i skatteförenklingsfrågan, såsom den allmännare meningen bedömer dem. Parafrasera den förres Esigter ifråga om tullsatserna, framställ obehindradt anmärkningar vid dess såsom representant yttrade grundsatser i afseende ä det dilemma hvaruti de otvifvelaktigt möste försätta rädgifvaren då beslut skall fattas i öfverensstämmelse med eller emot lagstiftningens beslut, och nationens allmännare öfvertygelse om hvad dess fördelar kräfver. Lasta justitie-statsministern i främsta rummet, och hela kopseljen kollektift med honom, för dess idagalagda synbara köld för en ändamålsenlig förbättring uti våra representativa former. Klandra justitie-statsministern i främsta rummet för dess ådagalagda likgiltighet för frambringandet af den allmänna lsgförbättring, som sä länge varit under arbete. Säg oförskräckt och tydligt, att det är skam för vär tid att den ej skall kupna lemna framfart åt ett sä sambällsbehöfligt arbete ! Framställ justitie-statsministern såsom undertecknare af den kongl. propositionen, som afser att rycka bort tryckfriheten ur vära grundlagar, hvars dyrbaraste den utgör! Yttra oförtäckt hvilket betänkligt intryck denna åtgärd ästadkommit inom den ojemförligt största delen af det med sambhällsangelägenheterna sig befattande folket. Säg rent ut, att folket börjar tro, att konungens rådgifvare understundom icke läsa grundlagens 4:de till punkt; och publiciteten säger ingen osanning! — Säg sädant rent ut, och dertill oändligt mycket mera, som af sllmänheten tänkes och som med allt fog äfven i tryck kan yttras; det är rätt och tillbörligt; men yttra icke derföre att dessa offentliga personligheter äro odugliga till andra värf: framställ dem derföre icke såsom förhatlige eller förbatade menniskor; den bittra hätskbeten bevisar alltför litet, och gagnar alls intet. — Man torde vid frågor af denna beskaffenhet icke böra alldeles lemna utur sigte att den, som på en underordnad plats förvärfvat anspråk på beröm, understun dom med rätta går derom miste uppå en högre. Sat Sapienti. RÄTTEGÅNGSocx POLISSAKER.