Aftonbladet – 6 december 1854, sida 1

— De tal, i hvilka riksståndens talmän ; går på rikssalen uttryckte ståndens tänkesät för H. M. Konungen, anse vi ej tillräckligt märkvärdiga för att upptaga vårt utrymme med deras införande in extenso. Det hufvudsakliga i dessa tal är detsamma från riksdag till riksdag, tacksarihet mot konungen, som med vishet och lycka ledt rikets öden, och glädje öfver de för rikets utveckling vigtiga beslut som blifvit vid innevarande riksmöte fattade. Den allmänna politiska ställningen erbjuder dock nu en anledning till någon variation af det gamla temat. Omständligast uttalar sig i detta afseende landtmarskalken : Mer än ett tredjedels ärhundrade har förfutit, sedan en omfattande öfverenskommelse bestämde de europeiska staternas gränser och afvägde deras ömsesidiga krafter, ur synpunkten af en varaktig freds urprätthällande. Detta fredsverk, eburu stort, kunde dock ej blifya oförgängligt. En rubbnicg deri var med visshet att förutse, — oviss endast tidpuhkten, dä den skulle inträa. Den är nu inne. Freden embtllan östern och vestern är bruten, och kriget har äfven vid gränserna af värt land låtit höra sinafäskor. Den visa politik, E. M:t under dessa förhållanden antagit, har icke blott af främmande makter erhällit ett rättvist erkännande, utan ock framkallat det Svenska folkets varma, af Rikets Ständer uttalade tacksamhet. Men krigets gång och följder kuboa ej vara för den Skandinaviska halfön likgiltiga. Ehuru hittills hufvudsakligen kämpad i södern, kan likväl striden få ett mäktigt infytande äfven på nordens framtid, och dermed ligger för oss öppen möjligheten af en sådan händelsernas utveckling, att Sverge icke kan, utan glömska af sina häfder, overksamt åskäda densamma, Utan tvekan har ridderskapet och adeln derföre lemnat sin röst för de anslag, E M:t sä väl till upprätthållande af rikets neutralitet, som till ordnande och förökande af dess försvarskrafter, af Rikets Ständer äskat. Ridderskapet och Adeln skall ock finnas lika beredd till alla de uppoffringar, för ett älskadt fosterlands ära och sjelfständighe:, dem ridderskapet och adeln, trogen sin pligt, ej kan önska, men hvilka detta stånd, troget sina minnen, icke heller kan frukta. De ofrälse stånden fästade sig företrädesvis vid den fredens lycka som landet hittills fått åtnjuta, en lycka, säger presteståndet, för hvilken det fosterländska sinnet icke räknar någon uppoffring förtung. Endast borgareståndet tillägger att nordens folk ej bäfva tillbaka för hvilken nödvändighet som helst då den ålägges dem af omsorgen för de :örenade rikenas ära och sjelfbestånd. I afseende på de inre frågorna yttras från alla stånden en lifiig tillfredsställelse att så mycket blifvit uträttadt. Från ridderskapets och adelns sida säges bland annat: Frägor, hvilka under ett århundrade utgjort före. mäl för öfverläggning och meningsstrider, hafva blifvit löste. Beslut äro af Rikets Ständer för deras del fattade, äsyftande i lagstiftningen särskilda grenar förändringar, som af en stigande bildning, klarare rätisbegrepp och en utvecklad industri ansetts påkallade. Tiodelniogsgrund.n är, enligt E. M:ts nädiga förslag, införd i rikets mynt, mätt, mål och vigt. Åtgärder hafva blifvit vidtagne, som för landets hufvudsakligaste näringar innebära ej allenast väsendtliga förändringar, utan i vissa delar en fullkomlig omskapning af förut bestående förhällanden. I nära öfverensssämmelse med E. M:ts i detta hängeende uttalade åsigter, hafva Rikets Ständer sökt att ät landets kommunikationsanstalter grundlägga en fortgående förbättring, hvars storartade beskaffenhet väl mä hafva framkallat tvekan vid tillfredsställandet af det länge erkända behofvet., Den grad af farhåga, som uppenbarar gi några af de citerade uttrycken, att man med bränvinsreformen och jernvägarne lupit för hastigt åstad, synes icke delad af de öfriga stånden. Visserligen klagar presteståndet deröfver att ,uti vissa af riksdag ärendena — ill och med uti ett och annat af de vigtigaste — en önskiig enstämmighet icke alltid sunnat tillvägabringas,, me 2 tröstar sig dock ätt med Kongl. Maj:ts högre öfversigt cch öfver alla ensidigheter höjda pröfning, som ar alt i sista mmmet döma öfver represenatione. s Mera kortsynta och ensidiga beslut. 3orgareståndet gläder sig odeladt åt de vigiga förbättringar som kommit till stånd, och yondeståndet, med en enkelhet och fåordigret, som är väl på sitt ställe, yttrar sig derom j följande fras, hvars goda takt och sannt.