Aftonbladet – 4 december 1854, sida 2

nödgas göra anmärkningar af denna beskaffenhet och vi hoppas att förhållandet endast beven vansiannmge musikanten, ord ai Lowe, musik ar Proch; 7) Introduktion samt tema med variationer. för klarinett af Berr; 8) Soldatens farväl af Voss, musiken arrangerad för mansröster af Cronhamn. — I musiktidningens sednaste nummer öppnar musikhandlaren hr A. Hirsch en pristäf-. lan uti sångkomposiuonen. Ämnena blifva solosånger med piano; täflingstiden slutas med den 1 Mars nästk. år; täflingens resultat tillkännagifves genom anslag i kongl. musikaliska akademien samt genom musiktidningen, och förlagsrätten till de prisbelönta styckena öfvergår omedelbarligen i hr Hirsch hand mot förbindelse att dem skyndsamt publicera. Det första priset är 10, det andra 5 dukater. Skulle ingen af de insända gångerna erhålla något pris, utsättes genast ny täflan, möjligen med förändring af ämne. Till täflingsdomare hafva hrr Foroni, Randel, Bauck, G. Mankell och Josephson blifvit kallade. Det närmare inbemtas af musiktidningen. Detta företag omfattar väl endast en mindre sfer, men kan dock medverka till en behöflig förädling af den hos oss ofta nog lösligt bedrifna sångkompositionen. Äfvenså kan det, genom ett framtida utvidgande, möjligen bhfva ett uppslag till ett flitigare bearbetande af större kompositionsarter och, genom sin kontroll, ett medel till en sund riktnings vinnande och vidmakthållande. — I musikhandeln väntas i dessa dagar ett för sångskolor, sångföreningar oeh isynnerhet för kyrkan användbart och nyttigt verk, som hos oss alltför länge saknats. Det utgör en större samling af flerstämmiga andliga sånger med svensk text, valda bland produkierna från Italiens, Tysklands, Nederländernas och Frankrikes klassiska skolor, från det 16:de seklet ända till Beethoven. Verket synes hafva sin förebild i den berömda Berliner omkörens utgifna sångsamling, och möjligen åsyfta en likartad verksamhet. Det är redigeradt af hr J. P. Cronhamn, och lärer komma att med ett elegant yttre förena ett billigt pris. ——— — Efter gammal vana har man äfven i år med den 30 November upphört att telegrafera med den optiska telegrafen. Vi veta icke om någon föråldrad föreskrift som längesedan bordt förändras, ligger till grund för en i allmänhet så enfaldig ätgärd som den, att upphöra med telegraferandet en viss dag, utan afseende derpå om sjöfarten då ännu är öppen eller icke; och under nuvarande förhållande, då det för mången köpman är af särskild vigt att veta när väntade fartyg anlända till skärgården, för att kunna genast derifrån expediera dem till icke blokerade finska hamnar, veta vi icke huru vi skola förklara den stora brist på omdöme och förutseende som häruti uppenbarar sig. Sedan vederbörande försummat att från London anmäla upphörandet af blokaden af de finska hamnarne, hvarigenom så stora fördelar för våra. köpmän gått förlorade, är det i sin ordning att man, medan segelfarten ännu är öppen, ullsluter telegrafen, hvilket bland andra oläzenheter för köpmännen äfven bidrager att i sin mån göra det svårt för dem, att draga fördel af den öppnade förbindelsen med Finland. Man skulle eljest tycka att telegraferandet borde fortfara en eller två veckor efter sedan inloppet till. Stockholm tillfrusit, för ut sätta köpmännen i tillfälle att genast få veta när fartyg anlända till skärgården för att kunna sända dem till sådana hamnar i Finland, t. ex. Björneborg som äro längre öppna in Stockholms skärgård. Vi äro ledsna att höfver påpekas, för att telegrafen genast blir änyo satt i verksamhet. — Hr Bjurstens skådespel Tvillingarne, som man i den goda smakens intresse trott vara Ofverlerarnradt åt on avig olömeka gafa