djerft att man icke gena vill ut med det. Emot positiva siffror måste allt prat, alla deklamationer förstummas, och tvungen dertill, erkänner och medgifver man åter, att på ofärgade och förgade bomullsväfnader tullen är så hög, att den ingalunda medför några vådor för tillverkarne af dessa och äfven af de rutiga och randiga tygerna, som utgöra huvudtillverkningen i Mark: härad. Men de stora fabrikanterna i detta härad, ehuru de väl veta att rutiga och randiga tyger omöjligen kunna med denna tull införas, frukta dock att gröfre kattuner och tryckta dukar, i fall dessa finge införas, skulle kunna i afsättningen konkurrera med deras rutiga och randiga tyger och dukar, och derföre, icke nöjde med den ytterligt höga tullen af 32 och 36 sk., som rihed tilläggen går ända till 40 och 44 sk. pr skålpund, ropa d: på förbud. Detta är egentliga meningen. Men ett. dylikt yrkande, eller att en vara skall förbjudas, icke för det att hon irom riket produceras, utan för det att hon befaras möjligen kunna konkurrera med en helt annan tillverkning, den man sjelf åstadkommer, är väl att drifva mopopolitanspråken till största möjliga tänkbara öjd. De i Rikets Ständers tariff-förslag bestämda tullafgifterna ä sidenväfnader lemna sidenfabrikanterna lika litet någon befogad anledning till klagan öfver bristande skydd.. Tvärtom gäller i afseende på sidenvaror detsamma som i det föregående är ådagalagdt rörande bomullsväfnader, eller att de stadgade tullsatserna, äfven betraktade såsom skyddstullar, snarare äro för höga än för liga, frawförallt då i betraktande tages, att snart sagdt ingen vara är så lätt smugglad och så mycket frestar till gmugsling som sidenväfnader. Erfarenheten har visat, att i Tyskland och Schweiz, på så nära håll blottställda för fransyska och italienska konkurrenser, sidenfabrikationen blomstrar utan ringaste behof af så kalladt skydd, klarligen ådagalagdt deraf, att båda länderna exportera stora qvantiteter sidenvaror; och svärligen lärer kuuna anföras något enda giltigt skäl, hvarföre svenska sidenfabrikanterna med tullfr:itt råämn2 icke skulle vara i stind att tillverka till i det närmaste lika prise som de tyska och schweiziska. Af de i det ofvan åberopade Frankfuriska arbetet noggrannt utförda priserna på franska och schweiziska sidenvaror inhemtas, att medelpriset på gros de naples, satin och tafter (de tre hufvudsakligaste artiklarne för förbrukningen likasom tillverkningen i Sverge), utfördt i svenskt mynt och vigt, utgör icke fullt aderton (18) rdr 32 sk. banko. Ven af Rikets Ständer -på släta sidenväfnader bestämda tullsatsen 4 rdr bko pr , med tilllägg af de additionella afgifterna, visar sålede; genast ett skydd för denna tillverkning af tjugufem procent. Men i sjelfva verket är det dock långt högre. Det högst betydliga belopp, hvartill värdet af rudimaterien ingå: i silkesfabrikanternas pris, utgör nemligen för dessa varor ett alldeles eget förhållande, hvarigenom de väsentligt skilja sig från ylle-. bomullsoch linneväfnader, och hvilket på intet vis får lemnas ur sigte; ty nå otså kalladt skydd för råa silket kan naturligtvis fabrikanten icke få räkna sig till godo. I Frantrike antages öfverhufvud rudimateriens värde ingå i sidenfabrikanternas pris med cirka tvc tredjedelar. Uti den öfversigt af franska sidenindustriens utveckling och närvarande tillstånd, som lemnades vid Londonska expositionen utaf den af regeringen utsedde kommissarien vid denna exposition Arles Dufour (ifven utsedd till en sådan befattning vid iustundande års exposition i Paris) upptages nemligen totalvärdet af årliga fransyska sidentillverkningen till 3753 millioner francs och råämnets till 230 millioner. Afdrages nu ifrån det ofvan beräknade medelpriset å gros de naples, satin och tafter 18 rdr 32 sk., silkets värde med t. ex. il rdr bko, så står ändock till det återstående egentliga fabrikationsvärdet 7 rdr 32 sk., tullsatsen 4 rdr bko jemte tilläggsafgifterna i ett förhållande såsom nära 2:3, d. v. s. verkliga skyddstullsprocenten utgör omkring 664 procent af fabrikationsvärdet. Ännu vida större blir denna skyddstu!lsprocent, om till grund för beräkningen skulle läggas förhållandet emellan råsilkets pris och fabrikationsvärdet uti de engelska sidenvarorna. Englands sidenfabrikanter sysselsätta nu omkring 100,000 stolar, och utom den ofantliga förbrukningen inom landet exporteras vanligen sidenvaror för ett belopp af mer än en million st. Men engelska sidenfabrikanterna, likasom Englands tillverkare i alla vägar, hvilka alltid med högsta möjliga omtanka söka att förskaffa sig råämnen för bästa pris, använda många sorter kinesiska, bengaliska, persiska och levantiska silken, hvilka i London ej stå i högre pris än 10, Il, i2 och 13 sk. riksgälds pr sv. E. Så mycket om de släta sidenväfnaderna. Uti Junghans ofvan citerade verk är en noggrann beräkning utförd öfver medelpriset å alla slags sidenvaror, tyll, flor, gaz samt släta och fasonerade väfnader, som ifrån Frankrike och Schweiz till Tyskland införas. Denna kalkyl ger såsom resultat ett medelvärde at c:a 22 rdr 25 sk. bko pr 4. Vore den för släta sidenväfnader nu bestämda tullafgiften 4 rdr bko stadgad för alla sidenvaror, så skulle, på ofvan anförda grunder, denna tullsiffra med tilläggen ändå gifva ett skydd af emellan 50 och 60 94, hvilket visserligen måste anses alltför högt. Men när så höga tullar blifvit stadgade å bomullsväfnader och siden (tullen på kläde 1 rdr 24 sk, med additionella afgifterna fullt 1 rdr 36 sk. och deröfver pr , är också ganska dryg), samt tullsatsen för färdiggjorda kläder blifvit bestämd till tullafgiften å sjelfva tyget i plaggen med tillägg af 30 94, hvartill ytterligare komma de höga additionella afgifterna, så kan man knappast fatta möjligheten af den fåkunnighet som Stockholms handtverksförening ådagalagt, då den omfattat skräddaremästarnes obefogade missnöje säsom em AA Il AMh has ramasnsvnemenA LL 2 14