Aftonbladet – 30 november 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 30 Nov. Det plenum plenorum som hölls sistlidne måndag kommer utan tvifvel att utgöra ett märkligt bidrag till karakteristiken af den nuvarande ministeren, synnerligast så vidt den omfattar justitiedepartementet. Af den redogörelse vi i detta hänseende lemnat har man nemligen erfarit, att konungens vägrat sitt samtycke åt de enda lagförändringar af något slags större vigt, som Rikets Ständer vid denna riksdag beslutit och som hitintills hunnit att af konungen pröfvas. Ibland dessa lagförslag förekommer först Jet om upphörande of bördsrätten i stad, som blifvit såväl af lagutskottet enhälligt tillstyrkt, som ock af alla fyra riksstånden beslutadt. Motivet för Jett2 efslag anföres vara det, att viderboendes och nabos lösningsrätt till försäld fastighet i stad, hvilken lösningsrätt, enligt nu gällande lag, icke eger rum i de fall, då köpare och säljare äro med hvarandra i det skyldskapsförhållande, som i 6 kap. 1 jordabalken omförmsäles, skulle, i händelse förslaget antoges, komma att äfaven till dessa fall utsträckas, hvilket desto minåre syntes vara lämpligt, som med skäl kunde förutsätstas, att, vid köp mellan så närskylda personer, sälnjaren ofta, af särskild välvilja för köparen, ätnöjer sig med mindre fördelaktiga köpevilkor, än han eljest kunnat erhälla(?), och den på sådan grund köparen beviljade förmån ej billigtvis bör komma en med säljaren icke skyld viderboende eller nabo tillgodo; hvarti!l lägges, att, enligt förslaget, viderboende och nabo blifvit medgifvet längre rådrum för anställande af deras lösningstalan, än behofvet synes påkalla och åndamålsenligt är., Vi bekänna att vi, oaktadt all skyldig uppmärksamhet, icke kunna rätt fatta de ifrågavårande motive:na. För det första känna vi icke någon bestämd lag, som stadgar att viderboendes och nabos lösningsrätt till försåld fastighet icke eger rum i de fall, då köpare och säljare äro med hvarandra inom börds!ederna skylda; och det skulle desto mer förvåna oss, om vär nu gällande lags mening verkligen vore sådan, som lagb redningen i sitt år 1847 afgifna förslag tll byggningabalken; ?:dra kapitel om viderbos och nabos iösningsrätt föreslagit den enligt beredningens gen beteckning nya bestämmelse, att den viderbo och nabo tillerkända lösningsrätt borde inskränkas till de fall, att försäljningen ej skett il säljarens skyldeman inom närmare skyldskapsleder — af hvilket förslag vi skäligen draga den slutföljd, att en sådan inskränkning icke uttryckligen existerar enligt nu gä!lande lag. Tvärtom innehåller 7 kap. 1 8 jordabalken tydligen, att köpare af hus eller tomt i staden skal then åt viderboenden eller nabon hembjuda, förrän therå uppbud tagits,, utan undantag om denne köpare är väljarens skyldeman eller icke; och hvartill skulle väl hembudet tjena, om lösningsrätten icke deraf vore en följd? Således må det oss ursäktas, att vi tills vidare våga betvifla ofelbarheten af den i det kongl. svaret gjorda tolkningen af nu gällande lag, ehuru vi medsifva, att en sådan per analogiam kan härjedas från bördemans företrädesrätt till lösen framför viderbo och nabo. Beträffande den i Rikets Ständers förslag viderboende eller nabo medgifna tid för anställande af lösningstalan (12 veckor: från tredje uppbudet), så ör denna två veckor kortare än nuvarande lag utsätter, och lika lång som både lagkommitten (1826) och lagberedningen (1847) tillstyrkt, hvarföre någon ytterligare förminskning deraf hvarken blifvit ifrågasatt eller synes vara af den ringaste vigt, så länge denna lösningsrätt qvarstår. Oc:si har K. M:t i nåder förklarat sig vara af den menin . 2 nuvarande legs stadganden i fråga om rattighet för vissa skyl.demän att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente borigifven iastighet i stad, lämpligen kunna och böra .upphäfvas,; samt tillika förklarat sig vilia