Aftonbladet – 28 november 1854, sida 1

ej finna mig deri. (Mr Bounderby fann det ej i nödvändigt att fortsätta, förutseende att han, om han lät det komma till några detaljer, skulle bli slagen). I Mrs Sparsit upplyfte först och rynkade sedan sina koriolanska ögonbryn, inlade sitt ari bete i en sykorg och uppsteg. i Sir,, sade hon majestätiskt. Det är mig I klart att jag för ögonblicket är i vägen för jer. Jag vill draga mig undan till mitt eget rum. Tillåt mig att öppna dörren åt er. — Tack, sir; det kan jag göra sjelf. Det är bäst att ni låter mig göra det, madame,, sade Bounderby, i det han förekom henne och lade handen på låset, xemedan jag på samma gång kan begagna mig af tillfället för att säga er ett ord förr än ni går. Mrs Sparsit, madame, jag fruktar nästan att det här under mitt låga tak ej är utrymme för ett fruntimmer med ert snil!e i konsten att lägga sig i annat folks affärer. Mrs Sparsit gaf honom en blick af det djupaste förakt och sade med mycken artighet: Åh verkligen, sir? Jag har tänkt på saken, ser ni madame, sedan de sista händelserna tilldrogo sig, och det förefaller mitt ringa förstånd — Åh för all del, sir, inföll mrs Sparsit, med den mest sprittande glädtighet, förklena ej ert eget förstånd. Ingen är okunnig om bur skarpt mr Bounderbys förstånd är. Derpå har något hvar haft prof. Det måste nu vara det allmänna samtalsämnet öfver hela staden. Förklena allting annat hos er sjelf, men ej ert förstånd, sir,, sade mrs Sparsit, skrattande. Mycket röd i ansigtet och mycket generad fortfor mr Bounderby : Det förefaller mig, som sagdt, madame, att ett helt annat hushåll behöfs för att gifva