Aftonbladet – 4 december 1854, sida 2

ensamma skola draga hela fördelen at en gynnande konjunktur? Tackjernsintresset har inga högvälborna förespråkare, och enligt hvad vi hört sägas lärer äfven vårt upplysta bergskollegium förordat de utdömda förbudens bibehållande ; men måhända betänker sig regeringen ändå ett ögo blick innan den bjuder handen till en åtgärd af så skriande orättvisa. — — Söndagsbladet,, hvilket under sednare tiden ofta innehållit politiska artiklar, som haft allt utseende att vara meddelade,, innehåller i sitt gårdagsnummer följande i den mest fullkomligt officiösa kabinettsstil affattade redogörelse för hemliga utskottets sednaste sammanträde, hvilken påtagligen härflutit ur de bästa källor: Hemliga utskottet var sistlidne torsdag sammankalladt, dervid H. MM. Kouaungen upplöse detsamma. De meddelanden H. M. dessförinnan gjorde utskottets. ledamöter voro rätt betydelsefulla H. M. säges nemligen hafva yttrat, ait, ehuru H. M. med tillfredsställelse sett sina bemödanden, att, under det mellan Ryssland och vestmakterna nu påzående krig kunna tillförsäkra fäderneslandet en neutral ställning, kröata med framgång, H. M. dock, derest fred icke snart göres, för framtiden ochinnan kort ser sig tvungen, att frångå denna ställviog, såsom i längden omöjlig att kunna bibehålla. H. M. har, för sådan händelse, redan och oåierkalleligt fatcat sitt parti, det nemligen, att ansluta sig till vestmakterna, hvilken politik H. M. anser mest öfverensstämma med fäderneslandets intressen, och som dess ära och minnen äfvenledes mana H. M. att fö!ja. Under sädana förhållanden är det ganska troligt och möjligt, att H. M. redan nästa år änyo måste sammankalla ständeraa, hvar emellertid H. M. vill tillförsäkra utskottets medlemmar, att nägra sympatler för Ryssland icke hos H. M. eller dess regering gjort eller kunnat göra sig gällande. Blir H. M. nödsakad att frångå den hittills foljda neutralitetspolitiken, så kommer H. M. att ingå furbund mot, men aldrig med Rysslanden försäkren, den H. M. så mycker hellre önskade måtte blifva af de hemresande riksdagsmännen åt deras kommittenter meddelad, som Hans Maj:t med ledsnad förnummit att en! del personer, hvilkas enda uppgift synes vara att väcka oro i sinnena, sökt göra den politik H. M. hittills följt i afseende på krigshändelserna misstänkt, ehuru de, likasom alla andra, böra inse, att, såsom händelserna utvecklat sis, det, med iakttagande af landets intressen, varit omöjligt att handla annorlunda. Men kan inse hvilken allmän glädje detta konoungens, genom hemliga utskottets ledamöter bekantgjorda, meddelande väckt hos alla, till hvilkas kännedom det kommit. Icke så, som skulle nägon hafva ens ett ögonblick förmodat att H. M. skulle i den nu pågående verldsstriden ställa sig på Rysslands sida; lävgt derifrån. Men H. M:ts öppet uttalade förklaring häntyder uppå, att H. M. från första stund fattat sitt parti, dervid H. M. ämnar, hända hvad som hända vill, oryggligen förblifva. Eburu vi för vår del städse varit öfvertygade derom, glädja vi oss dock ät detta öppna meddelande, hvarigenom en hvar bör finna sig öfvertygad om att H. M., för den händelse Sverige kommer att i striden indragas, skall intaga den ställning, som dess ära, minnen och intressen anvisa. Detta är ett arf, för förvaltningen hvaraf H. M. inför historien skall ansvara. Viglädja oss åt att domen redan på förhand kan fällas; vi glädja oss öfver att ega en konung, som till tänkesätt och handling är svensk, som öppet uttalar dessa tänkesätt, hvarigenom nationen med trygghet emotser de faror som hota, och med luzsn och tillförsigt kan bereda sig att möta desamma. Händelseroa synas icke lofva fredens äterställande; tvertom antyda de, att det krig, som nu blossat ut, blir lika så blodigt som längvarigt. Den stund är ej aflägsen dä Sverge måste fränträda den politik, som det hittills lyckats konuagen att följa; och det är derföre nödigtatt alla förena sina bemödanden för att underlätta åen Ööfvergång, som står för dörren och om händelsernas utveckling torde påskynda alit mera. Envighet gifver alltid styrka, och blott genom enighet och samdrägt kan det blifva möjligt för en lit:n nation att draga fördel af tvenne andra och mäktigare staters strider, hvaremot splitet alluid är en inre fiende, hvilkev, likt kräfiav, fräter hvarje nations inre krafter och gör den maktlös och försagd då det gäller att handla med kraft och energi. Hon blir då ett lätt byte för den som först söker åtkomma henne. Historien lärer oss detta, och händelser, ej äldre än att de äro i friskt minne, bekräfta lärdomen. steeen — Rådhusrätten her i dag bifallit hr brukspatron Trosellis yrkande att kommissionären Georg Wilson må i sitt hemvist hållas under bevakning på hr Trosellis bekostnad, med vilkor att då Wilson förut frånsagt sig allt underhåll från sina borgenärers sida, Troselli till gäldenärens och hans familjs underhåll utbetalar 2 rdr 16 sk. bko om dagen.