Aftonbladet – 25 november 1854, sida 1

vära krimska angelagenheter var derföre allmän och liflig, och detta så mycket mer, som den utgjorde reaktionen af en ögonblicklig förboppning eller rättare sagdt öfvertygelse. Utsigterna från tyska sidan tycktes dessutom vara förmörkade. Alldenstund man ej antager att Preussen kan hysa någon uppriktig välvilja för vestmakterna, tog man anstöt deraf att Österrike visade sig så angeläget att sätta sg i godt förstånd med Preussen, och man såg i förlängningen af underhandlingarne för detta ändamål, om ej ett tillbakasteg, åtminstone en tillbakalutning mot denna politik, som på Österrikes sida hvarken är krig eller fred med Ryssland, men som medför många af ett krigs verkningar i afseende på Rysslands förklarade fiender. Till dessa betraktelser kom slutligen, att de allierade makterna omsider tröttnade vid den afvaktande politik hvartill Österrike åter tycktes taga sin tillflykt, och att de, väl begriipande att den härrörde från Preussen, voro bestämda att åtminstone hota, måhända tillj och med öppet uppträda mot derna sistnämnda makt. Lord Palmerston, försäkrade man, var i Paris, och var der enkom för detta ändamål. Det skulle icke förundra er att under dessa intryck hvil:a under de sista fjorton dagarne lefvo allt dystrare och dystrare, våra fonder och industriella valutor äfvenledes varit i fortfarande nedgående. Ni vet att kursens fall har varit betydligt och så mycket märkligare som utan tvifvel bemödanden blifvit gjorda för att hålla den uppe med afseende på ett lån, som syntes inom kort tid alldeles oundvikligt. Emellertid synes denna molnbetäckta horisont nu vilja uppklarna. Man har slutligen öfvertygat sig att ingenting utomordentligt låg deri att en synbarligen ganska stark fästning erfordrade en regelbunden längre eller kortare belägring, och att denna belägring måste åtföljas af mer eller mindre lyckliga händelser för våra armåer, hvilka i sjelfva verket endast utöfva en underordnad inflytelse på det resultat man vill uppnå. General Can-J roberts i Monitören offentliggjorda rapport af den 27 Oktober syntes dessutom mera tillfredsställande än de föregående, kanhända derföre att man läste den med lugnare ögon. Dertill kommo några enskilda depescher il samma syftning, hvilken hufvudsakligen kan betecknas sålunda: framsteg långsamma, men dock framsteg, och förvissning att hinna tilll målet. Jag här enskildt haft bref från en officer, som är mycket kompetent att bedöma sakernas ställning och som talar alldeles på samma sätt. Ännu mera lugnande var depesch:n öfver Varna, daterad framför Sebastopol af den 4, äfvenledes offentliggjord i Monitören, emedan batterierna då voro endast. på 150 metres afstånd från anfallspunkten och I hade öppnat en tillräcklig bresch för stormningens verkställande; man öfvertygade sig nu att det ej skulle dröja länge innan något . afgörande skedde, och en stormning väntades den 5. Kom så Canroberts depesch af samma dag, glädjande oss med budskapet om en i verklig seger, så mycket mera afgörande som I ryssarne anföllo oss med alla sina förstärkningar, i ändamål att genombryta vår belä-) gringslinie och ånyo hota våra positioner vid Balaklava. Vi beklaga de förluster som äfven på de allierades sida måste vara högst betydliga, men vi trösta oss med att ryssarnes varit ännu större, och vi hysa nu bästa bopp att Menschikoff skall lemna våra arbeten i fred och öfverlemna angreppets initia-: tiv åt de allierade. Det var naturligt att rys-: sarne skulle uppbjuda sina yttersta krafter att tvinga de belägrande ur sina linier. Frankrike har fordom, särdeles under Ludvig XIV, erfarit hvad det vill säga att vänta en öfverlägsen fiende inom sina linier. Man måste då gå honom till mötes. Men jag öfverraskar mig i strategiska utflykter vid mitt skrifbord.. Det är något som hvarje fransman är litet fallen för; ni måste förlåta mig. Vår inrikes verld är, såsom förut, mycket fattig på händelser. Den tystnad som insve1 per Oss störes endast då och då af något kullstjelpt jernbanståg, krossande, lemlästande eller skrubbande ett större eller mindre antal resande, som antingen sjelfva eller genom l: sina arfvingar förlänga dramat genom att inför domstolarne fordra ersättning för ett öga, ett ben, en arm eller ett lif. Om jag upptager edra läsares tid med berättelser om såI dana tilldragelser, så är det emedan dessal tilldragelser, vanligen härrörande af oförsigtighet, uraktlåtenhet eller brist på tillräcklig betjening vid jernbanorna, frambringa en missbelåtenhet, som :höjer sig till proportionerna af en allmän sinnesstämning, hvilken ännu mera retas af den uppgifna svårigheten för offren att göra sina klagomål gällande mot mäktiga bolag eller af dem kunna vinna tillräckligt sträng rättvisa. Salongerna, om vi eljest ännu hafva hvad. man kallar salonger, fortfara att vara lika fattiga på talämnen som den stora allmänheten, Med undantag af kriget, hvaröfver man ännu utbyter mer eller mindre förnuftiga åsigter, mer eller mindre tvifvelaktiga rykten, blifva samtalsämnena med hvarje dag i dem mer och mer, obetydliga; det kunde svårligen vara ). annorlunda. Politiken hade ur umgängeslifvet förjagat hvad man fordom kallade esprit; så kom den närvarande tiden, som i sin ordning förjagade politiken, utan att sätta i stället hvad man kallade esprit, så att det knappt finns ett fullkomligare vacuum under någon luftpuräp än det är i vårt vanliga umgänge nu för tiden. De frivolare kretsarne finna ännu utvägar uti småsqvallret och kuliss-intrigerna, men de allvarsammare sinnena synas hafva : förlorat modet eller ledsnat vid att meddela sig med. hvarandra, eller också hafva de en gemensam tanke, som så väl förstås inunder, att de icke akta mödan värdt att uttrycka den. De hålla sig följaktligen till allmänna saker, eller också insvepa de sig i tystnad. Jag här ofta hört detta den allmänna sammanlefnadens tillstånd i våra dagar tillskrifvas karakteren af den närvarande styrelsen. Detta är sannt i en mening, men oriktigt i en annan. Om man med karakteren af enremarina förstår den fryöktan han ingifver. gå är