Aftonbladet – 6 december 1854, sida 1

AEA STOCKHOLM, den 6 Dee. Konungens trontal vid riksdagens afslutande är, ehuru det icke innehåller några särdeles märkliga saker, egnadt attframkalla en och annan reflexion. Således måste man med tillfredsställelse erkänna att H. M. uttryckt sin belåtenhet och tacksamhet för det goda, Rikets Ständer verkat,, och dertill hänfört äfven sådana beslut, som dels stått i uppenbar strid, dels väsentligen afvikit från de af H. Maj:ts regering, för icke så många inanader tillbaka i flera af dessa ämnen inför Rikets Ständer gjorda framställningar och yttrade åsigter, ja tilloch med i sådana frågor, deri H. Maj:ts regering under riksdagen förhållit sig fullkomligen passiv, såsom t. ex. angående förbättring i brottmålslagstiftningen. Att EH. Maj:t i förra fallet åt sin regering inrymt en betydligt större andel i de fattade besluten än som rättmätligen bör henne tilldelas, torde väl få tillskrifvas den mindre noggranna uppfattning af förhållandena H. Maj:t fått af sina rådgifvare emottaga och hvilken åtminstone i utlandet kan medverka till en gynnsammare opinion om regeringsledamöterna. Emellertid är det glädjande erfara att H. Maj:t, trogen den konstitutionela grundsatsen, antagit representationens beslut, utan afseende på dessas öfverensstämmelse med flera af de rådgifvares, hvilka bilda H. Maj:ts konselj, och hvilkas utträdande ur densamma fördenskull i sinom tid väl lärer kunna emotses. Dessa rådgifvares inflytande skönjes likväl beklagligen uti en annan del af trontalet, den nemligen, som uttalar en förhoppning om antagande af tvenne af H. M:s regering vid den förflutna riksdagen afgifna propositioner angående tryckfriheten och den s. k. interimsregeringen. Begge dessa propositioner och deras antagande till hvilande intill nästa riksdag lära tvifvelsutan få anses såsom de mörkaste bladen i riksdagens historia, och det hade fördenskull varit önskligt om dessa förslag blifvit öfverlemnade åt den glömska de förtjena, helst opinionen deremot redan tillräckligt uttalat sig och deras räddning från total törintelse varit ett slumpens verk, hvarföre intet slags sannolikhet företer sig för deras godkännande vid ett blifvande riksmöte. Uti den fråga, öfver hvilken troligen både Rikets Ständer och allmänheten i främsta rummet väntade att få erfara Hans Maj:ts tankar, nemligen frågan om landets yttre förhållanden, har frasen inskränkt sig till det enkla tillkännagifvande, att Sverges yttre ställning ingifver aktning och förtroende, och att H. M:t genom bifall till de begärda kreditiven, kommit i tillfälle att vidtaga de åtgärder, som af omständigheter, hvilka på förhand ej kunna beräknas, möjligen kunna föranledas. Ehuru litet detta innehåller i och för sig sjelf, torde det likväl betyda mycket nog, då det jemföres med trontalet vid riksdagens början och det horoskop afen väpnad neutralitet, som der ställdes.