Aftonbladet – 6 december 1854, sida 1

försonande syftning icke skola af någon kunne misskännas: De ämnen, som vid denna riksdag utgjort föremål för Rikets Ständers öfverläggningar, hafva till största delen varit af för landet högst vigtig beskaffenhet; och vi böra hoppas att den utgång dessa frågor erhållit skall i framtiden kraftigt verka till förkofran bäde i ekonomiskt och sedligt hänseende.n Slutligen anmärka vi med tilifredsställelse att det högvördiga ståndet, oaktadt alla vigtiga timliga ärenden som upptagit dess dyrbara tid, ändock funnit något tillfö le att sysselsätta sig med andliga ämnen : Med särdeles lifligt, af pligt och kärlek manadt, deltagande har Presteständet vid denna riksdag, mer än vid de flesta, fått egna tid och begrundning åt kyrkliga, dels af E. KE. M:t ståndet särskildt delgifna, dels af samtliga ständerna handlagda ärender. Ibland de förre bar isynnerbet det af nådigst utsedde kommitterade utarbetade, förtjenstfulla förslaget till förändringar i vär församlings lithurgiska stadgar och formler med rätta tillegnat sig ettstörre tidsutrymme i Presteståndets böde enskilda och offentliga ssmman komster. Resultatet af dessa, understäldt E. K. M:ts nådiga bepröfvande och den vidsträcktare gransknin E. K. M:t kan täckas i nåder anbefalla, skall sö vägar Presteståndet hoppas — åt det vigtiga ärendet bereda en ytterligare fulländning, till bätnad för kyrkans ordning och frid, jemte dess medlemmars christliga uppbyggelse. Uti en del af de inom riksständen väckta kyrkolagstiftningsämnen hafva vil Presteståndets ösigter ice alltid kunrat göra six gällande, hvadan ock vissa af detsamma med varsam betänksamhet uppgjorda förslag vid denna riksdag förfallit; men så har det dock varit en för detta stönd hugnesam erfarenhet, att kyrkans frågor med allvar och intresse äfven vid riksmötet omfatiats — en glad anledning till hopp, att de förslag tilltidsenliga förbätt ringar, som äfven vårt, från sannt christlig grund utgångna, kyrkoskick kan i vissa om-tändigheter tarfva, skola, om de af E. K. M:t, säsom statskyrkans öfverhufvud, varda vid en kommande riksdag i nåder framlagda, mötss af folkombuden med skyldig vördnad för trons helgedomar och kyrkans rätt, samt fördenskull med undersätlig tacksamhet behjerias., Det är oss ej rätt klart att presteståndet tagit något särdeles initiativ i diskussionen om de kyrkliga reformerna; således hafva motionerna om kyrkomöten, ecklesiastikkollesium, religionsfrihet o. s. v. alla kommit rån andra stånd, hvarigenom äfven presteståndet haft tillfälle att förvissa sig att kyrkans frågor, af dem med allvar och intresse omfattas. Bland de propositioner till reform den religiösa lagstiftningen som man bör sunna vänta af Kongl. Maj:t till nästa rikslag, sedan den icke blifvit gjord till den nu slutade, är borttagande af landsflyktsstraffet ör affall från den rena evangeliska läran. De ju qvinnorna, som öfvergått till romerskatolska bekännelsen, vänta ännu, nära ett år edan målets behandling hos Svea hofrätt är fslutad, förgäfves på sin dom, och det säges tt hofrätten aldrig ernar afkunna den, för tt ej väcka en oerhörd skandal öfver hela Curopa. Är det väl betänkt att bibehålla sålana lagar som man ej törs tillämpa? Har lenna sak varit för Kongl. Maj:ts regering bekant, oaktadt allt hvad Europas förnämta tidningar vid början af året derom inneöllo, oaktadt de förtroliga erinringar som, nligt hvad vi hört, från stormakternas kabietter deröfver ingått till vår regering? Eller or ännu Kongl. Maj:ts regering att det är ed landsfiykt, böter och vatten och bröd om man upprätthåller statens frid och kyrkans nhet samt förvärfvar sig den tänkande framdens aktning?