Aftonbladet – 4 december 1854, sida 1

s I funnit de nu såsom för låga öfverklagade afI gifterna vara snarare för höga, och att det, för att icke med öppna händer utså frestelser till oloflig varuinförsel, sjelf betydligen jemkat ri och nedsatt dem. A de finare bomullsvifnaderna, muss!in, dimity, batist, nettelduk, halflinon, gaze och pike etc., hvilka här alldeles icke tillverkas, är den af utskottet föreslagna och af rikssånden antagna tullafgiften 36 sk. bko pr skålpund. Tillsamman med de additionelta afgifterna (bandelsoch sjö-, tolags-, stämreloch vågafgifterna: utgör denna tullsats öfverhufvud fulla fyratio (säger 40) procent af varuvärdet. Man hemställer med rätta, om det just är mycken utsigt att en så hög tull på -) en jemförelsevis så lätt smugglad vara och vid så inrotade smugglingsvanor som i Sverge. skall blifva orde tligen erlagd? Ännu ojemförligt värre är förhållandet med tullafgifterna å de bomullsväfnader som inom landet äro föremål för tillverkning, vanlig och gröfre shirting, bomullslärft, callico, printers, I cambric, domesiics, bomullssammet och manI chester, simpla kattuner eller sitser, samt dukar, hvilka i så betydligt grad ingå i den stora mängdens förbrukning. På dessa väfnåder hade utskottet tillstyrkt och hafva riksstånden sedermera bestämt följande afgifter: å ofärgade tyger 24 sk., å färgade 28 sk., å tryckta eller pressade 32 sk. samt å dukar 36 sk. bko pr . Dessa tullsatser tillsamman med de additionella afgifterna uppgå öfverbufvud till ett hundra (s:r 100) procent af värdet, och i flera fall långt derutöfver. I frankfurtska tullkongressens år 1848 utarbetade förslag till tultaxa för det förenade Tyskland, och uti Junghans samtidigt utgifna omfattande handelsstatistiska arbete Tullföreningens framsteg (Fortschritt des Zollvereins) — tvenne verk, som innehålla de aldra fullständigaste, noggrannaste och mest tillförlitliga undersökningar och uppgifter öfver priserna, bland annat äfven å alla slags väfnader, och hvilka verk ingen som i tullfrågor vill initiera sig och vinna specialkännedom bör underlåta att studera, — finnas också exakt utförda beräkningar öfver den proportion till värdet, ej allenast af de ofvan uppräknade utan ändå långt flera artiklar, som tullföreningens generella tariffsats 50 Thaler pr centner (117843 ooo sv. ) uttrycker. Genom jemförelse emellan denna proportion och de här nu beslutade afgifterna, finner .man då det påståendet strängt verificer-dt, att dessa, eller 24, 28, 32 och 36 skillings tull-umgälder å ofärgade, färgade samt tryckta eller pressade tyger och dukar utgöra, helst då de additionella afgifterna räknas till, fulla hundra procent af varuvärdet. Men hvad behöfves att gå öfver ån efter vatten. Under 1848 års riksdag utkom här af trycket och utdelades äfven i riksstånden en skrift med titel: Några upplysningar öfver bomullsspinnerioch väfveriindustrien i fäderneslandet. I denna skrift finnas också (sid. 32, 33) noggranna kalkyler utförda öfver de tvenne hufvudsakligaste artiklarne för förbrukningen, vanlig shirting och calico, och de priser hvartill dessa väfnader, efter dåvarande värden i England, skulle stå i Göteborg med tillägg af kommissions-, inpackningsoch speditionskostnader samt frakt och assurans. — Och hvilket resultat utvisade jemförelsen emellan dessa priser — varan i Göteborg fritt levererad — och den äfven då utaf bevillningsutskottet tillstyrkta tullafgiften 24 sk. pr 8 å ofärgade bomullsväfnader? Jo, att denna tullsats jemte de additionella afgifterna uppgick i det närmaste till hundra procent af värdet. På gröfre bomullslärfter samt printers och domestics, på hvilka engelska priserna voro än lägre, blef tullprocenten i samma mån ändå högre. Från intet håll mötte dessa kalkyler någon motsägelse, och deras riktighet kunde också omöjligen bestridas. Men den engelska veckoskriften Economists i hvarje nummer meddelade Manchester-priskuranter bevisa äfven, att de i närvarande tidpunkt hafva full tillämplighet. Med en införselsafgift, uppgående till 100 procent af värdet, måtte det väl icke kunna påstås, att inhemska bomullsväfnadstillverkningen saknar skydd, helst när nu också införselsafgiften på bomullsgarn blifvit nedsatt, så att denna icke utgör ens tolftedelen afinförselsafgiften öfverhufvud å väfnaderna. En helt annan fråga är om en så ytterligt hög tull ej snarare skall öka än minska smuggingen. Emellertid ådagalägger dock denna utredning, huru fullkomligen obefogadt det påståendet är, att de nu af Rikets Ständer satta tullafgifterna skola vara för låga — ett resultat som ock från en annan sida lätt kan kontrolleras af hvar och en, som gör sig mödan att ifrån priset å ett skålpund väfnad :öfverhufvud 10 alnar) draga priset å ett garn, då återstoden visar ersättningen till fabrikanten för väfvarelön m. m. och hans behållning. Men ropet varierar i många tonerter, och drifvet ifrån en punkt uppsöker det andra svepskäl. Sålunda anslås ömma toner för den så kallade husslöjden,, och föregifves, att denna med sin handväfnad ändock icke kan bestå med den höga skyddstullen, hvars verklighet sedan siffrorna kommit fram icke längre kan bestridas. Men äfven detta föregifvande håller icke bättre stånd. De släta väfnaderna, tvåskäftade bomullslärfter, shirting, calico och cambric, utgöra nu ock i Sverge egentligen föremål för tillverkning på stora fabriker med machinstolar, drifna af änga Her vatten. Flera sådana fabriker finnas edan, och än flera och ändå större äro inder anläggning. Med dessa fabriker för naschinväfnad kunna husväfnad rna omöjlisen till afsalu konkurrera, och måste för den nhemska konkurrensen af machinväfnaderna ;anska snart alldeles upphöra; och det är gåedes på intet vis den förmenta husslöjden, utan de stora mekaniska faktorierna, som den öga tullen egentligen och alldeles öfverflöligt kommer till godo, d. v. s. de stora kavitalisterna, men ingalunda de fattiga som sitta och väfva i kojorna, öfver hvilkas tillstånd ;å rörande målningar uppgöras. I Norge är ullen på all oblekt tvåskäftad bomullsväfnad ) högre än 9 sk. sv. bko pr sv. skålpund, ch de mekaniska väfverifabrikerna derstzdeg