Aftonbladet – 6 december 1854, sida 2

en at fälla UlviiOonNeHsS l0Tposter NaUuc fappslt TT terat till major Bunbury, att från dalen hördes fortfarande buller såsom af körning, men nan aktade icke derpå Allt var fortfarande invaggadt i obegriplig säkerhet. Och likväl hade (deri öfverensstämma alla korrespondendenterna) sir de Lacy Evans längesedan flera gånger gjort uppmärks m på huru den engelska positionen vore blottad på denna puikt. var och en medgaf riktigheten af hans anmärkningar, men af öfverdrifvet sjelfförtroende gjorde man ingenting för att beiästa höjdsluttaingen ofvanom Inkerman. Det visar sig nu, att då ryssarne den 26 Okt. angrepo denna punkt, var det blott en kraftig rekognoscering; så snart de erhållit förstärkningar visste de, hvar den engelska positionens svaga sida var att finna. Några minuter efter kl. 5 besökte general Codrington sin brigads förposter, och man rapporterade till honom: allt 1 ordning ! Men under det han, samtalande med kapten Prettyman, begaf sig tillbaka till sina Jinier och båda kommo öfverens i den åsigten;) att ett ryskt öfverfall under detta töcken väl vore tänkbart, ljöd en skarp mussöteld ur fjerran. Generalen vände sin häst och anmärkte; att skotten kommo från piketens venstra flygel. Genast gallopperade han till stridsplatsen och derifrån tillbaka, för att kalla sin divisioå till vapen. Ryssarne ryckte redan fram i massa, ehuru man till en början endast hörde dem; deras gråa öfverrockar gjorde dem nistan osynliga tills de hunno helt nära. Andra divisionens piketer hade knapt varsebiifvit det uppmarscherande ryska infanteriet, när de genora ett häftigt kulregn tvungos till återtåg; dock kämpade de så länge de hade en patron qvar och gjorde fienden hvarje fots bredd stridig. Straxt derpå måste äfven lätta divisionens piketer vika, och det blef klart att ryssarne gjorde ett utfall i den mest kolossala skala, för att tvinga de allierade att upphäfva belägringen och om möjligt kasta dem i hafvet. t Medan sålunda de allierades högra flygel anfölls, gjorde fienden med kavalleri, artilleri och något fotfolk en demonstration mot Balaklava, som icke hade några följder och son syftade at hölla fransmännen på höjderns samt högskottarne och marinsoldaterna :sysselsatta. Hade stormen mot högra flygeln lyckats, så skulle ryska kavalleriet vid: Balaklava ba förföljt och tillintetgjort de flyende. För att ge signal dertill hade en telegraf blifvit upprättad på höjderna vid Inkerman, hvilken korresponderade med ryssarae framför Balaklava och i Sebastopol. Under natten hade de äfven fört en ångbåt !med grofva kanoner och mörsare till innersta ändan af Inkermanviken, från hvilken hela dagen den 5:te ofantliga bomber kastades öfver berget mot våra soldater och tillfogade 0s: kännbara skador. Kortligen, de ryska generalerna hade gjort allt för att vid sina örnar ästa segren. Utom storfurstarnes närvaro, den högtidliga messan och popernas välsignelser användes äfven ett gröfre retmkedel, som de dödas och fångnas med oraki fyllda fältflaskor bevisade. Engelsraännen i lägret hade just börjat es mödosam kamp mot regnet, genom att söka upptända eld för frukosten, då alarmsignalerna hördes. Då brigaderna Pennefather, Adams, Cathcart o. s. v. ilade till höjderna och kommo till 2:a divisionens lägerplats, haglade det bomber, kartescher och kulor öfver dem, utan att de sågo någon fiende. Morgonen ville icke klarna, och midt under dimman föllo täta regnskurar, som förvandlade marken till en lermassa. Framemot kl. 6 var hela högqvarteret på benen. Ryska artilleriet skjöt från höjderna på motsatta sidan af dalen, som det tycktes utan attrgta, men de kunde tyvärr icke skjuta miste, om de blott skjöto på den för dem bekanta terräng, der läsret fanns. De underhöllo denna eid med åtminstone 40 grofva pjeser och deras bomber nedföllo i sådan mängd bland våra trupper, att sjelfva explosionerna hördes såsom en kanonad. Och knappt hade dimman litet skingrat sig så att ryssarne kunde se andra divisionens läger, innan de riktade sin eld emot tälten, som snart stodo i ljus låga. (Två bomber flögo genom det tält som begagnades af korrespondenten till London Illustrated News, ock en tredje slet det i trasor; korrespondenten undkom genom ett underverk.) Fruktansvärdast rasade 1 kväl slaget på den terrräng, der gardesbrigaden Cambridge länge kämpade med ryska infanterimassor om öfverhanden. Den gamla folktron att ingenting kan motstå den britiska bajonetten sattes här på hårdaste prof. Ryssar och engelsmän stridde nästan blott med bajonetten och kolfven; några gånger togo garderna, liksom Homers hjeltar, äfven till stenar. Fiendens trotsiga raseri då ban ickels blott höll stånd emot bajonettanfallet, utan omer än en gång besvarade det med fruktansvärdt eftertryck och blott med nöd kunie begegras, väckte engelsmännens förvåning. Det var ett handgemäng som hårdnackadt fortsattes i olika grupper uti de från hvarandra afskiljda dälderna; och det tyckes som om ingen pardon gafs. Det förfärliga tjut, hvarunder ryssarne stormade fram, styrkte den allmänna tron att de voro lifvade icke blott af fanatism, utan äfven af andra medel. En britisk läkare skrifver, att de tagna fångarne knappt kunde stå på benen, så berusade voro de. Klockan 7 visade sig lord Raglan med sin stab i elden och beordrade öfverste Gambier att med 2 18-pundingar besvara cen ryska kanonaden, och då Gambier blef svårt sårad, efterträddes han af öfverste Dickson, som icke litet bidrog till dagens resultat. Men länge innan dessa två kanoner började sitt arbete hade blodbadet redan blifvit betydligt på båda sidor, osh skymningen, i hvilken ingen såg hvar han tog vägen, förklarar sir J. Cathearts olycka. Han red ned i dalgången och ropade till sitt folk, då det klagade öfver brist på amuni:ion: bafven j icke edra bajonetter? Man fann honom sedan bland de döda, träffad af en kula i hufvudet och af tre bajonetten OÖ mv ALE OM ns mu ÄMM PAN UV (7 429 cc MM mt nr om 3 mn OPM BB på — 2 AA 40 nm v n ta så hö ki si så 4 stygn genom kroppen. I allmänhet visade ti ryssarne det barbariet att genomborra hvarje jm cårad sam de anträffade liogande nå marken. !