Aftonbladet – 30 november 1854, sida 3

Det svenska indelningsverket bedömdt af Michel Chevalier. Den berömde franske nationalekonomer Michel Chevalier yttrar i sitt utmärkta arbete Cours deconomie politique följande med afseende på Sverges indelta armå: Det militäriska system, som för närvarande herrskar i Europa, qvarhåller under fanorna, fjerran från produktionens verkstäder, fjerran från den väg p3 hvilken nationalrikedomen förkofras, en oräknelig mängd af män, tagne bland de starkaste och mest intelligenta delen af folken. Om vi göra ett öfverslag af Europas armger i fredstid så skola vi finna att de tillsammans utgöra en summa af 2,700,000 man. Antages kostnaden per man, ett för allt, till 500 francs årligen, hvilket för Frankrike och England är långt under verkliga förhållandet, så finner man att dessa improduktiva massor kosta ärligen icke mindre än 1,350 miljoner francs (765 miljoner rå: bko) och om man tillägger flottan 225 miljoner rår miljoner rår bko). Se der hvad Europa, i skötet a! den djupaste fred, utgifver för sina armöer. Det är en ren förlust. Men denna summa utvisar endast hälften af hvad krigslustan för närvarande kostar folken i denna del af verlden; härtill kommer ännu att de flesta af dem äro belastade med tunga skulder, hvilka till största delen äfven hafva silt ursprung frän krig. Räntorna på dessa skulder, i förening med pensionerna till gamla soldater, uppgå til! en annan lika stor summa af 1,800 miljoner, så att i sjelfva verket Europa i fredstid ärligen depensera; en summa af 3,600,000,000 francs (1,800,000,000 rår bko) för gamla krig och för att ej komma sig ur der gamla vanan. Detta är mycket dyrt, man mäste er känna det, och Montesquieu bar uttalat en sanning som ätminstone lika väl torde kunna tillämpas på vär tid som på hans, då han säger: Ett nytt slag: sjukdom bar utbredt sig i Europa; den har angripi vära furstar; den förleder dem att underhbälla et omättligt antal af trupper. Hvarje furste häller p benen alla de truppmassor som han kunde uppbringa, ;m hans folk vore hotadt med undergång, och ma kallar detta tillstånd af allas resning mot alla fö ired. Uti sina stolthet och sin makt torde väl invånarn: i det sydligare Europas lyckligt begäfvade länder ick. sänta sig att finna förebilder, värda att följas mid ibland polens isar; den svenska sambällsförfattnin gen är dock beundransvärd ; den erbjuder oss till ef terföljd en förvänande klokt inrättad sparsamhet ocl ett utmärkt skarpsinnigt begagvande af landets ring: bjelpkällor. Nordbon är beslutsam och ihärdig; i ständig kamp med en motsträfvig natur och ett hård. klimat har han uppbjudit sina krafter och vunnit et stort välde öfver sig sjelf — det är första vilkoret för att utöfva ett öfver verlden. Detta förklarar der stora roll det svenska folket spelat i historien. Hvem skulle väl vilja bestrida den militäriska andan af en erganisation, som har frambragt Carl XI:s krigare? Historien bär vittne om deras tapperhet, liksom om deras hederskänsla och utmärkta diciplin. Resande, hvilka på olika tidpunkter besökt Sverge, äro enstämmiga uti att loforda den svenska armöens utmärkta hällning. Och dock består den stör sta delen af den svenska arm6en af så kallade indelta, och arm6ens användande för produktiva arbe ten är sålunda i Sverge icke updantsg utan den berr skande regeln. Soldaterne af indelta armden äro företrädesvis jordbrukare, och odla med egna armar den jordlott som blifvit dem upplåten. Den indela soldaten tillbringar största delen af sin tid med ati bearbeta den jord af hvilken han har sin näring. Han är i ständig beröring med de arbetande klasserne och lefver samma lif som de. Han ser ett slags vapenbröder uti sina grannar bönderne, hvilka liksom hän egna sig ät arbetet med jorden, ett medborgerigt yrke om nägot. Hvilken djup åtskilnad mellan letta lif och den franske soldatens, som bebor en kässern, der han endast ser sina likar, och ständigt mgifves endast af en militärisk atmosfer. Med ett högst inskränkt antal undantag äro de ranske soldaterne ogifte; hvarje svensk soldat derenot är gift. Han blir soldat just för att erhålla en nständig ställning och kunna gifta sig. En gäng väl nflyttsd i sitt torp, finner han sig i behof af en husnoder, och i besittning af hus och grund är han i illälle att välja sig en efter sin smak. Sålunda bör 103 den indelta soldaten det gifta ståndet icke till ndantaget utan till regeln. Detta måste naturligtis verka till en helt motsatt riktning af lefnadsvaor och karakter. Den gifta soldaten är en ordentg man, Familjelifvet motverkar hos honom på et: elsosamt sätt den ensidiga militsra andan, I förbiående sagdt, vore för de europeiska armöerna sol. sternes äktenskap en radikal reform, åt hvilken freens och frihetens vänner endast skulle hafva stt röjda sig. De gifta foldaterne utgöra icke mera en aga sfskild kast i motcats till den öfriga befolkninen. Kanske mindre stridslystne än de ogifta, skulle eras intressen vara närmare förbundna med deras redborgares, Dylika armåeer, af endast medelmättig rukberhet för ett anfallskrig, hvars nödvändighet ej pre tillräckligt ådagalagd, men förträffliga för sitt tjä for att rac