bedrifvande) skulle ersättas af två momenter, af följande lydelse: f) Om sättet för utlåningen och om kreditivrörelsen, samt . g) Om deposition på uppoch afskrifningsräkning. I öfverensstämmelse med hvad presteoch bondeständen beslutat, erhöll, genom 64 röster mot 54 (en sedel kasserad), 2 momentet i 7 af nämnde förslag följande lydelse: Säsom säkerhet för den öfriga delen af grundfonden må begagnas rikets gällande mynt, kontrolleradt guld och silfver, fastighetsinteckningar samt allmänna verks och inrättningars räntebärande obligationer; dock att inteckning ej antages till säkerhet för högre belopp, än den intecknade fastighetens taxeringsvärde för det i bankens, bolagsreglor bestämda är, ej heller räntebärande obligationer för högre belopp, än det, hvartill den utan särskildt ställd borgen i Rikets Ständers bank, enligt gällande bankoreglemente, belänas. Säkerheten godkännes af delegarne, efter pröfning, den konungens befallningshafvande,. eller den han i sitt ställe förordnar, bör öfvervara, med rättighet och förbindelse att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes. Med 65 röster mot 54 antogs ridderskapets och adelns beslut, att 11 S i ofteanämnde förslag skulle blifva af följande lydelse: Ej må enskild bank utgifva sådana tryckta eller graverade kreditsedlar, som i 94 1 mom. omförmälas, eller invisningar ä Rikets Ständers bank till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af: 1:o behällningen i enskilda bankens egna kassor af rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar; b 2:0 äterstoden af depositionen i Rikets Ständers ank ; 3:0 sådane bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypotek, som i 75 nämnas, bankens egna länebandlingar sålunda härvid icke inberäknade; och 4:0 innehafvande säkerhetsbandlingar för lemnade kassakreditiver, i den mån dessa anlitas, dock härför icke till större belopp än 50 procent af bankens hela grundfond. Derest, genom vexling eller af annan orsak, det sålunda bestämda förhällandet skulle komma att rubbas, äligge det banker, att inom en månad hafva detsamma äterställt (Minoriteten ville hafva samma så lydande: Ej må enskild bank utgifva sädana tryckta eller graverade kreditsedlar, som i 4 9 mom. 1 omförmälas, till större sammanlagdt belopp, än som motsvaras af bankens hela teckningssumma eller grundfond.) Med 61 röster mot 58 beslöts, att I och 3 mom. af 19 skulle, i likhet med hvad ridderskapet. och adeln samt borgareståndet beslutat, blifva så lydande: Mom. 1. Derest ej enskild bank, med rikets metalliska mynt eller sådana sedlar som lika med mynt i riket gälla, vid anfordran inlöser sina i 4 1 omförmälda förbindelser, eller ock, derest af enskill! bank utfärdad invisning å rikets ständers bank vid uppvisandet derstädes, i anseende till bristande behållning, icke inlöses, åtnjute horgenären af den enskilda banken högsta lagliga ränta från den dag, då betalning af kreditsedel, förbindelse eller invisning vägrad blifvit, intilldess inlösning äter vidtager, och Mom. 3. Uti enskild banks konkurs skall, ä bankens kreditsedlar. och andra i och för den egentliga bankrörelsen utgifna förbindelser, högsta lagliga ränta å de förra, och å de sednare ränta till det belopp, som i hvarje fall utfäst blifvit, utgå från den dag, då offentlig stämning beslutes, till dess inlösen åter vidtager. (Minoriteten omfattade den af presteoch bondeständen beslutade lydelse, enligt hvilken i I mom. orden: af den enskilda banken högsta lagliga ränta skolat lyda : ränta af den enskilda banken efter ätta för hundradet om äret , samt i 3 mom. orden: högsta lagliga ränta ä de förra och ä de sednare ränta till det belopp skolat lyda: ränta efter åtta för hundradet om äret å de förra, och till det belopp ä de sednare. . .). Och slutligen beslöts, med 60 röster mot 59, at 2 mom. i 23 af samma förlag till lag för enskilia banker skall, i enlighet med ridderskapets och adelns samt presteståndets beslut, lyda sälunda: När bolaget upplöses eller rökar i konpkurstillstånd, vill Konungen, uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse förelägga enhvar, som nägon den enskilda bankens kreditsedel innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt, sedeln till inlösen i samma banks hufvudkontor uppvisa inom två är från kungörelsens tum; böravde kungörelsen under hvartdera af de .. åren två gånger frän predikstolarne uppläsas. hå den proposition; som af minoriteten omfattalcs, stod att innehafvare af upplöst eller bankrutterad banks kreditsedel skulle inom två år från kungörelsens datum sedeln till inlösning anmäla.) — ö— ——