Aftonbladet – 30 november 1854, sida 1

under en hel veckas tid, hade varit utan arbete. Hvad hade då :u kunnat förmå honom att lemna sin sjuka hustru?... En ryglig aning, för hviiken hon sjelf ej kunde göra sig redo, fatt2de hennes Hon rusade ut. och ropade gin men: med hög röst. Der kom in tet svar. Hon återvände då in i stugan, tog det jemrande barnet på sina armar och irrade från soja till koja i hela byn, frågande efter gin man. Somliga hade icke sett honom; andra svarade henne med förlägenbet och sökte förraå henne att återvä da till sin hydda. Men just detta gjorde åen mörka bilden af en annalkande olycka ännu tydligare. Allt längre och längre bort leddes Terka af sin hemliga aning till ett visst utsatt ställe, dit hennes feberglödande ångest liksom dref henne. Emellertid hade mörkret helt och hållet inbrutit. Det stackars bhungrande och frysande barnet tryckte sig intll modren, som, fastän hon var blott halfklädd, hvarken kände den genomträngande nattvinden eller gaf akt på barnets klagande gråt. Bon bade nu kommit til fronten ef slot tet. Portarne stodo vidöppna; men ingången derigenom var tillspärrad af en trängande menniskomassa. Terka stannade för ett ögonblick och fär stade sina svarta ögon på de kringstående, hvilka, o:örliga af fasa, stodo och gapade åt den inre slottsgården. Tystnad rådde för några minuter, — men snart genomträngdes luften af ett förfärligt skri, som snarare tycktes vara utpressadt af ett vanmiktigt raseri, än sf ; roppslig smärta. En kall rysning genomfor alla de nöjrvarande. Terka hade sjunkit på knä; men hon reste sig å:er och med hela v:nsinnets styrka knuf