Aftonbladet – 29 november 1854, sida 2

BER . eo Sebastopols belägring. (Forts. frän mändagsbl.) Likasom i gär, oroades äfven i dag (den 20) på e. m. vår Balaklavaposition af ryska armeens annal. kande. Denna gång kom fienden med fördubblad styrka, ty icke mindre än tolf bataljoner kunde tydligen ses från höjderna. De hade uppenbarligen för afsigt att attackera oss, men tack vare sir Colin Campbells vaksamhet och rastlösa verksamhet, funno de alla trupper under vapen och beredda att mottaga dem. Då de kommo inom :-skotthäll för ett af de turkiska batterierna på vår högra flygel, moitogos de med några väl riktade skott, som förmådde dem att rygga tillbaka och draga sig undan på behörigt afständ. En gång väl utom skotthäll, lät den ryska generalen sina trupper verkställa en högst egendomlig manöver, hvilken hade en påfallande likhet med de forntida utmaningarne. Infanteriet utbredde sig på linie, utvecklade sina fanor, och deras musikkårer spelade, medan kavalleriet (samma 4000 man som tillförene visat sig) utbredde sig längs stränderna af en å, sat af och vattnade sina hästar. Våra egna trupper — isynnerhet turkarne — besvarade. utmaniogen genom att skocka sig på batteriernas bröstvära och uppstämma väldiga hurrarop. Högländarne och öfriga iefanteriet stodo på höjderna och instämde i hurraropen. Kortligen, det var en paradering af styrka mot styrka, och ryssarne kommo uppenbarligen till korta på saken, ty de drogo tillbaka öfver de höjder från hvilka de nedkommit. Icke desto mindre fck vårt läger hälla sig på sin vakt, och sir Colin Campbell och hans stab voro hela natten i verksamhet att inspektera skildtvakter och piketer, och trupperna voro redo att rycka ut vid första signal. Vaksamheten var så stor, att ett misstag inträffade, hvilket kunde ha medfört de allvarsammaste följder, Sir Colin Campbell hade befallt, att inga piketer skulle få gå ned på den slätt som skiljer vår position från de ryska höjderna. Trupperna fingo följaktligen tillsägelse, att hvarje massa som kunde märkas röra sig på denna slätt, måste vara ryssar, och ordres voro meddelade, att gifva eld på sådana massor i samma ögonblick de kommo inom skotthåll. . Nu hände sig så, att den turkiska befälhafvaren antingen icke förstått eller ock förgetit ifrågavarande befallning, ty han sände talrika och starka piketer ned på sjelfva slätten. Tvenne turkiska kolonner, som sälunda helt berömligt voro sysselsatta att betrygga lägrets säkerhet och kommo uppmarscherande emot -hvarandra, kommo nästan på en gång i sigte af ett batteri, bemannadt med engelska artillerister och hafvande en stark afdelning af vårt infanteri till betäckning. Turkarnes mörka massor hade icke väl framskymtat genom nattens dunkel — på bestämdt icke 600 alnarö afstånd — förr än artilleriet gsf eld på dem med raketer och kulor och infanteriet skickade dem en förfärlig hagelskur af muskötkulor. Turkarne i hvardera afdelningen trodde att den truppafdelning som nalkades dem var en rysk styrka, och de tvenne ko:onnerna, urphäfsande ett förfärligt tjut, vore just på väg att drabba tillsammans, då de hejdades i sitt fösehafvande och saken blef upplyst genom öfverste Sterliogs och löjtaant Wasgemans ankomst. De hade nyss talat med paschan, och af honom erfarit att han sändt pat uller ätt genomforska slätten. De sprängde ou fram i sporrsträck och kommo till stället just dä villervallan nått sin höjd och de tvenne turkiska ko!onnerna voro nära deran att börja en strid på lif och död, medan batteriet ä sin sida stod i begrepp att gifva dem en py artillerioch muskötsalfva. Då man slutligen kom till förklaringar, begaf det sig, märkvärdigt nog, att ingen af turkarne blifvit träffad. Kulorna hade gått öfver deras hufvuden, ty hvarken kanonierer eller infanterister hade någon aniog om att den förmodade fienden befann sig så nära. De här i Balaklava-positionen stående turkiska trup: perna hafva genom nyligen ankomna förstärkningar blifvit förökade till 6060 man, allt utvalda trupper, såväl i klädedrägt som hållning öfverträffande de turkiska soldaterna i allmänhet. De äro väl födda, väl klädda, samt fulla af styrka och mod. De få sina rationer af vårt kommissariat, och sir Colin Campbell har lyckats helt och hället hindra deras officerare från att stjäla undan större delen af den födå som bestås soldaterna. Dygden belönar sig sjelf. Dessa turkar ha redan begärt mindre rationer, emedan åde icke orka med allt hvad man ger dems. De få följaktligen nu mindre rationer, och en daglig besparing uppkommer derigenom — en ganska vigtig puakt för närvarande då förräderna äro så knappa att kommissariatet talar om att minska rätionerna åt armåen. Utan sir C. Campbells menniskovänvliga omsorg för de stackars turkaroe, skulle de emeilertid aldrig fått några fulla rationer; de turkiska officerarne skulle ba -kott sig på sin orättmätiga vinst, och det stackars folket hade fått svälta, som turkiska soldater i fält vanligen få, då ej någon särdeles kraftfull general åatager sig deras sak. Uti ett nytt bref dateradt Balaklava den 22 Oktober, berättar korrespondenten huru de engelska och franska batterierna föregående dag öppnade sin eld som vanligt mellan kl. 6 och half 7 på morgonen. Ryssarne hade från början blott några få kanoner i verksamhet, och dessa tystades innan aftonen. Tvenna explosioner inträffade i de ryskg linierna, men man visste i engelska lägret ej hvad skada som deraf hade förorsakats. Äfven eldsvådor utbröto, men blefvo som vanligt snart släckta. Efter omförm landet af dessa tilldragelser yttras vidare: På e. m, föranleddes trupperna i Balaklava och lägren rundt omkring att tro det fästningen hade gif. vit sig eller åtminstone att en vapenhvila hade invädt i och för underhandlingar om en kapitulation. En plötslig vindförändriog kästade ljudet af kanon: skotten så fullkomligt åt sjösidan, att hvarenda man i Balaklava skulle ha gått ed på att ej en enda kevon var i verksamhet. Mångfaldiga förmodanden och förhoppningar grundades på denna villa; och en märgd rykten voro genast i omlopp. En officer som anlände sent på aftonen förklarade att fästningen kl. 3 e. m. hade hissat den hvita flaggan och att besättningen gifvit sig på vissa vilkor. Hvilka dessa voro var dock mer än han kunde säga. Det blef sedermera bekan:, att kanonaden icke hade upphört ens för en hali:imma. Hvartill det kan gagna folk att utspras historiers, sådåna som den om hvita flaggan, tr ca räta för alla... Man denna omständighet rättfärdios a