Aftonbladet – 28 november 1854, sida 1

ett fruntimmer af edra snillegåfvor tillfälle att utveckla den. Till exempel ett sådant hus häll som er slägting, lady Scadgers. Tror ni ej att ni der, madame, skulle kunna bitta på några affärer att lägga er uti? Det har visserligen aldrig förr fallit mig in, sir,, svarade mrs Sparsit, men som ni nu nämner det, finner jag det högst sannolikt. Antag att ni försökte på, madame,, sade Bounderby, i det han lade ett kuvert med en vexel i hennes lilla korg. Ni kan sjelf välja tiden för er affärd, madame; men under tiden skulle det måhända vara mera angenämt för en lady af edra snillegåfvor att äta för sig sjelf och ej bli störd. Jag borde verkligen be er om ursäkt — då jag endast är Joah Bounderby af Coketown — att jag så länge stått i ljuset för er. Säg för all del inte ett ord mera, sir, svarade mrs Sparsit. Om detta porträtt kunde tala, sir, — men det företrädet har det framför orginalet, att det ej eger förmåga att kompromettera sig sjelf och inge andra afsmak — skulle det kunna intyga att det är längesedan jag började tilltala det som porträttet af ett sammalt nöt. Ingenting som ett gammalt nöt gör kan väcka förvåning eller vrede; ett gammalt nöts handlingar kunna endast väcka nedömkan och förakt.a Efter dessa ord mätte honom mrs Sparsit från hufvud till fot, med sina romerska -drag liknande en medalj som blifvit slagen för att föreviga minnet af hennes oändliga förakt för mr Bounderby, gick med majestätiska steg förbi honom och uppför trappan. Mr Bounderby tillslöt dörren och ställde sig framför elden; utsträckande sig på sitt gamla explosiva maner framför sitt porträtt — och blickande in i framtiden. Huru långt in i framtiden? Han såg mrs