Aftonbladet – 5 december 1854, sida 2

olkets förhållande till sin konung ingjuta vistefrön eller mot yttre makter utkasta stridsmnen; ty det går en oro genom tiden ; bittra ninnen vakna upp, minnen af oförrätter och örluster, dock utan att minnet är lika friskt f det orätta vi gjort andra. Ett drygt anvar hvilar derför öfver den som utan tvång vill draga krigets olyckor öfver oss; men kulle detta tvöng inträffa, skulle hersklystnalen vilja försöka att beröfva oss vår frihet ch fläcka vår ära, då borde vi ställa oss mkring vår konung som en man och lefva ch dö för älskadt fosterland. Efter Gudstjenstens slut och sedan de tre frälse stånden intagit sina platser å riksalen begåfvo sig H. M. Konungen D. K. H. Xronprinsen och arffurstarne till rikssalen, beedsagade af ridderskapet och och adeln samt f d. e. rikets herrar och norska statsminitern, statsrådets ledamöter, hrr serafimerridlare, Konungens stora vakt samt åtskilliga ndra stater och kårer. Sedan H. M. Koungen intagit sin plats på tronen och riksnarskalken äskat ljud, framträdde landtmarkalken och talmännen samt uppläste de vaniga afskedstalen, hvarefter statsrådet Fåhreus ppläste riksdagsbeslutet. Slutligen höll 4. M. följande TRONTAL: Välborne, Ådle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige, Välaktade, Hedervärda och Redlige, Gode Herrar ech Svenske Män! Bdra värf äro fullbordade. Då Jag från letta Riksmöte hemförlofvar Eder, erfar Jag ;n sann tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå J hafven användt den tid af mer än ett år, som åtgått till Edra arbetens afslutande. Fälerneslandet har deraf skördat både gagn och reder: dess inre så väl som yttre ställning ngifver aktning och förtroende. Efter moget öfvervägande har Jag till uder pröfning låtit öfverlemna förslag, dels om sättet för Riks-Styrelsens förande i vissa fall uti de Förenade Rikena, dels derom, att jemte det tryckfriheten fortfarande Regeringsformen förbehålles Svenska Folket, såsom en af dess dyrbaraste rättigheter, de till densammas betryggande nödvändiga stadganden till nämnde Grundlag ur Tryckfrihets-Förordningen öfverflyttas, hvaremot öfrige med dess tillämpning sammanhängande bestämmelser såsom allmän lag komma att behandlas. Dessa frågor, hvilka först vid nästa Riksdag kunna till afgörande förekomma, skola, Jag är derom förvis sad, omfattas med det allvar och den fosterlandskärlek, som samhällets kraf och ämnenas vigt fordra. Med tillfredsställelse har Jag erfarit, att förbättring i brottmåls-lagstiftningen varit föremål för Edert omsorgsfulla begrundande. Jag skall åt denna vigtiga fråga egna den sorgfälligaste uppmärksamhet. De beslut som J, med anledning af Mina till Eder gjorda framställningar, fattat till allmänna Kreditens befästande, samt om införandet af ett medelporto för inrikes bref, antagandet af tiodelningsgrunden för Rikets mynt, mått och vigt, och anvisandet af ansenliga Statsbidrag till produktiva ändamål, med särskildt afseende å Statens medverkan till större jernvägars anläggande, skola medföra välgörande följder. Af Min Konungsliga pligt uppmanad, aflät Jag till Eder, vid Riksdagens början, ettförslag, åsyftande att inskränka tillverkningen och förbrukningen af den förderfliga dryck, hvars olycksbringande inflytande på Folkets sedlighet och välstånd en beklagligen alltför lång tids erfarenhet bekräftat. Med fägnad har Jag förnummit det allvarliga, fosterländska nit, hvarmed denna samhällsangelägenhe: blifvit af Eder omfattad. Jag skall derifrän hämta ett kraftigt stöd för de åtgärder, som, till det magtpåliggande ändamålets befrämjande, än vidare på Mig ankomma. De grunder, hvilka af Eder för Tull-lagstiftningen beslutats, utgöra ett betydelsefull! steg i en friare riktning. Den för landet förmånliga liflighet, som inom handeln och näöringarne är rådande, synes för denna öfvergång bilda en lämplig tidpunkt. Med Mig hafven J instämt uti åtgärder, dels till förenkling af beskattningsgrunderne, dels till beredande af skattskyldiges lindring i åtskilliga vigtiga afseenden, samt funnit utväg att, oaktadt betydligt ökade anslag till Statens angelägna beh f, med mer än en tredjedel nedsätta den allmänna bevillningens belopp. Med erkänsla har Jag erfarit Eder beredvillighet att bifalla ökade medel för nödlidandes undsättning vid inträffande missväxt-år. Den välvilja och frikostighet, hvarmed J omfattat undervisningsoch hälsovårdsanstalterne i Riket, hafva ej heller kunnat undgå Min uppmärksamhet. Utom de anslag, som VAA SR SNR LPO BENPRARTSRTATRITRINESVTTNESS NSTAKE TRI nande sol, nedsteg jag på denna fullkomligt nakna slätt, men förlorade der helt och hållet utsigten. Jag gick likväl vidare, äggad af LIL a dd mdåa dömma månen olklumnmega nnh avallka vid