Aftonbladet – 28 november 1854, sida 2

kastadt, skall det åligga Bevillnings-utskottet, att föreslå ena annan fördelning eller andra grunder och sätt för utgörandet, blott af den andel i bevillnings-summan, hvaruppä den förkastade delen i utskottets förr förslag har afseende. . RiksdagsOrdningen. 31. 1:o Bevillnings-utskottet sk:Il bestå af fyraticåtta ledamöter, valde frän särskilda och så vidt möjligt är, från alla rikets provinser. Detta utskott äligge, att bereda alla frän ständen remitterade frågr, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förslag vis, enligt de särskilda beviliningarne, beräkna de blifvande iakomsterna och att, sedan stats-verkets behof blifvit utredda och bestämda, opåmint föreslä sättet för bevillningens ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum, och i sammanhang dermed, till Riksens Ständer afgifva förslag till bevillnings-stadgar. Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser billigt och nyt:igt. 2:0 Yppar sig den uti Regerings-Formens 71 4 om: förmälda skiljaktighet, förfares säsom uti berörde s stadgadt är; äliggande det Bevillnings-utskottet, då dess förslag i en eller flera delar blifvit förkas adt, att föreslå en annan fördelnins, eller andra grunder och sätt, för utgör ndet blott af den andel i bevillnings-summan, hvaruppåi den ogillade delen i utskotets förra förslag har afseende, och förhälles, i häadelse äfven en sådan ny fördelning ej antages, på det sätt ofvan föreskrifvet är. 43. Varder ärende af nägot Riks-Ständ till flera utskolt remitteradt, eller anser ett utskott nödigt att, tll öfverläggning om något ärende af vist, med annat eller andra utskott sammanträda; då skola frän hvartdera af de utskott, som till sådan gemensam öfverläggning sammankomma böra, två ledamöter af hvarje stånd dertill utses. Finnes förstärkning nödig; varder från hvarje af de nti det sammansatta ingå ende utskotten ytterligare tvenne lelamöter af hvar: ständ dertill utsedde. Sålunda sammansatt utskott ege rätt att betänkande i frågan till R ksens Ständer afgifva, utan att utskottens öfriga ledamöter deruti taga del. Finner Bankoutskottet de ämnen, hvilka utgöra föremålen för dess sammanträde med annat eller andra utskott, vara af sådan beskaffenhet, att de fordra tysthets-ed, aflägge s-mmanträdande ledamöter af andra utskott densam ma. Eriellan Hemliga utskottet och annat utskott ege ej sammanträde rum. 0. . De törandringar i kriminaloch civillagen, hvilka i följd af Kongl. Maj:ts sanktion numera äro antagna såsom lagar, äro följande: 1:o angående ändring i 4 kap. 2 rättegångsbalkeri, hvilken erhållit följande förändrade lydelse: ov då Tvista män och äskar käranden särskildt tio,: a mä häradshöfding, der käranden kostnaden hålla 9 slikt ting utsätta. Tappar den svarande; gällde 8 annan kostnad än der å laga ting göras skalle. Äsämjas parter inför rätten om särskilt ting; då må bäradshöfding det ock hålla. Då häradshöfding i dessa fal särskilt ting utsätter, kungöre det genast hofrätten och konungens befallningshafvande. 2:o om förklaring af kongl. förordningen den 10 Juni 1841, angående straffet för olofligt innehafvande af dyrk, så lydande: Dä någon enligt kongl. förordningen den 9 December 1756 dömes till fängelse vid vatten och bröd för innehafvande af dyrkar, dubbla eller bufvudnyck lar, eller falska nycklar, bör tiden för detta fängelse beräknas efter de grunder, som bestämmas i 5 4 4 kap. straffbalken, sädan den lyder i kongl. förordnin gen den 10 Juni 1841, utan hinder af hvad som i särskilt författning samma dag blifvit i sädant afseende stadgadt.n 3:o om utfärdande af en särskild f rfattning, huru förhållas bör med egendom, som tillhört s. k. bortkommen person, så lydande: 6 1. Är nägon borta, utan att man vet om han lefver, och har man ej heller underrättelse, att der bortkomne inom de sist förflutna tjugu ären varit vid lif; då må de, som, der han afliden vore, egde rätt vill hans qvarlätenskap, hos rätten i den ort, der har sist hemvist hade, söka förklarande, att han skall för död anses. När sädan ansökan sker, höre rätten der5fver den bortkomnes make, om den till är och å känd ort inom riket vistas, syssloman, god man eiler förmyndare, der sådan är till boets vård sat, kyrkoherden i församlingen och kronans ombudsman i orten: kan det ej utrönas, att den bortkomne varit vid lif inom tid som sagd är; läte rätten tre gånger, minst en månad emellan hvarje gäng, i allmänna tidningarne kungöras kallelse å honom att gifva sig an bos rätten eller dess ordförande. 2. Har den bortkomne veterligen blifvit i krig lifsfarligt sårad, eller befunnit sig om bord på fartyg, då det förgicks, eller varit i aunan sädan lifsfara, och vet man ej, att han räddad blef, då må, när fem år förflutit, sedan han veterligen var vid lif, så förfaras som i 1 4 sägs. Lag samma vare, der det visas, att den bortkomnes älder skulle, der han vid lif vore, öfverstiga niitio år. S 3. Varder ansökan, som efter 1 eller 2 gjord är, fullföljd sedao är och dag förflutit från det kallelsen sista gängen i tidningarne kungjordes, och varder ej heller då veterligt, att den bortkomne varit vid lif inom tid, som för hvarje fall sagd är, eller att han aflidit; förklare rätten, att han skall för död anses. 4 4. Då genom laga kraft egande beslut är förklaradt, att den bortkomne skall för död anses, gänge med hans qvarlåtenskap, som hade han aflidit, i fall ansökningen efter 1 skett, vid utgången af tjugonde året frän den dag ban sednast veterligen vid lif var, och, i fall ansökningen varit gjord efter 2 , å den dag hfsfaran isoträffade eller den bortkomne skuile, om han vid lif varit, fyll: nittio är, eller vid utgången af femte äret från: den dag han sednast veterligen vid lif var, om han då var öfver ättatiofem år; dock varde tid till bouppteckning och testamentsberakning räknad från den dag beslutet föll. 5. Finnes, sedan laga kraft egande beslut fallit, som i 4 sägs, den för död: ansedde vara vid lif; bäre hvar, som i följd af sädant beslut hans egendom tillträdt, den äter: har nägon, sedan ban egendom så tillträdde, den öfverlåtit, pantsatt eller inteckna lätit, stände öfverlåtelsen, pantsättningen eller inteckningen fast, der egendomen, panten eller inteckningen är af ionehafvaren på god tro ätkommen; och söke i ty fall den för död ansedde skadeständ af honom, som egendomen öfverlät, pantsatte eller inteckna lät. 4 6. Nu finnes, att den för död ansedde är afliden, och att död:fallet inträffat å annan tid, än den, som. enligt 4 varit för hans dödsdag antagen: hade hän vid dödsfallet andra arfvingar, än dem, som egendomen : tillirädt; gifve då dessa till dem, som hans rätta arfvingar äro, arfvet ut, efter ty i55 sägs. 7. Den, som skall egendom afträda efter 5 eller 6 S, vare ock skyldi; att gälda ränta eller afkomst. som af egendomen fallit, der han ej i god tro var, när han den tillträdde : var han då i god tro; gälde ej ränta eller sfkomst för längre tid, än sedan talan. i fall som i 6 sägs, sf rätte arfviogen instämdes, eller innebafvaren, i fall som i 5 sägs, veta fick, att den för död ansedde fanns vid lif; dock njute har ersättning för all nödig och nyttig kostnad, som har ä egendomen nedlagt. TPOPRATAPRID IN 6 Bira pA SYROR dr RS BPA RARE TR ESRARIET FINRA I systerskap, utan helt enkelt som en pligt, — såg Louise dessa drag ur sin egen framtid? SIS2dana gaker skulle kamma att ske.