Aftonbladet – 28 november 1854, sida 2

beta mera? Såg Louise detta? Något sådant skulle komma att ske. En ensam broder, många tusende mil borta. som på ett papper, fläckadt med tårar, skref att hennes ord endast alltför snart besannats, och att han skulle vilja ge alla verldens skatter för att ännu en gång få se hennes kära drag? Huru slutligen denne broder kommer allt närmare hemmet, i hopp att få se henne, men nedlägges på sjukbädden; och slutligen hur ett bref från en okänd hand berättar: han dog på hospitalet i en feber den och den dagen och dog i ånger och kärlek till er; hang sista ord var ert namn,? Såg Louise dessa saker? Sådana saker skulle komma att ske. Sig sjelf återigen som maka — som mor, med en kärleksfull uppmärksamhet följande sina barn, alltid angelägen att de skulle ha en själens barndom lika mycket som en kroppens barndom, då hon visste att den är en långt skönare sak och en egendom, hvaraf den minsta lilla qvarlefva är en välsignelse och en lycka för de visaste? Såg Louise detta? Något sådant skulle aldrig komma att ske. Men huru den lyckliga Sissys lyckliga barn älskade henne, huru alla barn älskade henne, huru hon blef bevandrad i barnens visdom, huru bon ej ansåg någon oskyldig och skön fantasi för likgiltig, huru hon försökte att lära känna sina mindre lyckligt lottade likar och att försköna deras lif af naken verklighet med dessa fantasiens gratier och njutningar, hvarförutan barnets bjerta skall förtorka, den kraftigaste fysiska mannaålder bli moraliskt död, och hvarförutan den tydligaste nationalvälmåga som siffror kunna utvisa endast skall bli en Belzazzarsskrift på väggen — huru hon egnade sig åt detta kall, ej som en följd af något fantastiskt löfte eller brödraskap elle