Aftonbladet – 30 november 1854, sida 2

mor och barn, alla öfverhöljda med blod, tillbaka till deras hydda. Den förnäme herrns vilda vrede hade saktat sig för en stund. Byns gator voro toma; ingen vågade visa sig i sin dörr medan det bedröfliga tåget skred förbi. Äfven de, hvilkas mensklighet hade gjort dem dristiga nog till att föra den stackars jägarn hem, smögo skygga tillbaka till sina boningar, fruktande att genom denna välgerning hafva ådragit sig deras tyranns vrede. De skador som ferka och hennes barn hade erhållit i fallet mot stengården, VOoro lyckligtvis af föga betydenhet; men Jånos låg i en brinnande feber, förorsakad af hans många sår. Vilda fantasier, härrörande af qvällens rysliga tilldragelser, i förening med ett brinnande begär efter hämnd, arbetade i den sjuke mannens hjerna. Stund efter annan lade Terka svalkande gräs på de djupa sår, hvarmed hans rygg och axlar voro betäckta, och satte sig emellanåt helt stilla vid hans hufvudgärd. Dagen inbröt slutligen. Jägaren började känna igen den milda handen, som sakta lade sig öfver hans feberglödande panna, och han hade ett småleende för barnet, hvarpå Terka pekade såsom en uppmaning till tröst. Den lilla flickan satt på golfvet, lekande med sitt yppiga hår, som i rika ljvsa lockar nedföll kring hennes hals och utgjorde föräldrarnas förtjusning och stolthet. Mot klockan nio hördes stampningen af en mängd hästar. Dörren flög upp och den nye skogvaktaren, som aftonen förut bade öfverraskat sin företrädare, då han sköt en hare, och derföre hade fört honom till slottet, att bestraffas, inrusade nu, åtföljd af en hel hop unga drängar, Din herre befaller dig, ropade han med pockande oförskämdhet, att du genast gifver